Läsaren förnimmer fördenskull hör det temYgen ovanliga, att den förnärasta skiljaktigheten uti desna rent ekonomiska fråga i viss mån beror på diskussionen om 2 grundsats, den aemligsn, antiegen jordegaren skall vara skyldig ansvara för vården af sina kreatur, eller grannen vara förpligtad värja sig från den åverkan som kan föröfvas 3 bars egendom. För vår del hafva vi redan i flera föregående uppsatser försökt att visa dels orimligheten af sistberörde grundsats, dels de väsentliga fördelarne af stängselskyldighetens borttagande både gerom besparing af millioner dagsverken; och skogsaffekter, genom ett lättadt och förbättradt jordbruk, ökad afkastning åf Jadugården m. m.; och vi vilja således icka nu trötta läsaren med upprepande eller en närmare utveckling af dessa våra skäl. Det må göra tillfyllest, att den grundsats vi försvarat och Rikets Stäsder antagit gillas i hela det öfriga civiliserade Europa, hvarföre vi förmoda och hoppas att, i trots af kammarkollegii pluralitet, det ej töfvar en evighet innan den erkännes äfven här i Sverge. Hvsd som stärker oss i denna förhoppning är att, enligt hvad handlingarne gifva vid handen, den i vår tanka riktiga grundsatsen blifvit obetingadt gillad af bushållningställskaperna i 3 läx, nemligen Gefleborgs, Örebro, Gottlands samt nörra delen af Elfsborgs län, äfvensom af landshöfdingarne i de tre sistnämnda länen; att vidare Rikets Ständers förslag blifvit i väsentlig mån understödt, ehuru med modifikationer, i 10 län, nemligen Södermanlands, Upsala, Stockholms, Skaraborgs, Wermlands, Westmanlawds, Calmar, Malmöbus, Hallanda och Göteborgs och Bohus län, samt af landshöfdingarne i alla nämnde län, med uadenteg af den i Södermanlands läx (grefve Frölich), som afstyrkt förslaget. E:t sådsat afstyrkande bar äfven blifvitresultatet af yttrandena inom hushållmingssällskaperna i Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Christisnstads, Stora Kopparbergs, Westernorrlands, Westerbottens, Jemtlands och Norrbottens samt södra delen af Elfsborga län; varande likväl landshöfdingarne inom trenae af dessa län, nemligen i Blekinge (br Faxe), . Jemtlands (hr Dahlström) och Elfsborgs (hr Bergmaxr) skiljaktiga från hushållningssällskspernas åsigt, i strid hvarmed de hufvudsakligen tillstyrkt Rikets Ständers förslaj Man finser häraf bland amnat, att mad undantag för Östergötland, norra Skåse och ; viss mån Blekinge, hushållnirgssällskapsrna i alla de mera bebodda ech odlade länen önskat stängselskyldighotens upphöramde såsem allmän regel sarat em öfvergöng till en mindre restriktiv lagstiftning i detta hänseende.