ALA SIR AMSAAETD BEAL I VI VELUPLEBIIUS TUTSEBL, hvilket vi hemtat ur en annan mot Rikets Ständers förslag afvog tidning. Kollegium har yttrat den tanke att på åtskilliga ställen, särdeles å slättbyggden, hinder icke torde möta för antagandet af ifrågavarande förslag, derest det undergår nödiga modifikationer, så att stängselskyldigheten kommer att qvarstå såsom regel, hvarifrån undantag gemom en af ett flertal gillad öfverenskommelse må ega rum, och har koll. således hemställt, att med ändring i denna del af k. kungörelsen den 23 Okt. 1850, må stadgas: EPAtt om delegare i hemman, by eller jord utan åsatt hemmantal, vilja att stängsel mellan deras egor ej upprättas eller hållas skall; det beslut må gälla hvarom minst två tredjedelar af dem sig förena, der de tillika ega minst två tredjedelar af den jord som beslutet afser; Satt derest emellan delegare i särskilda byar, hemman eller jordområden, fråga uppstår om stängselskyldighetens upphörande, det hemman, by eller jord eger vitsord soml stänga vill; att om dylik fråga yppas i stängsellag der kronan eller allmän inrättning eger hemman eller jord som icke är under ständig åborätt upplåten, den öfverenskommelse eller det beslut som i frågan fattas, icke må ega gällande kraft förr än efter behörig undersökning i närvaro af dertill förordnadt allmänt ombud, samt konungens befallmingshafvande eller den embetsmyndighet som eger märmaste tillsyn öfver hemmanet eller jorden, sitt samtycke dertill lemnars; att beslut, som i nu föreslagen ordning blifvit fattadt om stängselskyldighetens upphäfvande, skall i vittnens närvaro skriftligen upprättas och vederbörande delegare kungöras samt inom 3 månader inlemnas till den underrätt, hvarunder stängsellaget lyder, för att i rättens protokoll intagas,; satt när slikt beslut är fattadt, hvar och en bör ansvara för vården af sina kreatur och gälda den skada. som de göra å egor hvilka i beslutet äro inbegripna; att sådant beslut ej må brytas utan att minst 24 af delegarne i hvarje stängsellag, tillsammans egande minst 74 af den jord för hvilken beslutet blifvit fattadt, dertill samtycka; dock att det ej är delegare förment att sina egor särskildt instänga, der han stämngsel ensam hålla vills; att om boställsinnehafvare, eller innehafvare af kronans eller allmän imrättnings hemman eller jord, åstundar att borttaga inre hägnader som icke äro uppförda i rågkilnaden särskilda hemman emellan, sådant ej må ske förr än, efter föregången behörig undersökning på stället i närvaro af dertill förordnadt allmäst ombud, konungens befallningshafvande eller den embetsmyndighet, som eger närmaste tillsyn öfver hemmanet eller jorden, dertill lemnar tillåtelse. Slutligen har kollegium ansett sig böra fästa Kongl. Maj:ts uppmärsamhet dervid, att det för egofridens värnande är af högsta vigt att lagens stadganden i 5, 9 och 11 kap. byggn. balken undergå nödig förändring, så att den som lidit skada af andras kreatur kan utan tidsutdrägt och större omgång derför undfå ersättning, samt att de i nämnde kapitel utsatta böter för ogild gärdesgård, för den som eger okynnesfä eller, som med vilja släpper fä (kreatur) i andrag egor, eller är eljest vållande, att de dit inkomma, eller olofligen borttager fä som annan intagit, må varda i betydlig mån förhöjda.s Från detta -kammarkollegii utlåtande — (hvilket hufvudsakligen föreslår den förändring i nuvarande lag, att då för stängselskyldighetens upphörande nu erfordras enhällig öfverenskommelse af samtlige delegare i hemman eller byalag, kollegium gått så långt in på den liberala stråten, att 3; at delegarne, derest de ega lika stor andel i jorden, skulle ega vitsord för borttagande af hägnadsskyldigheten) — hafva flera ledamöter varit skiljaktiga. Så har kammarrådet hr grefve Wrangel väl på vidlyftigt angifna grunder ansett stängselskyldigheten böra qvarstå såsom regel, men deremot ansett olämpligt att det i 1850 års författning stadgade vitsord åt den, som stänga vill, skulle fortfara. Helst hade grefven önskat. att det finge bero af enkel pluralitet att upphäfva samma skyldighet; men då denna icke torde kunna med bestämdhet antagas representera en allmän mening, har grefven instämt med kammarkollegii majoritet att dertill skulle erfordras 2, af delegarne i by, hemman eller jord, dock stan tillägg att de skola ega 2, af jorden. Hr kammarrådet Cederschiöld har deremot uti ett särdeles välgrundadt anförande visat riktigheten och fördelarne deraf att stängselskyldigheten upphör; men med afseende å det motstånd den ifrågavarande egofridslagen rönt i åtskilliga landsorter hemställt, antingen att innehafvaren af den mark hvarå kreatur utsläppas skall förmedelst vallning eller tjuåring eller stängsel, helst af planterade häckar och stenvallar, besörja att kreaturen ej göra skada på annans mark eller ock ersätta skadan, efter uppskattning af tre gode män, till dubbla värdet om den föröfvats å gröda; ller ock att hvarje jordegare skall ansvara för vården af sina kreatur, eller gälda der skada som de å andras egor göra, med förbehåll att angränsande jordinnehafvare eller byalag må fortfara med nuvarande stängsels fullgörande om sådant yrkas af mindre jJordrymd. emot större jordegare, mer med skyllighet för den mindre att i mån af fördelen I stängseln deltaga uti dess anbringande. — Om åter, enligt Rikets Ständers förslag, fortaramdet med nu gällande stängselskyldighet skulle bero af de flesta som tillika inneha mer än hälften af jorden, så borde i afseende på le flera händelser då pluralitet ioke skulle kunna erhållas, den erinran meddelas, att i dylika vetydiga fall fråga om vidblifvande af nu gällande lag förfölle. Siutligen har kongl. kammarkollegii presilent hr statsrådet Munthe i alla delar: tillstyrkt bifall till Rikets Ständers förslag, med det tillägg att i de uppgifaa händelser, då ANA Mg pr pr mm BA LR —r ss O A NN