ALA SIR AMSAAETD BEAL I VI VELUPLEBIIUS TUTSEBL,
hvilket vi hemtat ur en annan mot Rikets
Ständers förslag afvog tidning. Kollegium
har yttrat den tanke att på åtskilliga ställen,
särdeles å slättbyggden, hinder icke torde möta
för antagandet af ifrågavarande förslag, derest
det undergår nödiga modifikationer, så att
stängselskyldigheten kommer att qvarstå så-
som regel, hvarifrån undantag gemom en af
ett flertal gillad öfverenskommelse må ega rum,
och har koll. således hemställt, att med ändring
i denna del af k. kungörelsen den 23 Okt.
1850, må stadgas:
EPAtt om delegare i hemman, by eller jord
utan åsatt hemmantal, vilja att stängsel mel-
lan deras egor ej upprättas eller hållas skall;
det beslut må gälla hvarom minst två tredje-
delar af dem sig förena, der de tillika ega
minst två tredjedelar af den jord som beslu-
tet afser;
Satt derest emellan delegare i särskilda
byar, hemman eller jordområden, fråga upp-
står om stängselskyldighetens upphörande, det
hemman, by eller jord eger vitsord soml
stänga vill;
att om dylik fråga yppas i stängsellag der
kronan eller allmän inrättning eger hemman
eller jord som icke är under ständig åborätt
upplåten, den öfverenskommelse eller det be-
slut som i frågan fattas, icke må ega gäl-
lande kraft förr än efter behörig undersökning
i närvaro af dertill förordnadt allmänt ombud,
samt konungens befallmingshafvande eller den
embetsmyndighet som eger märmaste tillsyn
öfver hemmanet eller jorden, sitt samtycke
dertill lemnars;
att beslut, som i nu föreslagen ordning
blifvit fattadt om stängselskyldighetens upp-
häfvande, skall i vittnens närvaro skriftligen
upprättas och vederbörande delegare kungöras
samt inom 3 månader inlemnas till den un-
derrätt, hvarunder stängsellaget lyder, för att
i rättens protokoll intagas,;
satt när slikt beslut är fattadt, hvar och en
bör ansvara för vården af sina kreatur och
gälda den skada. som de göra å egor hvilka i
beslutet äro inbegripna;
att sådant beslut ej må brytas utan att
minst 24 af delegarne i hvarje stängsellag,
tillsammans egande minst 74 af den jord för
hvilken beslutet blifvit fattadt, dertill sam-
tycka; dock att det ej är delegare förment
att sina egor särskildt instänga, der han stämng-
sel ensam hålla vills;
att om boställsinnehafvare, eller innehaf-
vare af kronans eller allmän imrättnings hem-
man eller jord, åstundar att borttaga inre
hägnader som icke äro uppförda i rågkilna-
den särskilda hemman emellan, sådant ej må
ske förr än, efter föregången behörig under-
sökning på stället i närvaro af dertill förord-
nadt allmäst ombud, konungens befall-
ningshafvande eller den embetsmyndighet, som
eger närmaste tillsyn öfver hemmanet eller
jorden, dertill lemnar tillåtelse.
Slutligen har kollegium ansett sig böra fä-
sta Kongl. Maj:ts uppmärsamhet dervid, att
det för egofridens värnande är af högsta vigt
att lagens stadganden i 5, 9 och 11 kap.
byggn. balken undergå nödig förändring, så
att den som lidit skada af andras kreatur kan
utan tidsutdrägt och större omgång derför
undfå ersättning, samt att de i nämnde ka-
pitel utsatta böter för ogild gärdesgård, för
den som eger okynnesfä eller, som med vilja
släpper fä (kreatur) i andrag egor, eller är
eljest vållande, att de dit inkomma, eller o-
lofligen borttager fä som annan intagit, må
varda i betydlig mån förhöjda.s
Från detta -kammarkollegii utlåtande —
(hvilket hufvudsakligen föreslår den för-
ändring i nuvarande lag, att då för stäng-
selskyldighetens upphörande nu erfordras en-
hällig öfverenskommelse af samtlige delegare
i hemman eller byalag, kollegium gått så
långt in på den liberala stråten, att 3; at
delegarne, derest de ega lika stor andel i
jorden, skulle ega vitsord för borttagande af
hägnadsskyldigheten) — hafva flera ledamö-
ter varit skiljaktiga. Så har kammarrådet hr
grefve Wrangel väl på vidlyftigt angifna grun-
der ansett stängselskyldigheten böra qvarstå
såsom regel, men deremot ansett olämpligt
att det i 1850 års författning stadgade vitsord
åt den, som stänga vill, skulle fortfara. Helst
hade grefven önskat. att det finge bero af
enkel pluralitet att upphäfva samma skyldig-
het; men då denna icke torde kunna med
bestämdhet antagas representera en allmän
mening, har grefven instämt med kammarkol-
legii majoritet att dertill skulle erfordras 2,
af delegarne i by, hemman eller jord, dock
stan tillägg att de skola ega 2, af jorden.
Hr kammarrådet Cederschiöld har deremot
uti ett särdeles välgrundadt anförande visat
riktigheten och fördelarne deraf att stängsel-
skyldigheten upphör; men med afseende å
det motstånd den ifrågavarande egofridslagen
rönt i åtskilliga landsorter hemställt, antingen
att innehafvaren af den mark hvarå kreatur
utsläppas skall förmedelst vallning eller tju-
åring eller stängsel, helst af planterade häckar
och stenvallar, besörja att kreaturen ej göra
skada på annans mark eller ock ersätta ska-
dan, efter uppskattning af tre gode män, till
dubbla värdet om den föröfvats å gröda;
ller ock att hvarje jordegare skall ansvara
för vården af sina kreatur, eller gälda der
skada som de å andras egor göra, med för-
behåll att angränsande jordinnehafvare eller
byalag må fortfara med nuvarande stängsels
fullgörande om sådant yrkas af mindre jJord-
rymd. emot större jordegare, mer med skyl-
lighet för den mindre att i mån af fördelen
I stängseln deltaga uti dess anbringande. —
Om åter, enligt Rikets Ständers förslag, fort-
aramdet med nu gällande stängselskyldighet
skulle bero af de flesta som tillika inneha
mer än hälften af jorden, så borde i afseende på
le flera händelser då pluralitet ioke skulle kunna
erhållas, den erinran meddelas, att i dylika
vetydiga fall fråga om vidblifvande af nu
gällande lag förfölle.
Siutligen har kongl. kammarkollegii presi-
lent hr statsrådet Munthe i alla delar: till-
styrkt bifall till Rikets Ständers förslag, med
det tillägg att i de uppgifaa händelser, då
ANA Mg pr pr
mm BA LR —r ss O A NN