.Brorsonen och hans onmklar sprängde in på
fältet, beväpnade från hufvud till fot och led-
sagade af ett riddarfölje af samma stojande
slag som de sjelfva: svärjande, drickande,
skräflande storpratare, med slamrande vapen
och klirrande sporrar. Då toledofolket blef
varse dessa riddares grofva och ohyfsade vä-
sende, uppsände de ännu varmare önskningar
för den milda hertiginnans framgång, ehuru
dessa krigares grofva och starka kroppsbygg-
nad utvisade, att den som skulle kunna lyc-
kas besegra dem måste göra det på bekost-
nad af månget svårt hugg.
Som brorsonen och hans skrälande följe
red in på ena sidan om skranket, systes den
sköna enkan på den andra, med sin svit af
gråhåriga riddare, sina gamla duennor och
täcka hofdamer zamt den lilla dvergen, mö-
dosamt sträfvande framåt under bördan af
henzres släp. Alla veko vördnadsfullt åt si-
dan, hvar hon framgick, och utgade välsig-
nelser öfver hennes sköna ansigte samt båda
för framgången af hennes rättvisa sak. Hon
tog sin plats på en lägre altan ej långt från
den kungliga, och hennes bleka anlete, om-
gifvet af den svarta sorgdrägten, glänste som
månen bland nattliga moln.
Trumpsterza ljödo till strids, Krigarne stodo
just i begrepp att inträda inom skranket, då
en främmande riddare, klädd i full rusteing
och åtföljd af två pager och em väpnare, kom
sprängarde in på fältet och red fram till
konurgens läktare samt gjorde inför hosom en-
språk påatt få deltsga i striden som hertigin-
nans försvarare,
Sen i mig, utropade han, den riddare,
som haft den lyckan att frälsa den sköna hir-
tiginnan från skogens faror och i och re
detramma haft den olyckan att bringa detta
nedriga förtal öfver henxes hufvud, Det var
först nyligen, under loppet af mina kringi
rande färder, 2om underrättelsen om ber
olycka nått mitt öra, och jag har ekyndatt
med viadens snabbbet för att försvara och
hämnas henne.