.Brorsonen och hans onmklar sprängde in på fältet, beväpnade från hufvud till fot och ledsagade af ett riddarfölje af samma stojande slag som de sjelfva: svärjande, drickande, skräflande storpratare, med slamrande vapen och klirrande sporrar. Då toledofolket blef varse dessa riddares grofva och ohyfsade väsende, uppsände de ännu varmare önskningar för den milda hertiginnans framgång, ehuru dessa krigares grofva och starka kroppsbyggnad utvisade, att den som skulle kunna lyckas besegra dem måste göra det på bekostnad af månget svårt hugg. Som brorsonen och hans skrälande följe red in på ena sidan om skranket, systes den sköna enkan på den andra, med sin svit af gråhåriga riddare, sina gamla duennor och täcka hofdamer zamt den lilla dvergen, mödosamt sträfvande framåt under bördan af henzres släp. Alla veko vördnadsfullt åt sidan, hvar hon framgick, och utgade välsignelser öfver hennes sköna ansigte samt båda för framgången af hennes rättvisa sak. Hon tog sin plats på en lägre altan ej långt från den kungliga, och hennes bleka anlete, omgifvet af den svarta sorgdrägten, glänste som månen bland nattliga moln. Trumpsterza ljödo till strids, Krigarne stodo just i begrepp att inträda inom skranket, då en främmande riddare, klädd i full rusteing och åtföljd af två pager och em väpnare, kom sprängarde in på fältet och red fram till konurgens läktare samt gjorde inför hosom enspråk påatt få deltsga i striden som hertiginnans försvarare, Sen i mig, utropade han, den riddare, som haft den lyckan att frälsa den sköna hirtiginnan från skogens faror och i och re detramma haft den olyckan att bringa detta nedriga förtal öfver henxes hufvud, Det var först nyligen, under loppet af mina kringi rande färder, 2om underrättelsen om ber olycka nått mitt öra, och jag har ekyndatt med viadens snabbbet för att försvara och hämnas henne.