fick ändtligen erfara: att hans gunstling oeh
bögsta ledaren af hans hemliga polis, gene-
raladjutanten för flottorna, amiralen friherre
Cederström ställdes af konstitutionsutskottet
under tilltsl inför riksrätt just för em :örseelöv
af precist enahanda beskaftenhbet som den, hvil-
ken föranledt Wirsönas skymfliga afsättning
då ham vägrade lydnad. Riksrättsaktionen
emot Cederström, des tuktan som vederfors!
gunrstlingen, ehuru ganska behörig, var asåle-:
des i sjelfva verket en upprättelse åt Wir-
sn, och Carl Johan förstod det ganska väl.
Han gjorde också allt för att afböja upprättel-
sen och den således åt honom sjelf gifnoa
demeantien, och för att på samma gång
frälsa sitt devuerade redskap, Cederström,
— med litet mera menniskoförstånd en an-
nan L. v. Engeström — men fåfängt; Wir-
såns inflytelse i konstitutionsutskottet var
större än hans. Och likväl blef just samme
Wirsn, emot hvilken Carl Johan personliger
så länge och af så många orsaker var djupt
förbittrad, hvars jernvilja, hvars insolenta
stolthet, hvars okufliga herrsklystnad och
hvars ändtligen ingenting mindre än fördelak-
tiga tankar om honom sjelf, han ganska noga
kände, ändock af honom inkallad i statsrådet
uppå Wetterstedts m. fl:s insinuationer och
böner. Och ännu mer: han gick om ej gerna
likväl utan särdeles motstånd in derpå, i trots
af sitt stora begär att agera allenastyrande
och gin ännu större fåfänga att så synas, och
fastän han rer än väl på förhand visste att
Wirsn en gång i konseljen icke skulle nöja
sig att derstädes figurera som en nolla eller
som ett reservationsråd likasom kamraterna,
utan der eftersträfva en sådan afgörande myn-
dighet som sedermera också tillskyndade ho-
nom af Carl Johan sjelf namnet riksförestån-
daren. Nå väl, fråga vi då: var en sådan
man omöjlig att råda, att leda, att styra? Vi
svara derpå med full öfvertygelse: nej, visst
icke. Och vi skulle; utan att härmed säga
för mycket, kunna anföra minst hundrade
exempel om ej flera, lika bevisande som det
nu anförda om Wirsn, för att etyrka denna
uppgöras med de döda likasem åe lefvrande; i min-
nets bok få inga falska poster införas.
Hvad som serdeles utmärkte Platen till bans för-
del! framför de andra 1809 ärs män, var att han
egde i hög grad viljans energi eller styrka i ka-
rakteren, hvilket deremiöt nästan i lika mån faita-
des Adlersparre, biskop -Rosenstein, Lagerbjelke,
Wetterstedt och besyänerligen H. Järta, om hvilken
nära neg detsamma kan sägas som em Carl Johan,
eller att han till sådant öfvörmått egde tempera-
ment ech derataf beberrskades, att han icke es
kaode ega någon verklig karskter. Men å andra
sidan får äfven erkännas, att Platen utaf denna vil-
jans energi, utaf sitt kraftfalla jag, ofta hänfördes
till sjellviskhet, så att han hvarken var negräknad
i afseende på medlen för sina föresatsers genoni-
drifvande och ej heller med tillbörlig gorgfälligbet
pröfvade sjelfva föresatserna. Revolutionen 1809
öfverraskade henom, då ifrigt sysselsatt med planer
och beräkningar för Göthakanalförstag, oeh state-
hvälfningen och sakernas nya ordning, till hvilka
han med ifver anslöt sig, blefvo för honem,; man
kan utan orättvisa säga det, nästan endast medel
för hans kanalplans utförande. Att detta föreiag
uti fåderneslandets då varande ytterst betryckta och
olyckliga ställning och med ett förstördt bank- ech
penningeväsende till på köpet, samt under utsigter
för den närmaste framtiden hotande ech fulla af
äfventyr, icke var förståndigt, icke samvetsgrannt
beräknadt, derom kan icke vara två meningar, och
erfarenheten visade äfven snart huru litet hans före-
sats var moget genomtänkt, huru mycket hans bs-
räkningar hade likhet med laftslott. Men härpå säg
icke Piaten. Och huru litet samvetsgrann ban var
i valet af medien för att befordra revolutionen, när
han genom denna fått utsigt att kuona påtvinga
den nya styrelsen sin kanalplan, bevittnas frarnför
allt genom: hans ifriga bemödande att förmå biskop
Wingärd stt utgifva ett veterligt falskt intyg om
drottniog Sofia Magdalenas vigsel med Muuacken,
hvarom den utförliga berättelsen läsesiMinnena.
En man som stiger ned till användning af dylika
mede! får ej utan starka reservationer lofordas och
vupphjas. Genom sin energi, sin ibärdighet och
det kraftiga stöd han lemnade revolntionsmännen
och den nya regeringen, lyckades det honom emel-
lertid att förmå denna att omfatta hans kanalplan
och att identifiera kanalen gem en partisak med
revolutionen, så att den som icke var för den förra
ocksä hettes vara emot den sednare. På det skitet
blef han äfven i stånd att öfvervinna Ständernas bo-
tänkligheter, man kan tryggt säga det, till hans
egen olycka; — ty han kom derigenom i en falsk ställ-
ning för hela sin lifstid och råkade i nödvändighet
att blott alltför ofta låta den rmaximen gälla ait
ändamålet helgar medlen. Genom kanalförstaget
blef han förs: och främst satt i nödvändighet att
sjelf omfatia och hylla precist samma ystra rysk-
engelska politik som Carl Johan 1812, hvarrige-
nem dena nya rageringens ledamöter förlorade emot
denne sitt kraftigaste stöd. För kanalens skall blef
han stiftare af den riksförderfliga kansldiskonten,
och för kanalens skull tillgrep han ena gängen efter
den ardra diskontens fonder för byggnadskassan;
och hvem kan: väl rättfärdiga sådana tilltag, för
hvilka till och med kriminelt ansvar yrkades vid
1817 ärs riksdag? För att rädda sig ur denna
svära ställning och skaffa medel till kanalbygg-
naden samt någon hjelp åt de -olyekliga aktie-
egarne, som hade blifvit så smärtsamt bedragne, mä-
ste han nu, med uppoffring af all politisk sjelf-
ständighet, kssta sig i Carl Johans armar och göra
sig till att villigt redskap åt dennes planer både
i Sverge och Norge. Hvilka fläckar på Piatens
minne äro ej hans uppträdande vid 1823 ärs
riksdag, för att få Ankarsvärd utstött ur represen-
tationen, och hans norska riksstäthållarebedrifter
1829! Och hvilka ytterligare vidtutseende planer
att ävägabringa nya ofantliga kostnader för staten,
på det att Göta kanal på något sätt sknolle blifva
vinstgifvande, hvälfde han ej i sitt hufvud, när dö-
den ryekte honom bert! Pe blefvo synliga vid 1829
års riksdag och uti den lifliga skriftvexling sem fö-
regick denna, — eMinnenas författare bör sanner-
nerligen i de följande delarne taga sig bättre till
vara att ej så tanklöst såsom hittills slösa så med
beröm som med tadel. Han gör annvars sig sjelt
blott löjlig genom okunnighet och partiskhet,
mm RR rn ES NS