utsändes i alla riktningar; men dag efter dag,
vecka efter vecka och månad efter månad
förgick, utan att någon riddare uppträdde till
försvarande af hennes genom denna olyck-
saliga timma i tvifvel råkade heder. Den
unga enkan var gripen af förtviflan; slutligen
fick hon en dag höra berättas att ett stort
tornerspel skulle hållas i Toledo till firande
af Don Roderichs, den siste göthiske konungens
förmälning med den mohriska prinsessan Exi-
lona. Såsom en sista tillflykt, begaf sig hertigin-
nan nu till det spanska hofvet, för att anropa det
der församlade ridderskapets barmhertighet.
ECAftonen efter den kungliga förmälningen
var den gamla staden Toledo scenen för de
mest glänsande lustbarheter. Den unge ko-
nungen, ädel, tapper och ståtlig, och hans
älskliga brud, strålande af all den österländ-
ska skönhetens behag, helsades med hurrarop
och stormande bifall hvarhelst de visade
sig. Deras ridderskap täflade sinsemellan i lyxen
af olika kostymer likasom i skönheten af ståt-
liga hästar och prydliga väpnare, och de stolta
hofdamerna uppträdde i ett skimmer af juveler.
;: Midt under denna ståt, närmade sig den
sköna och bedröfvade hertiginnan af Lorraine
till tronen. Hon var svartklädd och alldeles
beslöjad; fyra duennor, af det mest sträfva
och stränga utseende, samt sex unga sköna
flickor utgjorde hennes svit. Dessutom hade hon
en vakt af ett litet antal mycket gamla, gråhåriga
riddare; och hennes släp uppbars af en den min-
sta. och vanskapligaste dverg i kristenheten.
Närmande sig till trappstegen af tronen,
knäföll hon och visade, i det hon ka-
stade slöjan åt sidan, ett ansigte så skönt,
att hölften af de närvarande hofmännen voro
redo att öfvergifva sina hustrur och älska-
rinnor och egna sig helt och hållet åt ben-
nes tjenst. Då hon tillkännagaf att hor
kommit för att söka några riddare att
försvara hennes rykte, tröngde de sig alla
fram för att erbjuda henne gin arm och
sitt svärd, utan att vidsre forska i saken;
ty det syntes dem obestridligt att en så skön
am måste hafva rätt, och att hon ialla hän.