utsändes i alla riktningar; men dag efter dag, vecka efter vecka och månad efter månad förgick, utan att någon riddare uppträdde till försvarande af hennes genom denna olycksaliga timma i tvifvel råkade heder. Den unga enkan var gripen af förtviflan; slutligen fick hon en dag höra berättas att ett stort tornerspel skulle hållas i Toledo till firande af Don Roderichs, den siste göthiske konungens förmälning med den mohriska prinsessan Exilona. Såsom en sista tillflykt, begaf sig hertiginnan nu till det spanska hofvet, för att anropa det der församlade ridderskapets barmhertighet. ECAftonen efter den kungliga förmälningen var den gamla staden Toledo scenen för de mest glänsande lustbarheter. Den unge konungen, ädel, tapper och ståtlig, och hans älskliga brud, strålande af all den österländska skönhetens behag, helsades med hurrarop och stormande bifall hvarhelst de visade sig. Deras ridderskap täflade sinsemellan i lyxen af olika kostymer likasom i skönheten af ståtliga hästar och prydliga väpnare, och de stolta hofdamerna uppträdde i ett skimmer af juveler. ;: Midt under denna ståt, närmade sig den sköna och bedröfvade hertiginnan af Lorraine till tronen. Hon var svartklädd och alldeles beslöjad; fyra duennor, af det mest sträfva och stränga utseende, samt sex unga sköna flickor utgjorde hennes svit. Dessutom hade hon en vakt af ett litet antal mycket gamla, gråhåriga riddare; och hennes släp uppbars af en den minsta. och vanskapligaste dverg i kristenheten. Närmande sig till trappstegen af tronen, knäföll hon och visade, i det hon kastade slöjan åt sidan, ett ansigte så skönt, att hölften af de närvarande hofmännen voro redo att öfvergifva sina hustrur och älskarinnor och egna sig helt och hållet åt bennes tjenst. Då hon tillkännagaf att hor kommit för att söka några riddare att försvara hennes rykte, tröngde de sig alla fram för att erbjuda henne gin arm och sitt svärd, utan att vidsre forska i saken; ty det syntes dem obestridligt att en så skön am måste hafva rätt, och att hon ialla hän.