STOCEHOLN, den 25 Sept. MF Beklagansvärda oordningar hafva i flera af våra landsortsstäder yppat sig, föranledda utan tvifvel af de höga priserna på lifemedel, särdeles spanmål, men påtagligen underblåsta af orostiftare, hvilka i massornas okunnighet och fördomar funnit en alltför tacksam jordmån för sina samhällsfientliga bearbetningar. På detta sätt har ordningen tid efter annan varit störd i flera af våra kuststäder, ehuru den snart nog blifvit återställd, men på andra ställen hafva högst betänkliga lagöfverträdelser egt rum, som påkalla en allvarlig uppmärksamhet. Den berömde tvenska fattigdomen, uppburen af en hos vårt folk alltför länge herrskande brist på förstagsamhet och skick ighet att göra sig tillgodo de rika hjelpmedel hvarmed försynen begåfvat vårt land, denna fattigdom, länge på vers och prosa besjungen såsom landets och folkets dyrbaraste och skönaste tillhörighet, är på god väg att bortföras af tidens ström och för alltid dränkas i des3 vågor. Från att vara ett spanmålsimporterande land har Sverge, till följd dels af egen utveckling dels af konjunkturerna på den allmänna verldsmarknaden, under de allra sista åren i en för dess folkmängd högst betydande grad bidragit att fylla det öfriga Europas lefnadsbehof. Vi utförde förlidet år mer än en million tunnor spanmål af särskilda slag, och i år lärer efter allt utseende det dubbla beloppet komma att utgå från våra hamnar, inbringande åt nationalvälmågan någonting liknande 40 millioner rdr rgs, ensamt på en produkt som Sverga för icke många år sedan behöfde till hundra tusentsls tunnor hemta från utlandet. Oaktadt en temlgen ymnig men isynnerhet till sin beskaffenhet utmärkt skörd, ha spanmålspriserna, till följd af dessa förhållanden, stigit tftl en ovanlig böjd. När de sist församlade Rikets Stäsder, följandeo påtryckningen af en ständigt tillväxande opinion mot en hejdlös och nästan obeskattad bränvinstillverkning, pålade handteringen en betydlig beskattning, som nödvändigt skulle medföra en stark minskning i produktionen, fruktade den mindre landtbrukaren för sädens vanpris, när den icke längre fick förstöras i bränvinspannan, och nästan i alla delar af riket herrskade bekymmer för den nya bränvinsförordningers tillämpning. De ovanliga kosjunkturerna på spanmålsmarknaden hafva — på ett sätt hvarföre svenska folket ej nog kan prisa försynen — förskingrat dessa farhågor, och det betryckta jordbruket har genom skickelsens hjelp blifvit satt i stånd att förtröstansfullt blicka mot framtiden och bereda sig en utveckling, som måste blifva välsignelserik för samhället i alla dess riktningar. Men de välgörande verkningarne af denna så oförmodadt öppnade källa till nationalrikedom låta ej genast känna sig öfver hela samhället; tvärtom föregås de af lidanden och uppoffringar, som för somliga klasser måste kännas ganska svåra och betungande. Prisstegringen på nästan alla födoämnen har i lång tid utgjort en stående anledning till bekymmer för embetsmannen, den mindre kapitalisten och alla öfriga samhällsmedlemmar, som hafva en snäft begränsad inkomst, under vanliga förhållanden tillräcklig för deras utkomst, men som oförändrad under stigande lefnadskostnader blifvit knapp eller rent af orillräcklig. Men hvad som hos dessa klasser varit ett tyst bekymmer, eller på sin höjd en i samtsl och tidningsartiklar tid efter annan uttryckt klagan, har hos de arbetande klasserna på somliga orter tyvärr gifvit sig en form som ej står tillsammans med samhällets ordning och trygghet. Vi meddelade i går de beklagliga excesser som egt rum i Upsala mot en der boende spanmålshandlare, och den i går afton anlända Gottlandsposten bragte oss mnderrättelser från Wisby, hvilka nedanföre i bladet finnas meddelade, af ännu sorgligare beskaffenhet än nåara förut ingångna af samma art. Det synes ;pm massornas passioner för ett ögonblick alldeles förmörkat deras förnuft och förvillat deras begrepp om rätt och orätt. I sin förbittring öfver de uppdrifna priserna på spanmålen hafva de med våldsgerningar vändt sig mot handeln, hvilken de vilja derför ställa till ansvar, icke besinnande att handeln endast är en beredvillig tjenare åt de menskliga behofven, städse färdig att befria producenten från sitt öfverflöd för att tylla konsumentens brist, med ett ord tagande der det finnes och läggande der det fattas. Köpmannen är följaktligen blott ett medel hvarigenom jordbrukaren afyttrar sin vara åt afnämaren, hvarigenom den sednare kan fylla sina behof hos den som har något att afyttra. Att förhindra denna omsättning, hvilket nä stan öfverallt der oordningar egt rum varit ändamålet med desamma, är i sjelfva verket ingenting annat än ett våldförande af eganderätten, emedan en varas värde beror af dess efterfrågan, och följaktligen en minskning inträder i detta värde om producenten beröfvas en eller flera afsättningsorter och tvingas att sälja på en annan, der bristen på efterfrågan håller priserna nedtryckta. Ännu fattligare men knappast laglösare företer sig Wisbyarbetarnes försök att hindra spanmålslastningen i dervarande !hamn och deras företag att tvinga allmogen på torget att till dem sälja sin spanmål till priser som de sjelfva bestämde. Veta dessa arbetare hvilken lära de praktiserat? Det är kommunismen I dess råaste, naknaste och vedervärdigaste skepnad. Vi beklaga med djup smärta dess tminanharalea I Norda husve hen medlen