gelique sugdois), som lärer predika sjungan-
de vid sin guitarr. Upprörande exempel an
fördes på de förföljelser som läsarne måste
lida. En bonde i trakten af Christianstad
hade bjudit några grannar på kaffe och att
läsa Luthers skrifter tillsammans. Samqvä-
met skingrades genom polisens våldsamma
mellankomst. Klagan deröfver inför domstol
ännu oafgjord. I Orsa ett stort antal reda:
dömda till vanärande straff blott för religio
nens skull. Vidare omtalades en lag, som
talaren kallade sakramentallagen, hvilken ny
ligen skall hafva blifvit stiftad i Sverge, och
hvars dystra beskaffenhet skildrades. Andliga
skrifters spridande m. m. Berättaren slutade
med en erinran att religionsfriheten dock blifvi
sanktionerad ganom Sverges grusdlagar, oc
med försäkran att i Sverge uppmärksamheter
vore fästad på den evangeliska alliansen, äfver
af erkebiskopen och regeringen. Såsom bevi
på det sednare anfördes, att en deputerad frår
svenska regeringen bevistade detta samman-
träde.
En frarsk pastor utvecklade muntligen ut-
förligare en del af hvad dem upplästa bsrät-
tslson endast i korthet vidrört. Om Luthe
lefde och såge hvad nu i Sverge föregår.
huu de troende kastas i förgelse och förföl
jas blott derför att de läsa hans skrifter till-
sammans, så skulle han visserligen sjelf gå:
fängelse med dem.
Den berömde tyske predikanten Krummacher
sade sig vilja begagna detta tillfälle att ställ:
en fråga till de närvarande svenska bröderna.
på det sanningen måtte komma i dsgen. Mar
visste, att den svenska kyrkan vore em fast.
fullzomligt ortodox kyrka, ståeade på refor-
mationess gruadval nu som för 300 år sedan.
Mea telaren, hade ofta biv! fån Sverge, sov
sade hosom att demna kyrka, med all sin or-
todoxi, vore likasom ett majestätiskt ispalats,
utan eld, utan ljus, utan värme. Våra pre-
ster, säga svenekarne, predika väl den rens
läran, men när vi göra så som presterna lära,
då förfölja de oss. Talaren ville veta om
detta vore sannt, ocn vände sig med denns
fråga till de närvarande svenska presterna.
(Det bör nämnas, att Krummacher talade på
tyska, men att hans tal, mening för mening.
öfversattes på franska. Det var utmärkt ge-
nom ea gripande. vältalighet, hvaraf jag bär
endast kunnat återgifva hufvudtanken, och
gjorde på de närvarande ett djupt intryck.)
Den till utseendet äldsta af de närvarande
svenske presterna vände sig nu med några ord
till ordföranden 4)... Men som han talade myc-
ket tyst och jag hade es aflägsen plats på
läktaren, kunde jag ej fatta mer än ett och
annat enstaka ord, hvaraf jag dock hörde ati
det var franska han talade. En engs!sman,
troligea en af de många som lika med mig
iogeating hade hört, bad ordföranden att till-
kännagifva för församlingen hvad dem sven-
ske :alaren bade sagt.
nden: Innehållet af den heder-
jarens Ord var, 1 icke
kände något e pel derpå, att
psert blifvit förföljd för ait han p
rena evangeliska läran.
Ett sorl uppstod nu i församlingen. Frår
fisra håll ropadss, ett detta icke vore någo!
br - - JR - BK - FEN
svar på den frametällda frågan. t var kem- :
ligen icke fråga om presteras voro förföljde. Ij
utin om de sjellve förföljde. Derpå ille ma: If
bs svar. Allas blickar riktades nu jå de d
svenska prertersa, i synbar väntan att någon
af dem skulle taga ordet. Man de förblefvo
stumma.
En gammal missionär, ledamot af raissiont-
insiitutet i Basel, tog nu ordet för att berätta
en avensk missionärs bistoria. Om jag fat-
tade rätt, akall denze missionär, hvilken har
kailade Filsted (Fjellstedt?), lefva ännu. Den
ezskla, af värma genomträngda berättelsen syn-
tes vara ämnad att borttaga det plågsamms:
intryck som det nyss förut förefallsa gjort
på åhörarne, men lyckades icke fullkomligt
deri.
Sedan ännu en anzan tslare uppträdt med
ett amnat intermezzo, Remligen för att uti stt
längre föredrag taga filosofien i försvar emot
de anfall som Krummacher under de föregå-
ende dsgarne gjort emot henne, tog omsider
den treje och till utseendet yngste afde när-
varande svenska. presterna still ordet. Efter
hvad ran sedermera sagt mig, hetis han Lund-
bergson och var densamme som af hr Berg-
men blifvit beteckzsad såsom sveaska rege-
ringens ombud vid möt.t. Man kunde icke
förebrå derne talsre att icke tala bögt koz.
Han hade en klar välljudarde rst och höjde
den tillräckligt för att kunna höras a alla,
men beklagligen var han icke no: mäktig det
språk, på hvilket ham skulle uttrycka sig, för
atv kunna göra något tillfredsställande iatryo .
Det är sannt, sade ham, att mar förföljer?i
Sver.e. Men det är presterma, som framför
allt äro da förföljde gemom läsermes förtal.
Han yttrade derpå rågot om skiljaktigbeten
emellan läsarnes och den rådande kyrkama
uppfattning af absolutiosen och af döpelsen,
äfvensom om någon komit, som varit eller
änsu vore nedsatt, men allt detia på en så
bruten franska att åtroinstons icke någon frans-
man kunde förstå honoto; Han slutade mad
några likaså brutna ord på tyska, hvaraf jag
dock trodde mig kunna fatta, att bam helt och
hållet protesterade emot hr Bergmans afgifna
berättelse.
En stunds tystnad följde härpå, hvarefter
dena utmärkte frarske protestantiske partors
Fred. Monod tog ordet. Han började mad
vänliga uttryck för Sverge och svemskerae,
man öfvergick sedan till djupt beklagande af
åe religiösa förföljelserna i detta land. När has
härunder bland anmat utropsda: Honte å la perså-
cution romaine, mais triple honte å la perså-
cution protestante! Wppstod en sådan storm
af handklappningar och bifalisrop af hela
församlingen, att edra lardsmän omöjligen
nat erfara ett mera öfvertygande vittnes-
ird om det tänkesätt, hvaraf deras fran-
za trosbröder i detta afseende äro genom-
tringde. När han straxt derpå erinrade, att
den romerska kyrkan vid sina förföljelser
endast handlade i konseqvens enligt sin
priocip, men ait den protestantiska kyrkan
vid hvarje förföljelse för religionens ckull
BOO MIO sg Aö RM OL LÅ Pie RR 3 MM vs MM MW RV