gelique sugdois), som lärer predika sjungande vid sin guitarr. Upprörande exempel an fördes på de förföljelser som läsarne måste lida. En bonde i trakten af Christianstad hade bjudit några grannar på kaffe och att läsa Luthers skrifter tillsammans. Samqvämet skingrades genom polisens våldsamma mellankomst. Klagan deröfver inför domstol ännu oafgjord. I Orsa ett stort antal reda: dömda till vanärande straff blott för religio nens skull. Vidare omtalades en lag, som talaren kallade sakramentallagen, hvilken ny ligen skall hafva blifvit stiftad i Sverge, och hvars dystra beskaffenhet skildrades. Andliga skrifters spridande m. m. Berättaren slutade med en erinran att religionsfriheten dock blifvi sanktionerad ganom Sverges grusdlagar, oc med försäkran att i Sverge uppmärksamheter vore fästad på den evangeliska alliansen, äfver af erkebiskopen och regeringen. Såsom bevi på det sednare anfördes, att en deputerad frår svenska regeringen bevistade detta sammanträde. En frarsk pastor utvecklade muntligen utförligare en del af hvad dem upplästa bsrättslson endast i korthet vidrört. Om Luthe lefde och såge hvad nu i Sverge föregår. huu de troende kastas i förgelse och förföl jas blott derför att de läsa hans skrifter tillsammans, så skulle han visserligen sjelf gå: fängelse med dem. Den berömde tyske predikanten Krummacher sade sig vilja begagna detta tillfälle att ställ: en fråga till de närvarande svenska bröderna. på det sanningen måtte komma i dsgen. Mar visste, att den svenska kyrkan vore em fast. fullzomligt ortodox kyrka, ståeade på reformationess gruadval nu som för 300 år sedan. Mea telaren, hade ofta biv! fån Sverge, sov sade hosom att demna kyrka, med all sin ortodoxi, vore likasom ett majestätiskt ispalats, utan eld, utan ljus, utan värme. Våra prester, säga svenekarne, predika väl den rens läran, men när vi göra så som presterna lära, då förfölja de oss. Talaren ville veta om detta vore sannt, ocn vände sig med denns fråga till de närvarande svenska presterna. (Det bör nämnas, att Krummacher talade på tyska, men att hans tal, mening för mening. öfversattes på franska. Det var utmärkt genom ea gripande. vältalighet, hvaraf jag bär endast kunnat återgifva hufvudtanken, och gjorde på de närvarande ett djupt intryck.) Den till utseendet äldsta af de närvarande svenske presterna vände sig nu med några ord till ordföranden 4)... Men som han talade mycket tyst och jag hade es aflägsen plats på läktaren, kunde jag ej fatta mer än ett och annat enstaka ord, hvaraf jag dock hörde ati det var franska han talade. En engs!sman, troligea en af de många som lika med mig iogeating hade hört, bad ordföranden att tillkännagifva för församlingen hvad dem svenske :alaren bade sagt. nden: Innehållet af den hederjarens Ord var, 1 icke kände något e pel derpå, att psert blifvit förföljd för ait han p rena evangeliska läran. Ett sorl uppstod nu i församlingen. Frår fisra håll ropadss, ett detta icke vore någo! br JR BK FEN svar på den frametällda frågan. t var kem: ligen icke fråga om presteras voro förföljde. Ij utin om de sjellve förföljde. Derpå ille ma: If bs svar. Allas blickar riktades nu jå de d svenska prertersa, i synbar väntan att någon af dem skulle taga ordet. Man de förblefvo stumma. En gammal missionär, ledamot af raissiontinsiitutet i Basel, tog nu ordet för att berätta en avensk missionärs bistoria. Om jag fattade rätt, akall denze missionär, hvilken har kailade Filsted (Fjellstedt?), lefva ännu. Den ezskla, af värma genomträngda berättelsen syntes vara ämnad att borttaga det plågsamms: intryck som det nyss förut förefallsa gjort på åhörarne, men lyckades icke fullkomligt deri. Sedan ännu en anzan tslare uppträdt med ett amnat intermezzo, Remligen för att uti stt längre föredrag taga filosofien i försvar emot de anfall som Krummacher under de föregående dsgarne gjort emot henne, tog omsider den treje och till utseendet yngste afde närvarande svenska. presterna still ordet. Efter hvad ran sedermera sagt mig, hetis han Lundbergson och var densamme som af hr Bergmen blifvit beteckzsad såsom sveaska regeringens ombud vid möt.t. Man kunde icke förebrå derne talsre att icke tala bögt koz. Han hade en klar välljudarde rst och höjde den tillräckligt för att kunna höras a alla, men beklagligen var han icke no: mäktig det språk, på hvilket ham skulle uttrycka sig, för atv kunna göra något tillfredsställande iatryo . Det är sannt, sade ham, att mar förföljer?i Sver.e. Men det är presterma, som framför allt äro da förföljde gemom läsermes förtal. Han yttrade derpå rågot om skiljaktigbeten emellan läsarnes och den rådande kyrkama uppfattning af absolutiosen och af döpelsen, äfvensom om någon komit, som varit eller änsu vore nedsatt, men allt detia på en så bruten franska att åtroinstons icke någon fransman kunde förstå honoto; Han slutade mad några likaså brutna ord på tyska, hvaraf jag dock trodde mig kunna fatta, att bam helt och hållet protesterade emot hr Bergmans afgifna berättelse. En stunds tystnad följde härpå, hvarefter dena utmärkte frarske protestantiske partors Fred. Monod tog ordet. Han började mad vänliga uttryck för Sverge och svemskerae, man öfvergick sedan till djupt beklagande af åe religiösa förföljelserna i detta land. När has härunder bland anmat utropsda: Honte å la persåcution romaine, mais triple honte å la persåcution protestante! Wppstod en sådan storm af handklappningar och bifalisrop af hela församlingen, att edra lardsmän omöjligen nat erfara ett mera öfvertygande vittnesird om det tänkesätt, hvaraf deras franza trosbröder i detta afseende äro genomtringde. När han straxt derpå erinrade, att den romerska kyrkan vid sina förföljelser endast handlade i konseqvens enligt sin priocip, men ait den protestantiska kyrkan vid hvarje förföljelse för religionens ckull BOO MIO sg Aö RM OL LÅ Pie RR 3 MM vs MM MW RV