MAR SE SAGE GUUIEERATTÄIIS SAT LISE GG TyBlRau jag med afsigt iakttagit derom. Jag älsker ert land och ert folk, och jag älskar att derom få meddela hvad som synes mig i ett eller annat afseende lända till dess ära och hugnad. Men den tafla af edra kyrkliga förhållanden, som den evangeliska konferense : framställde för min syn, var icke af denna natur. Den dystra teckning af religionsförföljelserna inom ert land, som här uppdrogz, och det sätt hvarpå ett par närvarande medlemmar af er kyrkas. presterskap bjödo till att dels förneka, dels försvara dessa förföljelser, gåfvo en bild af det nuvarande tillståndet inom den kyrka, för hvers frihet den store Gustaf Adolf blödde, sådan att jag ogerna talar derom. Men — ni vill det. Och måhända kan det vara till något gagn, att edra landsmän få veta, hvad här inom den evangeliska konferensen tilldragit sig. Jag skall således för denna gång göra ett afbrotti mina meddelanden om expositionen, för att i stället lemna er några underrättelser om denna konferens, naturligtvis med iaktiagande af all den grannlagenhet som det ömtåliga ämnet fordrar. Det möte af evangeliska kristna från jordens alla trakter, som sistlidne månad egde rum i Paris, var sammankalladt af centralkomiten för den evangeliska alliansens franska afdelning, hvilken hade tagit verldsexpositionen till anledning att samtidigt dermed föranstalta denna sammankomst. Ett dylikt möte hade redan en gång förut af en likartad anledning egt rum i London 1851. i följd af utgångna inbjudningar hade åtskilliga rotestantiska kristna äfven nu infunnit sig rån England, Tyskland, Sverge, Danmark, Schweiz, Italien och Nordamerika, oberäknadt ett större antal franska protestanter. Jag är icke i tillfälle att kunna bestämdt uppgifva antalet deltagare, vare sig i allmänhet eller från hvarje land särskildt; dock anser jag mig kunna uttala det omdömet, att. deltagandet var långt ifrån så talrikt som man haft anledning vänta af ett möte, som ville omfatta hela jordkretsen och vid en tidpunkt, då så många främlingar i alla fall af annan anledning uppehöllo sig i Paris. Orsaken härtill får väl till någon del sökas deruti, att mötet hölls i ett katolskt land och, förmodligen just i följd deraf, utan den slags offentlighet, som hade kunnat fästa en allmännare uppmärksamhet derå. Inga eartiklar eller ens annonser i tidningarne, icke ens något anslag på dörrarne till de hus, der sammanträdena egde rum, underrättade allmänheten om tillvaron af detta möte, som obemärkt höll sina andliga sammanträden uti tvenne protestantiska kapeller, vexelvis än i det ena, änidet andra, för mängden okända, ehuru belägna blott några steg ifrån verldshvimlet och flärden på boulevarden och stora operan. En ennan orsak torde äfven hafva bidragit alt minska deltagandet för detta möte, och denna orsak vågar jag söka inom des protestantiska kyrkan sjelf. Jag föreställer mig nemligen, att den exklusift pietistiska riktning, som den sig så kallande evangeliska alliansen synes: representera, inom sjelfva denna kyrka icke röner något allmännare deiltagande, och att inbjudningen till ett möte, utgången från detia båll, måhända äfven derföre icke vunnit någon allmännare sympati. Det bör tilläggas, att de flesta, som vid mötet höllo töredrag eller deltogo i någon diskussion, voro prester, men att åhörarne utgjordes af en blandad krets af alla klasser, deribland många fruntimmer och synbarligen äfven många mindre bemedlade. Mötet varade i 10 dagar, och sammankomsterna voro egnade dels till redogörelser för kyrkans tillstånd i olika länder, dels till öfverläggningar i åtskilliga andliga ämnen, såsom om sabbatens helgande m. m. Det var egentligen vid de förra och vid de diskussioner, som i anledning af dem egde rum, zom jag infann mig såsom åhörare. Med de nämde förhandlingarne omvexlade improviserade böner, bibelläsning och psalmers sjungande, hvilket åt det hela gaf, äfven i det yttra, en pietistisk karakter. Jag förbigår de meddelanden, som förekommo angående det kyrkliga tillståndet i åtskilliga andra länder, ehuru en del deraf var at ganska stort intresse, och inskränker mig här att, enligt er begäran, lemna en kort redogö relse för det sammanträde då ert fädernesland stod på dagordningen. Det vartisdagen den 28 Augusti på aftonen. När jag ankom slutade man just afsjumgandet af en psalm. En pastor af dem franska protestantiska församlingen improviserade derefter en bön, hvarigenom församlingen bad om Guds nåd, och barmhertighet för Sverge och dess inbyggare, att de troende måtte få församla sig i fred, förföljelserna upphöra, lagarne förändras och, om detta icke tillstaddes, att de förföljde måtte ofvanifrån erhålla styrka i lidandet och ,striderna o. 8. v. Den bedjande öfvergick se dermera till Norge, Danmark, Finland och Ryssland, nedkallande samma välsignelse öfver hela norden och afvisande hvarje känsla af fiendskap från denna församling. Sedan lär ett kapitel ur bibeln, eller ett stycke af ett sådant (jag vet icke rätt hvilket) derefter blifvit föreläst, anmodades en af edra närvarande landsmän, hr Berger, efter hvad man sade mig )t iekman och militär, att för tillfället föra ordet, i egenskap, om jag fattade rätt, aff. d. ordförande för evangeliska alliansens svenska afdelning. Hr Berger tog ordet gom uppläsande af ett skrifvet föredrag. fter uttryck af tacksamhet för det deltagande som visats Sverge från dess trosbrödsri Frankrike, hvarvid isynnerhet en ifrån dessa afiåten skrifvelse till erkebiskopen i Upsala omtalades mad varmt erkännande, redogjordes för uppkomsten af den kristliga rörelsen i Sverge genom en metodistisk prest I af (hvars namnlikväl icke uppgafs) och meddelades I f strödda underrättelser om baptismen i Sverge. om lutherska barns lockande till katolska kyrkan, om landsförvisningsstraffet för öfversång till annan trosbekännelse, om inre, mislt sionsväsen, asyl för vilsekomna unga qvin-: nors förbättring, diakonissanstalt, nykterretssällskap, predikosjuka m. m. Till slut sttrades äfven något om det kyrkliga tillmt AA Ör FA ja AR 0 AR MA VR DR RR KR NA för ch OA RR RR AA Mö MP Am AA PRO OM em OM RR vt RS