j
BLANDADE ÄMNEN.
— Åtterboms besök hos Beethoven. . Vår
utmärkte, nyligen aftlidae, dikiare Aavicibom besökte
på sina resor äfven Wien, för att lära känna dess
skalder, lärda och kompositörer. Bland dessa träfe
fade han äfven på den för sina sarkaciska inf lioch
originalitet samt för sitt festbetiska lexikon, bekante
doktor Ignatius Jeittelss af denna litterärhistoriska fa-
milj, inom hvilken filosofiskt, medicicskt och teolo-
giskt vetande samt diktkonsten sålt under ett ärhun-
drade i arf, såsom en familjegendon.
Jeitteles hade lofvat Atierbom ati uppfylla bans ön-
I skan att lära känna den siore musikera Beethoven,
och så-begålvo de sig en het sommardag will mästa-
rens boning, som var belägen utom staden. Bekant-
skapen skedde på ett egendomligt, sällsynt sä.t, och
vi meddela här berättelsen derom med Jeitteles
egna ord:
Vi hade genom den heta eftermiddagssolen biifvit
mycket upphattade. När vi kommo in i Alserförsia
den, stego vi två trappor upp. Vi draga på klock-
strängen ; men iogen läter upp. Vi vrida om rye-
keln, dörren går upp, rummet är tomt. Vi klappa
nu på dörren till mästarens arbetsrum, och då iccen
ropar vstig in!, klappade vi äter, men med samma
påföljd; och dock hörde vi att nögon fanns derinne.
Nu trädde vi dristigt in; men hvilken oväntad öfver-
raskning! Vid väggen midt emot oss, på hvilken
Foro uppklistrade Zera kolossala pappsrsark, försedda
med noilinier ai kol, stod, med ryggen vänd mot oss,
Beethoven — men i hvilken drägt! Genom den hbe-
svärande sommarvärmen hade säkerligen kläderna
blifvit mästaren obeqväma, och så hade han helt on-
aelt lagt dem af och stod der endast klädd i.en ort
skjorta, ritande upp med ett rödt stift Eyktiga noter
på väggen. Derunder trädde han än tillbaka, än
ukrmare väggen, slog takt understundom och arslog
Sfven några tangenter på ett bredvid stående klever
utan strängar. Tillfälligtvis kom han icke en enda
sång att vända sig om mot dörren. — Atterbom och
jag sågo leende, men likvål något förlägna, på hvar-
andra. Att göra buller hade icke tjenst till något;
den myeket döfre maestron skulle ändå icke hafva
saärkt vår närvaro, och om vi irädde in på honom,
,-kulle vår närvaro sätta honom i förlägenhet. — Ni
vills, sade jag till Atterbom, säkerligen icke gom
skald taga med e7 det minnet till Norden, att ni har
sallat denne store enius från hans måhända djerf-
vaste flykt åter neu till jorden. Men ni kan säga:
jag har sett Beethoven dikta, jag har sett hoczom
skapa; låtom oss åter gå vår väg osedde öch ohörde.
Vi gingo. Men visserligen,, tillägger Jeiieles, z2r-
tsppade vi den store mannen in flagranti.s (S.P.) I
— Kostlig reklamation. 9Soca sockenhant-
värkaren G. Jonsson Sandström Uti N:o 34 Besjyidt
nmg underteknad hafva af honom tagit En ring af
Guld — får jag härmed Underräta almänheten at det
är osanning —- det är en Person som Jag knapt Tjen-
oer ock kan säleds aldrig ha varit I äggtenskapsför-
biodelse med Bvnom — troligt saknas medvetande vid
en såder besjylning
Brita; Carolina; Renström i Gumark.,
(Ur Skellefteå Tidning.) -
— Guldsandsfålten i Brasilien. Till Köpen-
harin har anländt em skrifvelse från den i Brasilien
resande danske natunorskarer professor Reinhardt,
hvarest man finger belnäftelse på de förut omtalde
uppgifterna em upptäckten al rika guldsandsdistrikt i
det inre af detta land. Xessa områden äro bebodda
af fiyktade negerslafvar (qn ilombas), af hvilka kring-
resande krämare fingo guldav nd i utbyte för sina va-
ror. Dessa krämare förde sm rt underrättelsen härom
till landets hufvudstad, hvara fter quilombas uian
dröjsmål blefvo förjagade från moa tillhåll af krigs-
trupper. Från Rio Jareiro utskierades sedan förenin-
gar af sakkunnige män för att ugdersöka dessa om-
råden, och innan kort hade de också ganska riktigt
hittat på zegrernas dJiggings,. Behäxlningen var re-
dan för de första dagarne rätt betydlig, dö man ofta
nog bittade guldstycken om 6 uns. Ett aktiebolag,
med ett kapital om 500 contos, stiftades uti Rio Ja-
neiro för att efter alls konstens reglor göra sig gruf-
vorna till godo. Detta den nya veridens nya Eldo-
rado ligger uti landskspet Maranhao uti Maracassu-
mes floddal i norra Brasilien, men olyckligtvis under
ett så tropiskt klimat, att det är obeboeligt för euro-
peer. Det uppslammade landet, i hsilket guldsanden
aflagrat sig, består af grof kiseljord och grus efter
en jernhalti. lerskiffer, som finnes i kompakt form i
de kringliggande bergskedjorna och afdelas af talrika
qvartsgångar, hvilka fört med sig guldet npp på jord-
ytan från onderverlden. Afiagringarae af denna bra-
silianska guldsand, som kanske under en tidrymd af
millioner är afnötts från de på guldmalm rika klip-
porna och blifvit afsstta i dalen, mäste efter de ve-
tenskapliga föreningarnes beskrifning vara åtminstone
lika rika som de i Ural, Kalifornien och Ny3 Hol-
land. Sskerligen skola de bidraga till dessa hittills
nästan obebodda, sydamerikanska trakters be!olkande,
på samma sätt gom Kaliforniens och Australiens guld
grufvor gjort med dessa zoner, och det i så mycket
högre grad, som de nysstämda länderna börjat lida
af utmatlning. Europserna lära nog ocksä förstå sig
på att till sig draga största delen af denna rika guld-
skörd; ty om de också icke sjelfva äro i ständ ati
nägon längre tid lefva och arbeta under eqvatoras
brännande sol, skola de i ställe; låta andra arbeta
för sig.
9
id