Woiferts-Roosts Krönikor ).
AF
SWASHINGTON IRVING.
Öfversättning.
Som, hans förr så lysarde boning nu var
förändrad till ett Hötel garni, hyrde han ett
litet vindsrum der; det var blott, sade han,
att flytta sin sängkammare två trappor upp
— han var i alla fall i sitt eget hus. Hans
rum pryddes med porträtter af åtskilliga
skönheter från fordna tider, med hvilka han
åstod sig hafva stått på ganska förtrolig fot;
bland dem var en firad operadansös, som
vid revolutionens utbrott hade varit hela Paris
förtjusning. Hon hade varit min väns protegee
och en af de få bland hans ungdoms favori-
ter som öfverlefvat tidens brokiga skiften.
De hade förnyat sin bekantskap, och nu
gjorde hon honomdå och då ett besök; men
den tjusande Psychen, en gång skönheten för
dagen och parterrens ideal, var nu en gammal
skrynklig liten gumma med lutad rygg och
hvass näsa. Den gamle herren var en trogen
uppvaktare vid alla leveer: han var i högsta
grad lojal och kunde aldrig tala om den
kungliga familjen utan att falla i hänryck-
ning; ty han ansåg dess medlemmar alltjemt
såsom kamrater i olyckan. Hvad hans fat-
tigdom beträffar, tog han saken mycket lätt
och hade ett särdeles godmodigt sätt att trö-
sta sig vid hvarje motgång och försakelse.
Om han förlorat sitt lanstslott, hade han ju,
så till sägandes, ett halft dussin kungliga pa-
latser till sin disposition.; Hank hadej Ver-
sailles och St. Cloud för sitt landliga nöje
samt Tuilleriernas och Luxembourgs skug-
giga allter till förlustelse i staden. På det
sättet voro alla hans promenader och nöjen
högst briljanta och kostade ändå ingenting. Då
jag går i dessa herrliga trädgårdar, sade han,
Se A. B. n:o 211, 212, 214—216, 218, 220 och
221.