Woiferts-Roosts Krönikor ). AF SWASHINGTON IRVING. Öfversättning. Som, hans förr så lysarde boning nu var förändrad till ett Hötel garni, hyrde han ett litet vindsrum der; det var blott, sade han, att flytta sin sängkammare två trappor upp — han var i alla fall i sitt eget hus. Hans rum pryddes med porträtter af åtskilliga skönheter från fordna tider, med hvilka han åstod sig hafva stått på ganska förtrolig fot; bland dem var en firad operadansös, som vid revolutionens utbrott hade varit hela Paris förtjusning. Hon hade varit min väns protegee och en af de få bland hans ungdoms favoriter som öfverlefvat tidens brokiga skiften. De hade förnyat sin bekantskap, och nu gjorde hon honomdå och då ett besök; men den tjusande Psychen, en gång skönheten för dagen och parterrens ideal, var nu en gammal skrynklig liten gumma med lutad rygg och hvass näsa. Den gamle herren var en trogen uppvaktare vid alla leveer: han var i högsta grad lojal och kunde aldrig tala om den kungliga familjen utan att falla i hänryckning; ty han ansåg dess medlemmar alltjemt såsom kamrater i olyckan. Hvad hans fattigdom beträffar, tog han saken mycket lätt och hade ett särdeles godmodigt sätt att trösta sig vid hvarje motgång och försakelse. Om han förlorat sitt lanstslott, hade han ju, så till sägandes, ett halft dussin kungliga palatser till sin disposition.; Hank hadej Versailles och St. Cloud för sitt landliga nöje samt Tuilleriernas och Luxembourgs skuggiga allter till förlustelse i staden. På det sättet voro alla hans promenader och nöjen högst briljanta och kostade ändå ingenting. Då jag går i dessa herrliga trädgårdar, sade han, Se A. B. n:o 211, 212, 214—216, 218, 220 och 221.