STOCKHOLEB, den 22 Sept En fråga som till sin princip är af ganska stor vigt har nyligen blifvit dragen under regeringens pröfning, och man afbidar med en viss nyfikenhet utslaget. Den rörer kompetensen att antagas till tjensteman på kanslisidan i rikets kollegier. I detta hänseende finnes ett cirkulärbref af 1799, hvilket stadgar, att för inträde i rikets kollegier på kameraloch räkenskapssidan foriras en särskild s. k. kameralexanien, men att för inträde i samma verks kanslier skall erfordras att de sökande äro försedda med akademiskt vittnesbörd öfver undergången examen i lagfarenheten, eiler den numera 8. k. hofrättsexamen. Under senare tider lärer det likväl inträff2t att inträde i kollegiernas kanslier vunnits, endast sökanderae förstett bevis om antagning i K. M.ts kansli, hvartill åter ic:e erfordrats någon annan examen än den humanistiska, hvilken kallas den juridico filogofiska kandidatexamen, men hvari dock — lika litet som i den egentliga kansliexamen och den filosofiska graden, hvilka berättiga till samma fördelar — ingår den ringaste juridik, utan som egentligen icke kan annorlunda betraktas än såsom er något skärpt studentexamen med den skillnad at: examinanden der icke, såsom uti studentexamen, behöfver undergå förhör i lefvande språk, hvilket sednare likväl suppleeras dermed, att han inför kongl. vitterhets-, historieoch antiqvitetsakademien iår skrifva en fransk stil elier kria. Och då en ung man på ett sådant sätt blifvit en välbeställd 8. k. kongl. sekreterare, så har man tyckt det falla af sig sjelit ait han jemväl borde vara berättigad till inträde i de förvaltande verk som äro regeriagsdepartementen underordnade. Ett sådant anspråk har emellertid nyligen icke blifvit godkändt af pluraliteten inom kammarkollegiura, som tagit sig friheten att, på den grund att sökanden icke aflagt juridisk examen, afslå ansökningen af en extra ordinarie kanslist i finansdepartemeatet att varda antagen till extra ordinarie jemväl i kammarkollegii kansli. Ve Våra lösare lära förmodligen erinra sig att vi ej hysa alltför öfverdrifven vördnad för s. k, akademiska examina, eller anse dessa utgöra något slags tillförlitlig måttstock på en ynglings intelligens, kunskaper och verkliga bildning. Vi förutsätta således gerna, att en ung man som alldeles icke tagit någon akademisk examen, möjligen kan ega lika myeket, ja mer insigter än den som blifvit vederbörligen hallstämplad med betyg öfver väl öfverlästa lexor. Vär tanka har för den skull alltid varit och är ännu, att de s. k. embetsexamina böra försvinna vid universitetet och undergås inför någon kommission eller vid något institut i hufvudstaden eller, innan detta hinner föranstaltas, inom embetsverken sjelfva samt vara både praktiska och teoretiska i de ämnen som tillhöra det eller de verk. deri inträde sökes. Men då nu detta ieke eger rum, utan de förhör som hållas med dem som söka inträde i kongl. kansliet, hofrätten eller kollegierna äro af intet slags betydenhet, utan som man säger helt och hållet pro forma, så lärer det väl ändå tills vidare vara nödigt att den som söker inträde i ett embetsverk, vet åtminstone något sf hvad som hörer till dess befattning. Ur denna syapunkt hafva ock äldre författningar utgått. Så stadgar t. ex. kongl. förordningen den 10 Mars 1749, såsom vilkor för inträde i rätt2gångsverken, att de studerande, som tänk : att framdeles varda befordrade till sysslor hvarvid kunskap fordras af lag och rätt, bords förpligtas att icke taga afsked från akademien utan erhållet vederbörligt vittnesbör! om tillräcklig insigt i lagfarenheten, särs 3 i de delar deraf som förnämligast höra ptill det ämne, hvaruti de sig föresatt att tjena det allmännas, — ctt stadgande som genom kongl. förordningen den 9 Mars 1750 utsträcktes äfven till dem som lämpat sin håg att tjena vid de andre regeringens civila grenar i så måtto, att när en studerande i sådant ändamål erauar begifva sig från akademien och begär akademiskt vittnesbörd, han först skall af vederbörande professor . förhöras i de vetenskaper, som lägga grunden till hans tillernade göromål och dermed ga närmaste gemenskap och derest han dervidi aflägger tillförlitliga prof af god insigt ntigsamma vetenskap, må det begärda vittnesbördet honom sedån beviljas. Sal öfverensstämmelse härmed och till ytter1 ligare befordrande af det vigtiga målet, det erforderlig tillgång på skickliga tjenstemannaämnen bör med mera visshet kunna påräknasp) såsom det heter i kongl. kungörelsen af den 27 Oktober 1801 om hvad som bör iakttaas vid deras pröfning, hvilka i publik tjenst öka inträde, blef derigenom föreskrifvet, att len, som i K. M:ts och rikets kollegier samt ;friga allmänna tjensteverk sökte inträde, skulle fven derstädes undergå vederbörligt förhör ch pröfning till utrönande huruvida han eger j kunskaper och insigter, den underbyggnad, om fulleligen svarar emot de vittnesbörd honom ligger att vid sådan ansökning, såvida den skall inna afseende, ovägerligen förete. Detta stadgande är förnyadt i 5:te punkten f kongl. kungörelsen den 9 Oktober 1812 m hvad iakttagas bör i anseende till dem, vilka vid rättegångsverken samt Rikets kolgier söka inträde, Man finner således att regeringen redan för ter än 50 år sedan insett nödvändigheten af ndra prof än dem som afläggas vid Wniver-: