STOCKHOLEB, den 22 Sept
En fråga som till sin princip är af ganska
stor vigt har nyligen blifvit dragen under re-
geringens pröfning, och man afbidar med en
viss nyfikenhet utslaget. Den rörer kompe-
tensen att antagas till tjensteman på kansli-
sidan i rikets kollegier. I detta hänseende
finnes ett cirkulärbref af 1799, hvilket stad-
gar, att för inträde i rikets kollegier på
kameral- och räkenskapssidan foriras en sär-
skild s. k. kameralexanien, men att för in-
träde i samma verks kanslier skall erfordras
att de sökande äro försedda med akademiskt
vittnesbörd öfver undergången examen i lag-
farenheten, eiler den numera 8. k. hofrätts-
examen. Under senare tider lärer det likväl
inträff2t att inträde i kollegiernas kanslier vun-
nits, endast sökanderae förstett bevis om an-
tagning i K. M.ts kansli, hvartill åter ic:e
erfordrats någon annan examen än den hu-
manistiska, hvilken kallas den juridico filo-
gofiska kandidatexamen, men hvari dock — lika
litet som i den egentliga kansliexamen och
den filosofiska graden, hvilka berättiga till sam-
ma fördelar — ingår den ringaste juridik, utan
som egentligen icke kan annorlunda betraktas
än såsom er något skärpt studentexamen med
den skillnad at: examinanden der icke, såsom
uti studentexamen, behöfver undergå förhör i
lefvande språk, hvilket sednare likväl supplee-
ras dermed, att han inför kongl. vitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademien iår skrifva
en fransk stil elier kria. Och då en ung
man på ett sådant sätt blifvit en välbeställd
8. k. kongl. sekreterare, så har man tyckt
det falla af sig sjelit ait han jemväl borde
vara berättigad till inträde i de förvaltande
verk som äro regeriagsdepartementen underord-
nade. Ett sådant anspråk har emellertid nyligen
icke blifvit godkändt af pluraliteten inom kam-
markollegiura, som tagit sig friheten att, på
den grund att sökanden icke aflagt juridisk
examen, afslå ansökningen af en extra ordi-
narie kanslist i finansdepartemeatet att varda
antagen till extra ordinarie jemväl i kammar-
kollegii kansli. Ve
Våra lösare lära förmodligen erinra sig att
vi ej hysa alltför öfverdrifven vördnad för s.
k, akademiska examina, eller anse dessa ut-
göra något slags tillförlitlig måttstock på en
ynglings intelligens, kunskaper och verkliga
bildning. Vi förutsätta således gerna, att en
ung man som alldeles icke tagit någon aka-
demisk examen, möjligen kan ega lika mye-
ket, ja mer insigter än den som blifvit ve-
derbörligen hallstämplad med betyg öfver väl
öfverlästa lexor. Vär tanka har för den skull
alltid varit och är ännu, att de s. k. embets-
examina böra försvinna vid universitetet och
undergås inför någon kommission eller vid
något institut i hufvudstaden eller, innan detta
hinner föranstaltas, inom embetsverken sjelfva
samt vara både praktiska och teoretiska i de
ämnen som tillhöra det eller de verk. deri
inträde sökes. Men då nu detta ieke eger
rum, utan de förhör som hållas med dem
som söka inträde i kongl. kansliet, hofrätten
eller kollegierna äro af intet slags betydenhet,
utan som man säger helt och hållet pro forma,
så lärer det väl ändå tills vidare vara nödigt
att den som söker inträde i ett embetsverk,
vet åtminstone något sf hvad som hörer till
dess befattning. Ur denna syapunkt hafva
ock äldre författningar utgått. Så stadgar t.
ex. kongl. förordningen den 10 Mars 1749,
såsom vilkor för inträde i rätt2gångsverken,
att de studerande, som tänk : att framdeles
varda befordrade till sysslor hvarvid kunskap
fordras af lag och rätt, bords förpligtas att
icke taga afsked från akademien utan erhål-
let vederbörligt vittnesbör! om tillräcklig in-
sigt i lagfarenheten, särs 3 i de delar deraf
som förnämligast höra ptill det ämne, hvaruti
de sig föresatt att tjena det allmännas, — ctt
stadgande som genom kongl. förordningen
den 9 Mars 1750 utsträcktes äfven till dem
som lämpat sin håg att tjena vid de andre re-
geringens civila grenar i så måtto, att när en
studerande i sådant ändamål erauar begifva sig
från akademien och begär akademiskt vitt-
nesbörd, han först skall af vederbörande pro-
fessor . förhöras i de vetenskaper, som lägga
grunden till hans tillernade göromål och dermed
ga närmaste gemenskap och derest han der-
vidi aflägger tillförlitliga prof af god insigt
ntigsamma vetenskap, må det begärda vitt-
nesbördet honom sedån beviljas.
Sal öfverensstämmelse härmed och till ytter- 1
ligare befordrande af det vigtiga målet, det
erforderlig tillgång på skickliga tjenstemanna-
ämnen bör med mera visshet kunna påräknasp)
såsom det heter i kongl. kungörelsen af den
27 Oktober 1801 om hvad som bör iaktta-
as vid deras pröfning, hvilka i publik tjenst
öka inträde, blef derigenom föreskrifvet, att
len, som i K. M:ts och rikets kollegier samt
;friga allmänna tjensteverk sökte inträde, skulle
fven derstädes undergå vederbörligt förhör
ch pröfning till utrönande huruvida han eger
j kunskaper och insigter, den underbyggnad,
om fulleligen svarar emot de vittnesbörd honom
ligger att vid sådan ansökning, såvida den skall
inna afseende, ovägerligen förete.
Detta stadgande är förnyadt i 5:te punkten
f kongl. kungörelsen den 9 Oktober 1812
m hvad iakttagas bör i anseende till dem,
vilka vid rättegångsverken samt Rikets kol-
gier söka inträde,
Man finner således att regeringen redan för
ter än 50 år sedan insett nödvändigheten af
ndra prof än dem som afläggas vid Wniver-: