; spridde sig hastigt land massorna den förslappning, den slöhet, hvartill fröet redan förefanns uti en lagstiftning som undergräfde sedligheten ge nom tillintetgörandet af det familjelif, hvilket är den rätta källan till nationernas krafi och framåtskridande. De politiska förhållandena voro derjemte egnade att förqväfva all I företagsamhetsoch spekulationsanda. De utpressningar, som beröfvade den idoge frukI terna af hans möda, betogo honom all håg till arbete och bragte det derhän, att högst fö i om ens någon vårdade sig att producera eiler I förtjena mer än som var nödvändigt för tillj fredsställandet af de oundgängligaste lefnadesI behofven. Slutligen har den af fanatismer ; öppnade klyfta, som ända intill sednaste tid I skilt östern från vestern, omöjliggjort hvarje . vexelverkan, utestängt hvarje lärdom, hvarje erfarenhet som kunnat vara att hemta från de länder, der utvecklingsarbetet urder de sednare århundradena oafbrutet fortgått och synnerligast under de sista årtiondena med jätresteg fortskridit. Expositionen visar just, att alla jordens folk behöfva arbeta gemensamt, behöfva utbyta idger och erfarenheter, och att det blott är genom denna samverkan som odlingen i allmänhet främjas och hvarje folk blir i stånd att framgå i jemnbredd med de öfriga. js Men fastän de levantiska folken ej förmått göra sig till godo sednare tiders framsteg, visar dock deras expositionsafdelning att de likväl ej alldeles sakna en industri. Mahomedanens sträfvan synes hufvudsakligen gå ut på att praktfullt sira sig sjelf och sin häst, bereda sig en mjuk divan och em skön matta för att makligt och beqvämt njuta sin pipa och sin sysslolöshet. Väfnadsindustrien synes således vara den mest spridda och allmäsnast idkade uti de ifrågavarande länderna, och profver deraf finnas utställda så väl från det egentliga Turkiet som från Egypten och Tunis. Öfver hufvud taget stå de ej öfver de produkter som frambragtes i väfnadskonstens barndom, och den största samlingen utgöres af släta eller randiga och rutiga tyger, af hvilka en del få ett materielt värde endast genom inväfd guldoch silfvertråd, hvilket synes vara en i Orienten mycket älskad lyx. Det förherrskande råämnet är silket, och man finner deraf förfärdigade klädespersedlar så väl för män som qvinnor, deribland äfven sådana plagg till hvilka hos oss alltid användas tvättbara tyger, hvilkas bruk muselmannen ej förstår eller hvilkas behag han ej skattar. igäMen om detta är den Levantiska väfnadsindustriens allmänna karakter, bör emellertid icke förbises, att expositionen äfven företer prägiga undantag. Sådama äro de sköna ädesoch an ylleväfnader äfvensom tryckta och fasonerade bomullsväfrader, som utgått från de kejserliga fabrikerna i Damascus, samt de fasonerade sidentyger som tusesiska regeringen låtit exponera. Dessa sednare förutsätta bekantskap med Jacquardstoler och försvara väl sin plats bland öfriga alster af den moderna väfnadsindustrien. Då emellertid de fabriker som frambringa dessa produkter äro af regeringarne underhållna eller understödda, kunna de ännu anses mera såsom en statslyx än såsom en landets industri. De torde dock vara betydelsefulla såsom de första bemödandena hos dessa länders regeringar att för sina folk tillgodogöra nyare tiders framsteg, hvilkas värde de synas ha börjat uppfatta. Franska industriidkare synas äfven ha slagit sig ned i Turkiet och namneligen börjat tillgodogöra Syriens silke. Jemte de utställda profven på väfnader af alla slag finner man äfven i de turkiska och tunesiska afdelningarne drägter och hufvudbonader förfärdigade af dessa väfnader och sirade med rika broderier. I sammanhang härmed torde äfven böra nämnas de rika sadelmunderingar som pryda dessa afdelningar. Hör liksom annorstädes utgör likväl bearbetningen af metallerna, företrädesvis af jernet, den säkraste måttstöcken på den grad af odling som folken uppnått. Och detta vittnesbörd utfaller här icke särdeles fördelaktigt. Det är snart sagdt endast i vapensmidet som Levanten. skickat några prof på jernets och stålets förarbetning. Hvad de blanka vapnen beträffar, äro de dertill oföränderligen desamma som mahomedanen redan i sekler burit, nemligen troksabeln och yataganen. Äfven några profver på skjutgevärsfabrikation förefinnas, men redan det faktum, att man ännu tillverkar luntbössor, kan gifva ett begrepp om denna industris ståndpunkt i Orienten. Dock ser man äfven ett par gevär med det moderna perkussionslåset, antydande att man äfven i denna riktning börjat sträfva att något följa med vår tid. Lägger man härtill några från Egypten insända temligen simpla silfverarbeten, en samling mynt och medaljer från Damascus och några sinycken samt kopparkärl från Tunis, så ha vi uppräknat nästan allt hvad de levantiska folkens exposition företer af metallarbete. Maskinen, detta mäktiga jelpmedel uti alla våra företag, synes ännuj rara dem aldeles okänd; åtminstone företer lerags expositionsafdelning föga eller inga berig på motsatsen. Ett från Janina insändtur f anmärkningsvärd enkelhet i konstruktionen r, OM jag ej misstager mig, den enda makinen uti den här ifrågavarande afdelningen. fjodaktafåelningen visar emellertid att dessa olk, som i industrielt bänseende befinna sig å långt tillbaka, bebo trakter, som öfverloda af naturens rikaste och skönaste håfvor. Je talrika essenser som den tunesiska regeingen exponerat föra tanken hän till de blomtersmyckade nejder,j der jorden såfriktibe-jå nar Adlaranas mödatackh i dor han: tilltaoh If 66 kor NR