här i staden, svarade Larsson: Fang aesk rädd, oå alt jag ej viste hvad jag sade. Ytterligare uppmanad att erkänna sitt brott, svarade Larsson: jag kan aldrig erkänna hvad jag icke gjort. Emellertid upplystes det att poliskonstapeln Österlind, som i går afton återkommit från en resa till Nyqvarn; inhemtat att Larsson tidigt på söndagsmorgonen, ätföljd af en karl, hvilken skjutsade honom, innevarit å krogen vid ÅAlkistan, Vidare upplystes genom poliskommissarien Tinggren, att Larsson uti sistl. Augusti månad tagit värfning som gardist vid Svea lifgarde och kapten von Törnes kompani, ehura han derefter olofiigen afvikit och begifvit sig ut ät landet. Larsson erkände att ban antagit värfoing. men påstod att han haft tillstånd att begifva sig ät landet. Skomakaren Björkman, boende i Täby soeken, var inkallad och berättade att Larsson den 3 sistl. Juli anländt till honom och efter begäran och på rekommendation af en person vid namn Sundberz erhällit arbete. Vid sin ankomst dit hade Larsson varit iklädd nya bättre klädespersedlar. Den 21 Jali hade han begärt få gå hit till staden, men icks mera återkommit. Polismästaren framtog nu den vid merdets föröfvande begagnade yxan och yttrade i häftiga ordalag till Larsson: Känner du igen detta mordvapen? Larsson fattade i yxan — hans hand darrsde och han hade svårt att lemna svar, men ban hemtade sig snar: yttrade: Nej, jag känner ej igen den, jag har aldrig sett den förut. Nåbl! utropade polismästaren, före visande den af blod nedsölade knifven, känner du icke heller igen denna knif? Larsson fattade knifven i sin hand — hans hand darride, men han lade knifren ifrån sig och yttrade helt lugnt: Nej, der har jag icke heller förut sett. Kommi-sarien Tinggren iclemnade ett af skeppa ren Johan Maitssop Sandin i Wadd3 utfärdadt skrift ligt intyg, ionehållande: Att han, den dag den mördade Westerberg skulle afsegia, legat med sin skut bredvid Westerbergs. På fredags f. m. bade Larsson, hvilken Sandin känner, kommit ombord och fråga: Sandin om ban kande få medfölja till Nybodabolm. Sandin hade då, under förebärande att han redan hade flere passagerare, afslagit Larssons begäran, hvarpå Larsson invindt: Nej då går det icke an. Sandin hade då sett att Larsson begifvit sig ombordå till Westerberg och ingätt i dennes kajuta. Då Larsson fortfor att neka uppsköts ransakninger tills om lördag. — Pigan Hedvig Andersdotier Hedberg, från Dahls soeken och uti 5 ärs tid varande i tjenst hos fabri kören Hissleiter, var i dag inställd till förhör, derför: att hon misstänktes hafva fördolt ett af henne i das ktta dagar sedan framfödt fester, hvilket förmodas vara detsamma som nämde dag anträffades uti e graf ä Adelf Fredriks kyrka. För hvad vid förhö ret förekom kan ej redogöras. Hedbarg förklaradeskyldig träda i häkte, och målet uppsköte tills om