EJag kände hela min stolthet vakna; den svällde till och med för ögonblicket alldeles öfver min kärlek. Jag var besluten att fullkomligt ådagalägga öfverlägsenheten af min själsodling och helt och hållet underkufva denna lilla varelses motsträfviga ande. Först derefter skulle det bli tid att fatta den mildare spiran och sökavinna hennes hjerta. 2ålunda tog jag vid middessen åter fältet em potence, Jag vände mig nu till mr Sommerville, ty jag stod i begrepp att framdraga ämnen hvari en ung flicka som hon ej kunde vara särdeles bevandrad. Jag ledde eller rättare tvingade samtalet in på den historiska lärdomens område, ordande om åtskilliga af gamla historiens mest framstående fakta och beledsagande dem med en mängd sunda och ovedersägliga tänkespråk. iMr Sommerville Iyssnade med minen afen man som med nöje inhemtar nya åsigter. Jag kände mig uppmuntrad och fortgick ärofullt från det ena skoltemat till det andra. Jag satt med Marius på ruinerna af Cartha; 80 jag försvarade bryggan med Horatius Cooles, stack min hand i lågorna med Mucius Scavola och dök med Curtius ned i den gapande afgrunden; jag fäktade sida vid sida med Leonidas i slaget vid Thermopylae och stod just i begrepp, att i full rustning öfvergå till striden vid Platzea, då mitt minne (det sämsta minne i verlden) svek mig just då jag skulle nämna min vapenbroder, den lacedemonske fältherren, vid namn. Julia, mitt barn, sade mr Sommerville, kanske du kan erinra dig det namn mr Mountjoy söker?s Julia rodnade lätt; sjag tror, sade hon med låg röst, jag tror det var Pausanias. I stället att af detta oväntade utfall uppeldas till en fortsatt strid, lät jag mig helt och hällst öfvermannas häraf; hela min swids