EJag kände hela min stolthet vakna; den
svällde till och med för ögonblicket alldeles
öfver min kärlek. Jag var besluten att full-
komligt ådagalägga öfverlägsenheten af min
själsodling och helt och hållet underkufva
denna lilla varelses motsträfviga ande. Först
derefter skulle det bli tid att fatta den mil-
dare spiran och söka- vinna hennes hjerta.
2ålunda tog jag vid middessen åter fältet
em potence, Jag vände mig nu till mr Som-
merville, ty jag stod i begrepp att framdraga
ämnen hvari en ung flicka som hon ej kunde
vara särdeles bevandrad. Jag ledde eller
rättare tvingade samtalet in på den historiska
lärdomens område, ordande om åtskilliga af
gamla historiens mest framstående fakta och
beledsagande dem med en mängd sunda och
ovedersägliga tänkespråk.
iMr Sommerville Iyssnade med minen afen
man som med nöje inhemtar nya åsigter.
Jag kände mig uppmuntrad och fortgick äro-
fullt från det ena skoltemat till det andra.
Jag satt med Marius på ruinerna af Cartha; 80
jag försvarade bryggan med Horatius Cooles,
stack min hand i lågorna med Mucius Sca-
vola och dök med Curtius ned i den ga-
pande afgrunden; jag fäktade sida vid sida
med Leonidas i slaget vid Thermopylae och
stod just i begrepp, att i full rustning öfver-
gå till striden vid Platzea, då mitt minne (det
sämsta minne i verlden) svek mig just då
jag skulle nämna min vapenbroder, den la-
cedemonske fältherren, vid namn.
Julia, mitt barn, sade mr Sommerville,
kanske du kan erinra dig det namn mr
Mountjoy söker?s
Julia rodnade lätt; sjag tror, sade hon med
låg röst, jag tror det var Pausanias.
I stället att af detta oväntade utfall upp-
eldas till en fortsatt strid, lät jag mig helt
och hällst öfvermannas häraf; hela min swids-