2 BRBpsISsen.
senare - tt!
Sverges yngsta historiska minnen.
(Minnen ur Sverges nyare kistoria, samlade af B. v.
Sehinkel, öfverste, f. d. adjutant hos konung Carl
XIV Johan, författade och utgifve af C. W. Berg-
mas. Sjette delen. Carl Johan och hans tid
(1810—1812.)
Om, undor Europas nuvarande förhållandeh
och i följd af den ställning till Ryssland och
vestroakterna Sverges regering de sednaxte
två åren bar intagit, uppmärksamheten hos de
flesta läsare af de Bergman-Schinkelska Min-
nena företrädesvis blifvit fjettrad af hvad i
dem förekommer rörande familiefördraget,
och Carl Johans yttre politik, är sådant blott
naturligt. Den politiska konjunkturen och
sörhållandena 1855, i så många hänseenden
analoga med dem 1812, gifva dertill endast
allt för mycken anledning.
Mer än sannolikt skola ock bemödanden
ieke uteblifva att, med skickligt bezagnande
af denna riktning i tänkesätter, helt och hål-
let afleda uppmärksamheten från den Berna-
dottska dynastipolitikem uti den inre rikssty-
relsen, för att: uteslutande: hilla den fästad
på Carl Johans yttre politik, hvilken väl nu
mera, att sluta af kamarillapressens språk,
torde få anses till spillo gifvsn såsom icke
vidare försvarbar. Kanske bedraga vi 0s8,
men det har till och med tyokts oss som
skulle redan tecken till dylika bemödanden
röjt sig... Att de framdeles icke kommå att
saknas, låter sig med temlig säkerhet förutse.
Skulle de lyckas, vore sådant för det a!!-
männa ingenting misdre än nyttigt.
Ty det af Carl Johan grundlagda reaktions-
systemet uti hela den inre riksstyrelsen, hvars
begynnande utveokling man redan ser uti det
Bergmar-Schinkelska arbetet, förtjenar visst
icke mindre uppmärksamhet än hans yttre
politik. Tvärtom kan tryggt påstås, att det-
samma var ändå långt skadligare och än mera
tadelvärdt än den sgednare. Utaf alla revo-
lutionern, säger dem odödlige brittiske stats-
manzen Charles Fox i sin historia öfver de
sista Stuartarne, äro kontrarevolutionerna de
allra förderfligaste.s Och hvarföre äro de det?
Emedan de äro de ojemförligt mest demora-
raliserande. Huru dex af Carl Johan efter
hand utförda kontrarevolutionen och de me-
del han derför anväsde verkat på national-
karakteren och på den offentliga moralen
och derigenom äfven på moraliteten inom pri-
-vatlifvet och alla dit hörande sedliga förhål-
landen, blir för häfdatecknaren uti en kom-
mande tid en pinsam tafla att uppdraga.
Ait befria Jandet från detta oafbrutet följda
reaktionssystem i den inre styrelsen, att af-
skudda oss detta inre Ryssland som från alla
sidor trycker oss (uttrycket är hårdt men icke
utan sin sannin !) — detta är för Rikets
Ständer vid nästa riksmöte, det må bli ur-
tima eller lagtima, en visst ioko mindre an-
gelägen uppgift. än att återställa rikets poli-
tiska sjelfstisdighet genom utplånandet af
familjfördraget och Sverges derigenom iråkade
asjelfständiga förhållande tilldetyttre Ryssland.
För att afhålla Rikets Ständer från denna
uppgift skola tvifvelsutan många pexnor som
kalla sig Svenskan sättas i verksamhet; vi hafva
sett kamarillapressera förtrupper redax iör den-
na sak: vara i rörelse; och att rezktiozens eller
den sig så kallade konssrvatismens kämpar
af alla stånd och åldrar skola förändamålet slösa
böner, tårar och kanske äfven hotelser, kan
tagas för afgjordt. Det gäller för dem att
rädda hus och hem som det heter. Men å
andra sidan gäller det ock för folkets ombud
att ådagalögga, det förslappningen och demo-
ralisationen änvu icke bunnit utrota.all öfver-
tygelsernas sjelfständigbet, all karakterernas
spänstighet, när Sverges ära och fosterlaadets
väl äro i fråga.
För reaktionen i alla länder under de sed-