tenax), Euphorbia splendens, Fieus elastica oa religiosa med sina stora glänsande blad oc Agave americana fol. variegatis och i sjelfv eantrum åter en: Ywcca angustifolia som för tjente att heta gloriosa. På ett afstånd bakom denna grupp af blad växter är en annan, bestående af strålande färgfulla blomsterväxter. Om dessa i lokal hänseende utgöra expositionens centrum oci så att säga dess piece de resistance, så kunn: de å det andra, vi mena i afseende på der inre beskaffenheten, sägas tydligare ön någor annan angifva dena expositionens karakteri stik, memligen att ej ha mycket nytt och ovanligt, men mycket vackert och smakfullt vi ofvan antydt. Den sammansättes, denne grupp, nästan uteslutande af Astrar, blanc hvilka man ser ett och annat exemplar af de vanligare kulturväxterna till och med i vår: boningsrum, såsom Fuchsia, Pyrethrum, Ha. brothamnus, -Celosia, Antirrhinum, Pentstemon Linum quadrifolium, Asclepias curassavica, Achimenes, Vinea rosea och Veronica Andersoni. Men hvilka fylliga, hvilka väl odlade exem. plar! Om meningen med demna Gartnersällskapets exposition skall vara att för allmän. heten visa huru vära trädgårdsmästsre kunne sköta och frambringa de växter hvilka i rummen skola året om glädja oss, så ha de san nerligen lyckats, då de ställt fram dessa pro på sitt nit och sin förmåga. Och sist bakom denha andra är en bågformig bädd af idel mångskiftande dablier, u hvars båda ändpunkter 2:ne Fucksier skjut: upp, hvilkas namn passa till deras skönhet magnificent. I motsatta ändan af salen är ett af grön: växter omgifvet bord, hvarpå man exponera åtskilliga frukter, såsom äpplen, päron, körs. bär och vindrufvor. Och i det lilla rumme utanför salongen finnes på särskilda bord upp: lagd en oändlig mångfald gurkfrukter (Cucurbditacee) ifrån den lilla, alldeles päronformigs frukten intill den 5Y, 1 vägande pumpan! Derintill sällar sig en samling grönsaker såsom kälhufvuden, selleri, kålrötter, morötter åo. c. Det hela är, såsom af denna korta öfversigt tydliggöres, icke storsrtadt, icke pruukande. Men det är täckt, älskligt; det är en liten ljuf plats, dit man en stund bör gå för att hvila sina ögon på de sköna färger, hvaraf blommorna lysa, och de underbara former hveri växtrikets skapelser äro klädda. Om vi å ena sidan tycka oss ha anledning till glädje deraf, att man nu ser trädgårdsmästarne hos oss på detta sätt samla resultaterna af sina krafter och framlägga dem inför en allmänhet, som omöjligen kan anna än verkligen hålla dem räkning för deras framsteg och ansträngningar — så måste vi å den andra deremot högligen beklaga, att vär hufvudstad ej har något anmat ställe att öppns för dylika utställningar. Tänk om den plan vi en gång framkastade, nomligen att göra Humlegården till en sådan! ort, der prof aj den vackra naturen kunde samlas allestädes ifrån, -kunde förverkligas! Då skulle mas veta hvar man skulle samla sina skatter; då egde vi on plats, sor kunde vara värdig hvad man dit kunde hopbringa. Men intill dess att dessa fromma önskringer kuna blifva något mera, måste vi förundra oss, att ej den emskilda spekulationganden (som Gud nås i så många fall får träds i stället för den s. k. samfundsandan) fattar det förslaget att begagna den nu nästan tomms platsen mellan de 2:ne paviljongersa i Trädgårdsföreningenrs lokal, att öfver densamma hvälfva ett glastak, derumder församla allt det sköna ur blomsterverlden vi ega fråm skilds länder, att vi måtte komma dit tillsammans och fira dessa rena, verkliga fester, som alltid njutas i märheten af det sköna och stora i skapelsen.