Wolferts-BöoSts Krönikor ): WASHINGTON IRVING. Öfoersätming. Återigen sattes min a lifliga inbillning i verksamhet. Jag erinrade mig den arabiska berättelsen om en print, Bortförd under sin sömnaf en god genius till en underbart skön prinsessas förtrollande boning. Jag wvill:ej påstå att jag trodde mig hafva erfarit ett dylik enlevement; men det hörde till min: vana att dåra mig sjelf med fö: öreställningar ef detta slag och att gifva en knin illusion åt alla omgifsande föremål. -Jg De förtrollande ljudeno hade upphört; men deras gripandevibrationer kringsväfvade ännu mitt hjerta och fyllde det med ett kaos af ömma känslor. detta ögonblick -genomfor ett sjelfförebrående stygn min själ. Ovärdige!. tycktes en röst utropa, vär detta din trohet? Hvad! har du redan förgätit skogskällans nymf? Har ex endå sångy somhändelsevis nått ditt öra, varit nog för att börtfiäkta minnet af en hel sommarsvömhet?, Den vise må le — men jag är vid meddelsamt lynne och mäste bekänna min svsghet. Jag kände ett visst sativetsqval vid denna plötsliga etrohet, och likväl kunde jag ej emotstå det närvarandes mäktiga tjuskrat. Min sinnesfrid stördes af inre strider. -Källtnymfen återkom för mitt minns, med alawe ljufse tillbehören a? eiflika fötspår,! skugsi lunder, klagande ekon, och vilda skogssti amar; men denna nya passion hadeframbrazte af själstörande melodier, äanu klingarde mitt öra, uaderhjelpta af duabädden, de dof) Se A. B. n:o 211, 212 och 214—216,