Wolferts-BöoSts Krönikor ):
WASHINGTON IRVING.
Öfoersätming.
Återigen sattes min a lifliga inbillning i verk-
samhet. Jag erinrade mig den arabiska be-
rättelsen om en print, Bortförd under sin
sömnaf en god genius till en underbart skön
prinsessas förtrollande boning. Jag wvill:ej
påstå att jag trodde mig hafva erfarit ett dy-
lik enlevement; men det hörde till min: vana
att dåra mig sjelf med fö: öreställningar ef detta
slag och att gifva en knin illusion
åt alla omgifsande föremål. -Jg
De förtrollande ljudeno hade upphört; men
deras gripandevibrationer kringsväfvade ännu
mitt hjerta och fyllde det med ett kaos af
ömma känslor. detta ögonblick -genomfor
ett sjelfförebrående stygn min själ. Ovär-
dige!. tycktes en röst utropa, vär detta din
trohet? Hvad! har du redan förgätit skogs-
källans nymf? Har ex endå sångy som- hän-
delsevis nått ditt öra, varit nog för att bört-
fiäkta minnet af en hel sommarsvömhet?,
Den vise må le — men jag är vid med-
delsamt lynne och mäste bekänna min svsg-
het. Jag kände ett visst sativetsqval vid
denna plötsliga etrohet, och likväl kunde jag
ej emotstå det närvarandes mäktiga tjuskrat.
Min sinnesfrid stördes af inre strider. -Källt-
nymfen återkom för mitt minns, med alawe
ljufse tillbehören a? eiflika fötspår,! skugsi
lunder, klagande ekon, och vilda skogssti a-
mar; men denna nya passion hadeframbrazte
af själstörande melodier, äanu klingarde
mitt öra, uaderhjelpta af duabädden, de dof-
) Se A. B. n:o 211, 212 och 214—216,