H vå em t - vd
båt punsch, oeh-tiden förnöttes med glam och histo-
rietter — ej sällan Bellmäniana.
; Äfven herrar professorer voro den nya skolan ej
särdeles bevågne; så t. ex. då jag hos vär landsman
Romansson, som ingalunda hörde till de s.
pedanterna, en gäng väckte fråga härom, nemli-
gen om den brytning som föregick och sökte göra
sig gällande inom den svenska vitterheten och litte-
rfaturen, sä drog han endast på munnen och mente
på att det var idel häcklerier och spegel-
ier.. Och kanske hade han icke så alldeies
Icke heller var det så underligt, om de gamle
i sina fördomar. Detsamma är ju faliet
hos oss. - Huru mänga af våra veteraner lifvas
väl af det finska språket aoh den fosterländska litte-
raturen? - och äfven af dem som synas derför vera
lifvade — huru mänga visa sig icke så endast för
skens-skull?
Icke dess mindre letade jag mig snart vägen fram
till Atterboms er och besökte honom der han
bodde på det miska boktryckeriet, hvilket den
tiden egdes af Palmblad och Zeipel. Inom en stor,
ton och ruskig sal, uti öfre våningen af ett
rädan förfallet hus, bodde i en litea sidokammare,
hvilken dessutom var fullstaplad af böcker, maru
skripter och tidningsluntor, den trägne och arbet-
samme samt i flere fall uti vetenskapligt afseende
förtjenstfulle magister Palmblad, visserligen till krop-
pen vanlottad, men icke till själen, och hvars i ut-
talet högst sträfva och svårt skorrande östgötadialek
föga harmonierar med hans lätta och flytande penn
Mängen af vår nutids moderna studenter skulle ej
blott vantrifvas, utan förgäs af att blifva inlogerad i
ettsädant rum. Vägg om vägg med Palmblad bod:
på samma sida om salen i en, om möjligt, änr
mindre: kammare skalden Atterbom. Ett bord och
ett, trästolar. var hela möblementet. Det var
tikvål dessa båda, som sedermera framstodo säsor
trenne af Upsala universitets utmärktaste lärare. T:
växten var Atterbom mera liten oc3 nägot sv.
ig; dock. var hans kropp väl proportionerad
juslett, finhylt, med ett blondt, krusigt, nästan i
litet rödt skiftande här, egde han ett fördelaktig
utssende ; men hela bans hällning var dock mer
fruntimmersaktig än manlig. Han3 ögon tycktes
vara försvagade af för mycken läsning. Saktmodig
from och fåtalig, var han ett undantag från den i
allmänhet talträngda svenska karakteren; med et
orå han var ett i allo menlöst väser.de. Också hsr
mången med skäl förundrat sig buru han, med
debha stilla och fridsamma karakter, vägat sig i
kamp : med den tidens lärda patroser och (säsom
Tegnr säger) hårluggats med sjelfva tiden. Tro
Kgea, hade, han ocksä aldrig kommit sig dertill, om
han ej i Palmblad haft en trogen Sancho Pansa och :
Hammarsköld en berserk. Det var ocksä dessa som
i det hela styrde hela verket, ehuru de ställt Atter-
bom i spetsen, såsom. en erkänd skald — en aukto-
ritet, bvilken man icke kunde jäfva. Också befai-
tade Atterbom sig icke med annat än med pogst,
estetik och de sköna konsterna samt deras kritik;
hvaremot: han icke gerna lånade sin penna till dessa
hittra anfall och svåra utfall, som karakteriserade
De tek allmänhet smickra honom ganskz
myeket, då han af mig hörde att hensskrifter blifvit
l1äste i Finland och emtyckta äfven på andra sidan
af hafvet; i anledning hvaraf ban :iven erbjöd
tillfälle att, om jag så önskade, lstona. bidrag itil:
hans poetiska kalender, ett löfte hva:af jag äfven.be
gagnade mig. Han hade redan långe inom sig hyst
den hemliga önskar att få göra ea utrikes resa —
att få komma. till Tyskland — der så månget cels-
bert namn attraherade honom, och till Italien — de
romerska skaldernas och de sköna konsternas fäder-
nesland: Men hans ekonomiska ställning var icke
sidan att han nu kunde hoppas-det. Dock hade han
nämera — genom vänner och väns vänner, och, om
jag icke bedrager mig, frven genom några fruntim-
mers medverkan —: blifvit försatt i tillfälle härtill;
och det var under denna glada förhoppning han on
som bäst var sysselsatt med att ombesörja redaktio
nen och tryckningen af 1817 äs poetiska kalender
— der äfven nägra stycken (säsom t. ex. Riddar
Togzeenborg) tycktes hafva en afligsen anspegling
härpå — i hopp att äfven härigenom vinna ett litet
bidrag till. sin resa, som var utsatt till om väreo
samma är. Män han, fksom så mänga andra, sad-
låde bittida och röd sent. Terminen för bans resa
hade redan flera gånger varit utsatt, men blifvis
uppskjaten af olika orsaker.
Jag, jemte några andra af vära landsmän, nemli-
gen Myrberg, Gottskalk och Hast, hvilka alla just då
voro i konskriptionsåren; höllo vid denna tid på —
utan att dock på något sätt dertill vara lagligen för-
pligtade — att, jemte de öfrige beväringsskyldige
bland studentkären, delt i öfningslägret vid Ek-
lundshof, under det jagSiessemellar på mag. Palm-
blads enträgna uppmaning och begäran, var sysselsa::
att nedskrifva i Litb.-Tidningen införa en recen-
sion öfver professor Fr. Röbs Finland och dess in-
vinare. Derförs då jag den 2 Juni infann mig på
boktryckerist, i afsigt att genoinlisa och?korrigera
ott tidningsnummer af nämde uppsats, underrättade
mig Zeipel att Atterbom skulle afresa tidigt följande
morgon, och att flera af vänner tänkt följa ho-
nom till Sigtuna; i anledning Kvaraf han tillfrågade
mig om jag ej häri ville deltaga med dem, Jag sade
att det berodde derpå huruvida jag kunde erhålla
permission härtill, lofvade göra ett försök, och, i hän-
delse det lyckades, skulla jag med nöje deltaga med
la andra. (Slatet följer.)
-