H vå em t vd båt punsch, oeh-tiden förnöttes med glam och historietter — ej sällan Bellmäniana. ; Äfven herrar professorer voro den nya skolan ej särdeles bevågne; så t. ex. då jag hos vär landsman Romansson, som ingalunda hörde till de s. pedanterna, en gäng väckte fråga härom, nemligen om den brytning som föregick och sökte göra sig gällande inom den svenska vitterheten och litterfaturen, sä drog han endast på munnen och mente på att det var idel häcklerier och spegelier.. Och kanske hade han icke så alldeies Icke heller var det så underligt, om de gamle i sina fördomar. Detsamma är ju faliet hos oss. Huru mänga af våra veteraner lifvas väl af det finska språket aoh den fosterländska litteraturen? och äfven af dem som synas derför vera lifvade — huru mänga visa sig icke så endast för skens-skull? Icke dess mindre letade jag mig snart vägen fram till Atterboms er och besökte honom der han bodde på det miska boktryckeriet, hvilket den tiden egdes af Palmblad och Zeipel. Inom en stor, ton och ruskig sal, uti öfre våningen af ett rädan förfallet hus, bodde i en litea sidokammare, hvilken dessutom var fullstaplad af böcker, maru skripter och tidningsluntor, den trägne och arbetsamme samt i flere fall uti vetenskapligt afseende förtjenstfulle magister Palmblad, visserligen till kroppen vanlottad, men icke till själen, och hvars i uttalet högst sträfva och svårt skorrande östgötadialek föga harmonierar med hans lätta och flytande penn Mängen af vår nutids moderna studenter skulle ej blott vantrifvas, utan förgäs af att blifva inlogerad i ettsädant rum. Vägg om vägg med Palmblad bod: på samma sida om salen i en, om möjligt, änr mindre: kammare skalden Atterbom. Ett bord och ett, trästolar. var hela möblementet. Det var tikvål dessa båda, som sedermera framstodo säsor trenne af Upsala universitets utmärktaste lärare. T: växten var Atterbom mera liten oc3 nägot sv. ig; dock. var hans kropp väl proportionerad juslett, finhylt, med ett blondt, krusigt, nästan i litet rödt skiftande här, egde han ett fördelaktig utssende ; men hela bans hällning var dock mer fruntimmersaktig än manlig. Han3 ögon tycktes vara försvagade af för mycken läsning. Saktmodig from och fåtalig, var han ett undantag från den i allmänhet talträngda svenska karakteren; med et orå han var ett i allo menlöst väser.de. Också hsr mången med skäl förundrat sig buru han, med debha stilla och fridsamma karakter, vägat sig i kamp : med den tidens lärda patroser och (säsom Tegnr säger) hårluggats med sjelfva tiden. Tro Kgea, hade, han ocksä aldrig kommit sig dertill, om han ej i Palmblad haft en trogen Sancho Pansa och : Hammarsköld en berserk. Det var ocksä dessa som i det hela styrde hela verket, ehuru de ställt Atterbom i spetsen, såsom. en erkänd skald — en auktoritet, bvilken man icke kunde jäfva. Också befaitade Atterbom sig icke med annat än med pogst, estetik och de sköna konsterna samt deras kritik; hvaremot: han icke gerna lånade sin penna till dessa hittra anfall och svåra utfall, som karakteriserade De tek allmänhet smickra honom ganskz myeket, då han af mig hörde att hensskrifter blifvit l1äste i Finland och emtyckta äfven på andra sidan af hafvet; i anledning hvaraf ban :iven erbjöd tillfälle att, om jag så önskade, lstona. bidrag itil: hans poetiska kalender, ett löfte hva:af jag äfven.be gagnade mig. Han hade redan långe inom sig hyst den hemliga önskar att få göra ea utrikes resa — att få komma. till Tyskland — der så månget celsbert namn attraherade honom, och till Italien — de romerska skaldernas och de sköna konsternas fädernesland: Men hans ekonomiska ställning var icke sidan att han nu kunde hoppas-det. Dock hade han nämera — genom vänner och väns vänner, och, om jag icke bedrager mig, frven genom några fruntimmers medverkan —: blifvit försatt i tillfälle härtill; och det var under denna glada förhoppning han on som bäst var sysselsatt med att ombesörja redaktio nen och tryckningen af 1817 äs poetiska kalender — der äfven nägra stycken (säsom t. ex. Riddar Togzeenborg) tycktes hafva en afligsen anspegling härpå — i hopp att äfven härigenom vinna ett litet bidrag till. sin resa, som var utsatt till om väreo samma är. Män han, fksom så mänga andra, sadlåde bittida och röd sent. Terminen för bans resa hade redan flera gånger varit utsatt, men blifvis uppskjaten af olika orsaker. Jag, jemte några andra af vära landsmän, nemligen Myrberg, Gottskalk och Hast, hvilka alla just då voro i konskriptionsåren; höllo vid denna tid på — utan att dock på något sätt dertill vara lagligen förpligtade — att, jemte de öfrige beväringsskyldige bland studentkären, delt i öfningslägret vid Eklundshof, under det jagSiessemellar på mag. Palmblads enträgna uppmaning och begäran, var sysselsa:: att nedskrifva i Litb.-Tidningen införa en recension öfver professor Fr. Röbs Finland och dess invinare. Derförs då jag den 2 Juni infann mig på boktryckerist, i afsigt att genoinlisa och?korrigera ott tidningsnummer af nämde uppsats, underrättade mig Zeipel att Atterbom skulle afresa tidigt följande morgon, och att flera af vänner tänkt följa honom till Sigtuna; i anledning Kvaraf han tillfrågade mig om jag ej häri ville deltaga med dem, Jag sade att det berodde derpå huruvida jag kunde erhålla permission härtill, lofvade göra ett försök, och, i händelse det lyckades, skulla jag med nöje deltaga med la andra. (Slatet följer.)