MIR fordras serskilde egenskaper, och flaggmännen sig befälet i detsamma afsagt; och som men ej ansåg vattnet, hvarpå fartygen flyta, såsom den grundorsak hvarifrån befglet bör leda sin grund, utan skärgårdsflottans operationer blefve lika med kngets till lands, fastän till sjös utförde, och emedan etc. etc. — så ställdes den ånyo under armåns befäl. Ehrensvärd blef nu åter dess chef. Här uppgifves af förf., att det egentligen var Ehrensvärds efterträdare Hegrik af Trolle, som först uppgaf förslaget till införande at kanonsluparna,, hvilka af Chapman konstrue rades först för 12och 18-pundiga kanoner; men sedan man i nästa krig erfarit deras afgörande nytta, blefvo de mera tungt bestyckade, Vid Gibraltars belägring år 1781 omtalas deras begagnande af spaniorerne för första gången i krigshistorien. Följandeåret nyttjades de med utomordentlig fördel af engelsmänuen att attackera de så mycket fruktade flytande batteriernar. De båda följande kapitlen af den historiska afdelningen förbigå vi här, ehuru ganska läsvärda; men kunne ej underlåta att nämna om den lärdom man ef det tredje kapitlet hemtar, om huru dyrt det kostade landet, att konungen personligen tog befälet vid åtskilliga tillfällen under sjökriget mot Ryssland 1788 —1790, då de motgångar som svenska flottax rönte i de första striderna, till en hufvud: saklig del härrörde från de förhastade order som konungen gaf i brist af tillräcklig sakkännedom på ett fält, derpå han i det hela var fremmande, och genom hans oförmåga af högre militiriska beräkningar. Denna oförmåga tillskrifver förf., bland annat, hufvudsakligen att flottan blef instängd i Wiborgska viken år 1790, hvarifrån den sedan snart sagdt endast genom ett underverk kunde räddas i följd af fiendens overksamhet och med en förlust af 7 limieskepp, 3 fregatter, några mindre fartyg och 4000 man, eller ungefär en tredjedel af hela styrkan, allt på en enda dag; en förlust, hvilken måste blifvs högst kännbar, oaktadt den påföljande lysande andra affären vid Svensksund. Efter detta vidrörande i förbigående af den historiska afdelningen och ett lösryckt påpekandeafnågra för den större allmänheten hittills mindre kända underrättelser, hvilka troligen skola väcka läsarens åstundan att studera ar: betet i sin helhet, skole vi försöka en något mera sammanhängande öfversigt, fastän i möjligaste korthet, af den andra, mer i och för arbetets reaultat hufvudsakligaste afdelsingen, hvari författaren besvarat det förhandenvarande vigtiga spörjsmålet om skärgårdsflottans ro) i sjöförsvaret. Denna afdelning har titeln Teori. Förklaringer på denna benämning likasom på arbetets plan i det hela har författaren gifvit i följasde definition: Krigets teori, heter det. sär en urdersökning af krigets natur, grundad på erfarenheten, d. v. s. på betraktel. ser öfver krigshistorien. När man vid dess: pbetr.ktelser alltid af likartade orsaker med ringa modifikation ser framgå likartade följ 4der, så uppstår en regel, en grundsats. Bloti de grundsatser, man detta sätt erhållit, ega gällande kraft. När dessa grundsatser psammanställas och ordnas efter sitt inre sampmanhang, uppstår ett system.p Det vore nyttigt om erhvar icke blott för det ifrågavarande fallet, utan ock i allmänhet. ! lade denna definition på minnet, i anseeni. till dem förskräckelse som en stor mängd menniskor hysa för blotta ordet teori, af okunnighet om dess rätta betydelse. Många, isynnerhet de som icke älskat de ur tänkande: framgående grundsatserna, emedan de utgir obeqväma hinder emot godtycket, ha nem. gen föreställt sig sjelfva eller sökt föreställ: andra stt teorier icke äro annat än hugskott. då de likväl, ledda af förnuftet, icke äro annat än reglor eller satser, följdriktigt dragna ur bestämda fakta och förutsättningar; giltigheten af en teori beror då på dessa förut sättningars riktighet. Falska teorier lika väl som sanna kunna uppkomma i hvarje rikt ning af vetande och mer eller mindre rotfä sta sig tills erfarenheten om deras tillämpning visar att de icke duga; men felet ligger di antingen uti misstag om de förhållanden och erfarenhetsrön hvarpå teorierxa grunda sig. eller i brist på följdriktighet i slutsatserna. Derföre är det som historien utgör en så vigtig vetenskap för den menskliga utvecklingen. (Forte. följer.) — H. durchlaucht vrinsen af Hessen-Phi