MIR
fordras serskilde egenskaper, och flaggmän-
nen sig befälet i detsamma afsagt; och som
men ej ansåg vattnet, hvarpå fartygen flyta,
såsom den grundorsak hvarifrån befglet bör
leda sin grund, utan skärgårdsflottans ope-
rationer blefve lika med kngets till lands,
fastän till sjös utförde, och emedan etc. etc.
— så ställdes den ånyo under armåns befäl.
Ehrensvärd blef nu åter dess chef.
Här uppgifves af förf., att det egentligen
var Ehrensvärds efterträdare Hegrik af Trolle,
som först uppgaf förslaget till införande at
kanonsluparna,, hvilka af Chapman konstrue
rades först för 12- och 18-pundiga kanoner;
men sedan man i nästa krig erfarit deras af-
görande nytta, blefvo de mera tungt bestyc-
kade, Vid Gibraltars belägring år 1781 om-
talas deras begagnande af spaniorerne för
första gången i krigshistorien. Följandeåret
nyttjades de med utomordentlig fördel af
engelsmänuen att attackera de så mycket
fruktade flytande batteriernar.
De båda följande kapitlen af den historiska
afdelningen förbigå vi här, ehuru ganska läs-
värda; men kunne ej underlåta att nämna om
den lärdom man ef det tredje kapitlet hem-
tar, om huru dyrt det kostade landet, att ko-
nungen personligen tog befälet vid åtskilliga
tillfällen under sjökriget mot Ryssland 1788
—1790, då de motgångar som svenska flot-
tax rönte i de första striderna, till en hufvud:
saklig del härrörde från de förhastade order
som konungen gaf i brist af tillräcklig sak-
kännedom på ett fält, derpå han i det hela
var fremmande, och genom hans oförmåga
af högre militiriska beräkningar. Denna
oförmåga tillskrifver förf., bland annat, huf-
vudsakligen att flottan blef instängd i Wi-
borgska viken år 1790, hvarifrån den sedan
snart sagdt endast genom ett underverk kunde
räddas i följd af fiendens overksamhet och
med en förlust af 7 limieskepp, 3 fregatter,
några mindre fartyg och 4000 man, eller un-
gefär en tredjedel af hela styrkan, allt på en
enda dag; en förlust, hvilken måste blifvs
högst kännbar, oaktadt den påföljande ly-
sande andra affären vid Svensksund.
Efter detta vidrörande i förbigående af den
historiska afdelningen och ett lösryckt påpe-
kandeafnågra för den större allmänheten hittills
mindre kända underrättelser, hvilka troligen
skola väcka läsarens åstundan att studera ar:
betet i sin helhet, skole vi försöka en något
mera sammanhängande öfversigt, fastän i möj-
ligaste korthet, af den andra, mer i och för
arbetets reaultat hufvudsakligaste afdelsingen,
hvari författaren besvarat det förhandenvaran-
de vigtiga spörjsmålet om skärgårdsflottans ro)
i sjöförsvaret.
Denna afdelning har titeln Teori. Förkla-
ringer på denna benämning likasom på arbe-
tets plan i det hela har författaren gifvit i
följasde definition: Krigets teori, heter det.
sär en urdersökning af krigets natur, grun-
dad på erfarenheten, d. v. s. på betraktel.
ser öfver krigshistorien. När man vid dess:
pbetr.ktelser alltid af likartade orsaker med
ringa modifikation ser framgå likartade följ
4der, så uppstår en regel, en grundsats. Bloti
de grundsatser, man detta sätt erhållit,
ega gällande kraft. När dessa grundsatser
psammanställas och ordnas efter sitt inre sam-
pmanhang, uppstår ett system.p
Det vore nyttigt om erhvar icke blott för
det ifrågavarande fallet, utan ock i allmänhet. !
lade denna definition på minnet, i anseeni.
till dem förskräckelse som en stor mängd
menniskor hysa för blotta ordet teori, af okun-
nighet om dess rätta betydelse. Många, isyn-
nerhet de som icke älskat de ur tänkande:
framgående grundsatserna, emedan de utgir
obeqväma hinder emot godtycket, ha nem.
gen föreställt sig sjelfva eller sökt föreställ:
andra stt teorier icke äro annat än hugskott.
då de likväl, ledda af förnuftet, icke äro an-
nat än reglor eller satser, följdriktigt dragna
ur bestämda fakta och förutsättningar; giltig-
heten af en teori beror då på dessa förut
sättningars riktighet. Falska teorier lika väl
som sanna kunna uppkomma i hvarje rikt
ning af vetande och mer eller mindre rotfä
sta sig tills erfarenheten om deras tillämpning
visar att de icke duga; men felet ligger di
antingen uti misstag om de förhållanden och
erfarenhetsrön hvarpå teorierxa grunda sig.
eller i brist på följdriktighet i slutsatserna.
Derföre är det som historien utgör en så vig-
tig vetenskap för den menskliga utvecklin-
gen. (Forte. följer.)
— H. durchlaucht vrinsen af Hessen-Phi