tiska grundsatser, för att utröna den rol skärgårdsflottan enligt all sannolikhet kommer att öfvertaga vid Sverges försvar. Hvarföre ban dervid fästat sig vid ett särskildt krigsfall, och hvarföre han dertill valt just ett försvarskrig emot Ryssland skall längre fram ådagaläggas. På detta vis har arbetet af sig sjelft sönderfallit uti trennse afdelningar, nemligen historia, teori samt undersökning om skärgärdsflottans användande vid Sverges försvar. För att alltid vara klar samt ej behöfva frukta att blifva missförstådd af läsaren, vill förf. här i korthet antyda hvilka begrepp han fäster vid orden krigets teori, strategi och taktik. Krigets teori (af det grekiska verbet JFeopaw beskåda, betrakta) är en på erfarenheten, d.v.s. krigshistorien grundad betraktelse öfver naturen af de bare som i krig begagnas, och af de ändamål, som Strategi är den delen af teorien som betraktar stridernas begagnande för krigets ändamål. Den lärer, när och hvar man skall strida, Detta beror utiskärgårdskriget på skärgärdsflottornas förhållanden till deras respektive armåer, örlogsflottor och fästningar, hvarföre äfven uti inskränktare mening med skär: gårdsflottans strategi härstädes alltid menas dessa förhållanden till de öfriga krigsmedlen. ETaktik är den delen af teorien som betraktar stridskrafternas användande för stridens ändamål. De stridskrafter, som i skärgårdsstriden blifvit begagnade, äro, förutom skärgårdsfartygens artilleripjeser oeh besättningar; äfven landbatterier och jägare, hvartill likaledes kan läggas terrångens beskaffenhet, genom hvilken den svagare skyddat sig emot den SEFörfattaren beklagar längre fram i företalet, det han icke äfven har kunnat begagna shr kapten Lavåns utmärkta arbete om skär.gårdsflottans användande vid Sverges försvar sChvaraf dock blott ena hälften, innehållande ade allmänna grunderna för skärgårdstaktiken, ablifvit offentliggjord) samt dess tvenne af: handlingar i sjökrigsvetenskapen, och förklarar skälet vara, att författarens arbete var färdigt när ofvannämde skrifter blefvo: utgifne af trycket, men : tillika säger han sig med tillfredställse finna att hr kapten Lavåns åsigter i alla hufvudfrågor, som gemensamt vidröras, öfverensstämma med hans egna. I enlighet med förestående plan upptages arbetet först (till nära 2Z4:delar) af historien om våra sjökrig, från czar Peters tid, hvilken först uppfattat idn om skärgårdsvapnets betydenhet. Denna historia indelas i fyra perioder, den första från år 1702 till 1721, såsom man vet en olycksbringande tid för Sverge, den andra från 1722 vid den 3. k. frihetstidens början, då idn om en: skärgårdsflottas nödvändighet började få insteg hos svenskarna, till år 1787; den tredje omfattande det finska kriget under konung Gustaf den tr-dje och den fjerde skärgårdsflottans deltagande i 1808 och 1809 årens krig. Efter dem histotiska framställningen angående hvarje period serskildt har författaren bifogat hvad han kallar strategiska och taktiska resultater af vapnets tillstånd under den föregående tiden och sättet att föra detsamma. Alla dessa historiska kapitel äro af intresse; men synnerligen ifrån det andra i ordningen, och ifrån skildiingen af den andra perioden som förf. kallar pfäderneslandets halfssekelslånga födslosmärta med skärgårdsvapnet, då svenska folket, genora en ryslig ersfarenhet öfvertygadt om : skärgårdsvapnets aotillräcklighet att skydda Sverges kuster mot ade fientliga galerernas härjningar, insåg beshofvet af en ständig skärgårdsflotta, men länge atväfvade i ovisshet om dess rätta användande och beskaffenhet.o I detta kepitel inhemtas bland annat, hurusom vid den tiden, likasom i vår tid, en stor motvilja emot skärgårdsvapnets upphöjande till en hufvudsak i sjöförsvaret visade sig hos de egentlige örlogsmännen. Det är i detta afseende lärorikt att se, huru den äldre Ehrensvärd, som var artilleriöfverste, först vid riksdagen 1743 blef uppmanad att åtaga sig en förbättrad organisation af sjöförsvaret, hvilket hade till påföljd bildandet af en 8. k. armens flotte, ifrån början egentligen ämnad att transportera armåen i Finland och landsätta den i endens rygg, hvarföre Ehrensvärd visade orimligheten deraf, att denna flotta vore beroende af linieflottan, i stället att egemtligen stå i samband med armån; och år 1753 fick derföre äfven amiralitetskollegium befallning att uppgifva, på hvad sätt en separation al galerfiottad från hufvudflottan förmånligast kunde ske, emedan man förmodade vinna större fördelar för det allmänna, då officesrarne ej flyttades från det ena stället till det sandra ; att då de ej behöfde vara kunnige i så många braneher, kunde de också blifva sfullkomligare i sitt yrkes. Denna plan fullföljdes derefter, och Ehrensvärd blef chef för flottan. Efter krigets slut (1762) fiek denria flotta en egen officerskår, af 2 majorer, 2 tygmästare, 13 käptener, 13 löjtnanter och 16 fänrickar, — (man hade den: tiden icke si många generaler och amiraler som nu!). — Nu tillskapades äfven de nya certerna för skärgårdsfartyg, kallade Turuma, Udema, Poyema och Hemmema. ftMen Ehrensvärd fick snart, enl. hvad förf. underrättar oss, motståndare och afundsmän, och desse begagnade sig af den öfverdrift eller enaidighet, hvartill förf. anser Ehrensvärd hafva gjort sig skyldig af uteslutande förkärlek för sir id, satt emot skärgårdsvapnet åstadkomma en :så ofördelaktig opinion, att dess sjelfständighet varnäraatt för alltid tillintetgöras. Vid 1765 till 1766 årens riksdag blef nemliges armåns flotta indragen, officerarne skulle efterhand återgå till sins regementen, skärgårdsflottan skulle bestå af de i Stockholm förlagde galerer, dess förvaltning återgå under amiralitetskollegium, ihälften af galerflottans fyra marinkompanier indragas och de fregatter som blifvit armåns flotta tilldelade, återgå till örlogsflottan. På Sveaborg blefvo då alla arbeten inställda, och redan halffärdiga fartyg öfverlemnade åt sitt öde och förruttnelsen. Denna reaktion räckte likväl ej längre än till år 1770, då det beslöts att armåns flotta skulle återställas, och med byggnaden af de utaf Ehrensvärd före-1g slagna fartygen skulle fortfaras. Rätt kuriöstj4 är följande räsonnemang som förekommer 11 kungabrefvet, hvari detta anbefalldes, och hvilket vi derföre ordagrannt citera: vEmedan svidare Amiralitetet, heter det, redan för 50 sår sedan tillstått, att det ej förstår sig på OR w vw