garne ute på fälten och vid åbräddarne, ty et är någonting i passionen isom oss som gör oss känsliga för naturens skönheter. En mild, solig Inorgon spridde ett slags hänförelse omkring mig. Jag utsträckte mina armar likt den grekiske ynglingen hos Ovid, som om jag velst omfamna och sluta till mitt bröst he:a den balsamiska atmosferen 4). Foglarnes såsg väckte mina ömmaste känslor, Jag kunmde ligga hela timmar vid sidan af någon liten strömrännil och binda kransar af blommorna, som växte vid dess strand, och drömma om idealiska skönheter och i suckar utgjuta den märgd af oförklarliga rörelser gom trängde sig ixom mitt bröst. I dettas tillstånd at kärleksdelirium vandrade jag en dag emsam utmed en vacker vild fors, som jag upptäckt i djupet af en dal. Det var en punkt, hvarest ett litet vattenfall, rusande ned från klipporra i ex naturlig bassin, framtedde ex acen sådan som en pöet skulle hafva velat välja till hemviet för mågon skygg najad. Det var hit jag vanligtvis tog mix tillflykt för ätt sjuta af ika romaner. Då jag densa morgor besökte stället, hade jag på kanten af den lilla bassinen, som var omgifven af en fin hvit sand, upptäckt de tydliga spåren af en qvinlig fot af de minsta och finaste proportioger. Detta vär nog för en inbillnisg sådan gom min. Robiason Crusoe sjelf, då hän upptäckte spåren af vildarnes fötter på strandexm af sin ensliga ö, kunde ej känt sig öfverhopad af mera olikartade och om hvarandra sig trämgande föreställsingar. Jag försökte följa spåren, men de voro blott synliga några få steg på den fina sanden och förlorade sig sedam i gräset. Jag qvarstod och betraktade med drömmande bliekar detta ) Ovidiil metamorfoser, boken VIL