spriddhet. Någonting felades för att göra
mig lycklig; men hvad var detta något? Jag
vände mina steg mot mina systrars rum, i
hopp att deras prat skulle kunna förströ mig.
D ade gått ut, och rummet var tomt. På
bordet låg en bok som de läst. Det var en
roman. Ing hade aldrig läst någon sådan,
emedan jag fått ett slags förakt för dem af
att ständigt höra dem fördömmas. Jag hade
visserligen funnit att de icke dessmindre all-
mänt lästes, men jag ansåg det långt under
en filosofs värdighet att sysselsätta sig med
dylikt lappri, och vågade aldrig läsa någon,
af fruktan att minska min stora öfverlägsen-
het i mina systrars ögon. Ja, jag hade
till och med stundom tagit en i handen, då
jag visate att mins systrar skulle märka det,
bläddrat några ögonblick deri och lagt bori
den med en lindrigt föraktlig min. Vid när-
varande tillfälle slog jag upp boken af pur
sysslolöshet och läste ett par blad. Jag tyckte
mig höra någon komma och lade bort den.
Det var ett misstag; isgen kom, och hvad
jag läst lockade min nyfikerhet att läsa ännu
litet mera. Jag lutade mig motfömsterposten
och var inom få minuter helt och hållet för-
djupad i berättelsen. - Huru länge jag stod
der och läste vet jag icke, men jag tror det
var nära två timmar. Plötsligen hörde jag
mina systrar i trappan. Jag stoppade boken
innanför rocken, och de tvenne andra voly-
merna, som lågo der bredvid, i mina fickor,
och ilade ut ur huset till mina älskade sko-
ar. Här dröjde jag hela dagen under trö-
ån, förvirrad, nästan förtrollad, slukande in-
nehållet af dessa förtjusande volymer, och ej
återvändande hem förr än det var för mörkt
att längre kunna läsa.
Då jag slutat. denna roman lade jag den
tillbaka in i mina systrars rum och såg mig
om efter andra, Deras förråd var rikt, ty de