Woiferts-Roosts Krönikor ). WASHINGTON IRVING. Öfversättning. Ofta om aftnarne, efter skolans slut, kunde vi sitta på någon kullfallen trädstam i skogen och täfla med hvarandra i berättandet af underbara historier ända tills den sorgsne Whippoor-Will började sina nattliga klagoqväden, och eldflugorna glimmade i mörkret. Då kom den vådliga hemfärden. Med hvilken förtjusning uppkallade vi ej inbillade faror i skogens mörkaste vrår och sprungo framåt likt skrämda rådjur, stannande för att hemta andan och åter skrämmande oss sjelfva och ilande bort igen med inbillad men derför icke mindre vild förfäran! Vårt svåraste prof var att passera en liten mörk och enslig dam, betäckt af neckrosor, ett tillhåll för grodor och vattenormar samt ofta besökt af tvenne hvita tranor. O, den fasansfulla lilla dammen! Huru klappade ej våra små hjertan då vi smygande rärmade oss den och hvilka förfärande blickar kastade vi ej omkring oss! Om då händelsevis plasket af en vildand eller en grodas smackande nådde våra öron, kilade vi förbi med förfärlig fart och stannade ej förr än vi kommit ut ur skogen. Då jag sedan hemkommit, hvilken verld af vilda äfventyr och inbillade faror hade jag icke att beskrifva för min syster Sophy. Ailt som jag blef äldre tilltog denna böjelse för det underbara ocn utvecklades med åren allt mer och mer. Jag öfverlemnade mig åt en romantisk inbillnings alla impulser och lät ) Se A, B. n:o 211, 212 och 214.