Woiferts-Roosts Krönikor ).
WASHINGTON IRVING.
Öfversättning.
Ofta om aftnarne, efter skolans slut, kunde
vi sitta på någon kullfallen trädstam i skogen
och täfla med hvarandra i berättandet af un-
derbara historier ända tills den sorgsne Whip-
poor-Will började sina nattliga klagoqväden,
och eldflugorna glimmade i mörkret. Då kom
den vådliga hemfärden. Med hvilken förtjus-
ning uppkallade vi ej inbillade faror i sko-
gens mörkaste vrår och sprungo framåt likt
skrämda rådjur, stannande för att hemta an-
dan och åter skrämmande oss sjelfva och
ilande bort igen med inbillad men derför icke
mindre vild förfäran!
Vårt svåraste prof var att passera en liten
mörk och enslig dam, betäckt af neckrosor,
ett tillhåll för grodor och vattenormar samt
ofta besökt af tvenne hvita tranor. O, den
fasansfulla lilla dammen! Huru klappade ej
våra små hjertan då vi smygande rärmade
oss den och hvilka förfärande blickar kastade
vi ej omkring oss! Om då händelsevis pla-
sket af en vildand eller en grodas smackande
nådde våra öron, kilade vi förbi med förfär-
lig fart och stannade ej förr än vi kommit ut
ur skogen. Då jag sedan hemkommit, hvil-
ken verld af vilda äfventyr och inbillade fa-
ror hade jag icke att beskrifva för min syster
Sophy.
Ailt som jag blef äldre tilltog denna böjelse
för det underbara ocn utvecklades med åren
allt mer och mer. Jag öfverlemnade mig åt
en romantisk inbillnings alla impulser och lät
) Se A, B. n:o 211, 212 och 214.