fader Martin ett skämt till-svar.Till och med hans lilla hund tycktes fått sin del af hans popularitet och smektes af hvarje hand. Också tycktes han helt förändrad från det hån satte foten i:land, Här var han hemmastadd, här betydde -han någonting. Han skällde, han hoppade, han sprang omkring vickande med svansen moöf alla sina gamla vänner, och lopp rundt omkring platsen i en ator cirkel, som om han varit galen. Jag följde på afstånd fader Martin och hans: lilla hund till deras hem. Deåt var ett gammalt, förfallet spanskt hus, af stora dimensioner, med en veranda, öfverskuggad af gamla. almar. I ena flygeln af denna skröpliga men högst aristokratiska byggnad bodde min reskamrat med sin familj; ty en fattig sate som han älskar ofta att gå grannt klädd i de stores:och rikes aflagda kläder och att bo i deras öfvergifna palatser. ERFader Martins hemkomst helsades med förtjusning af. legioner qvinnor, barn och byrackor, och som fattigdom och glädtighet oftast gå hand. ihand bland fransmännen och deras afkomlingar, genljöd det skröpliga huset snart af högljudt prat och muntert skratt, Som ångbåten dröjde en stund vid byn, hade jag god tid att; vandra omkring den lilla platsen. De flesta husen voro i fransk smak, med fönster ända till golfvet och rankiga verandor, men många befunno sig i ett på en gång pråligt och ömkligt skick. Allawvagnar, plogar och andra redskaper jag såg voro af den gamla obeqväma, galliska sorten, sådana som blifvit anskaffade från Frankrike under koloniens. allra första tider. Sjelfva folkets utseende påminde mig om byarne i Frankrike. Från ett af husen hördes surret af ett spinz.rockshjul, beledsagadt af strofer ur en gammal fransk chanson som jag hört mången gång bland bondfolket i Languedoc; utan tvifs