fader Martin ett skämt till-svar.- Till och med
hans lilla hund tycktes fått sin del af hans
popularitet och smektes af hvarje hand. Också
tycktes han helt förändrad från det hån satte
foten i:land, Här var han hemmastadd, här
betydde -han någonting. Han skällde, han
hoppade, han sprang omkring vickande med
svansen moöf alla sina gamla vänner, och lopp
rundt omkring platsen i en ator cirkel, som
om han varit galen.
Jag följde på afstånd fader Martin och
hans: lilla hund till deras hem. Deåt var ett
gammalt, förfallet spanskt hus, af stora di-
mensioner, med en veranda, öfverskuggad af
gamla. almar. I ena flygeln af denna skröp-
liga men högst aristokratiska byggnad bodde
min reskamrat med sin familj; ty en fattig
sate som han älskar ofta att gå grannt klädd
i de stores:och rikes aflagda kläder och att
bo i deras öfvergifna palatser.
ERFader Martins hemkomst helsades med för-
tjusning af. legioner qvinnor, barn och by-
rackor, och som fattigdom och glädtighet of-
tast gå hand. i- hand bland fransmännen och
deras afkomlingar, genljöd det skröpliga hu-
set snart af högljudt prat och muntert skratt,
Som ångbåten dröjde en stund vid byn,
hade jag god tid att; vandra omkring den lilla
platsen. De flesta husen voro i fransk smak,
med fönster ända till golfvet och rankiga ve-
randor, men många befunno sig i ett på en
gång pråligt och ömkligt skick. Allawvagnar,
plogar och andra redskaper jag såg voro af
den gamla obeqväma, galliska sorten, sådana
som blifvit anskaffade från Frankrike under
koloniens. allra första tider. Sjelfva folkets
utseende påminde mig om byarne i Frankrike.
Från ett af husen hördes surret af ett spinz.-
rockshjul, beledsagadt af strofer ur en gam-
mal fransk chanson som jag hört mången
gång bland bondfolket i Languedoc; utan tvifs