enskilda personer som komma i hans väg, hans större eller mindre intresse för de allmänna angelägenheterna och större eller mindre benägenhet att på dem utöfva inflytelse, valet af hans omgifning samt den inom densamma rådande tonen eller sedliga atmosferen — allt detta är naturligtvis i högsta grad föremål för det allmänna bedömandet, men det är icke föremål för det offentliga ordet: Afven i afseende på de officiella kapaciteter hvari H. K. H., hittills uppträdt, särdeles hvad som vidkommer den civila såsom akademier nas kansler, kan man, med kännedom om sättet för denfia embetsutöfning, icke tala om ansvarighet, knappast nog om tillräknielighet. Från det åkönblick H, K: H. af sin fader möttager det lysande kallet att Hös det norska brödrafolket företräda konungens person, är allt detta förändtadt. Ett helt folk riktar då sina blickar på H. K. H;, ringa till antal men aktningsbjudande genom Handlingens mannakraft och omdömets genömträngande skärpa, och dertill ett folk som tänker högt om sig sjelft. Man har velat finna att det norska folket, i den hänförande känslan af sin unga frihet, i allmänhet betraktar samhällslifvet i det svenska brödrariket, så vidt det rörer de högre klasserna, såsom genomsyradt af gammal-sristokratiska traditioner, bördsfördomar och slapphet i seder. Är det så, och vi betvifla det ej, så måste man obkså antaga, att det i samma mån med större samvetsgrannhet hos sig sjelfva bevarar den äkta republikanska enkelheten i lefnadsvanor, den sanna fria jemlikheten i sammanlefnaden den oblidkeliga renheten i seder och den lika okufliga antipatien mot det slags hofton som från de franska Ludvigarnes glänsande centrum utstrålade till nästan alla Europas regenthus, och hvaraf norrmännen sjelfva, unde: Norges förening med Danmark, haft tillfälle att på nära håll skåda sådana talande exem pel. Med en sådan riktning af nationallynnet, med det norska folkets kända fallenhet för skarp granskning, ja äfven för grahntyckthet;; är det ej underligt om de ställa höga anspråk på kin blifvande vicekonung. På denna plats, mer än på nästan hvarje annar; fordras noga aktgifvande på sig sjelf, sträng sjelfbeherskning, mannaålderns allvar och jemnhet parade med ungdomens liflighet; öppenhet utah glam, förtrolighet utan glömska af sin egen ställning; kottligen, denna plats är en förträfflig förskola för utbildningen af regentegenskaper. Mottages det höga kallet af H.K.H., såsom mar bör önska och hoppas, med föresats att upp fylla dess pligter i hela deras omfattning ; si kommer det att fullt upptaga hans uppmärksamhet, rikta hans sinne på allvarsamma föremål, påkalla hans eftertanka för statsangeläenheter af största omfattning och vigt, icke lott Norges enskilda utan rikenas gemensamma, hvilka under den nu herrskande söndringen kräfva ett djupt och sorgfälligt begrundande, — med ett ord kommer att vähds hans uppmärksamhet på omsorger, som, i hans hittills varande ställning och med den omgifning H:s K. H. dels fått sig tilldelad dels sjelf sökt sig, varit, som det velat synas, mer än vederbort främmande. Vicekonungen icke blott föreställer koningens person; hans höga kall är långt ifrån endast en representationsplats. Detta får vä ocksåej lemnas ur sigte, men det är döck ingalunda det vigtigaste. Vicekonungens bestämmelse är något oändligt mer än att låta norrmännen smaka sötman af att ha sitt eget hof och få deltaga i dess fåter och förlustelser, Vioskonungen är nemligen president i norska regeringen och chef för hela embetsmanhahierarkien, med en moralisk ansvarighet så nycket större som han delar majestitets oanastlighet och är fri från allt juridiskt tilläknande.. Alla ärenden af den natur att: de nåste afgöras af konungen, skola först berelas af norska regeringen; hvilken eger attutåtande deröfver afgifva. Vicekonungen tillör således att taga noga kännedom derom, ör att kunna med insigt deri yttra sigy att illse det cheferna för de särskilda departenenterna som sig bör med nit och drift uppylla gina åligganden, förvärfva en klar öfvera L lick öfver hela.förvaltningen och följa den aed sin kontrollerande upprärksämhet, och lessutom förskaffa sig intim kännedom om andets beskaffenhet, näringar och tillgångar, ) olkets lynne och seder och de personers kaakter och duglighet som han skall föreslå till ediga embeten och möjligen sjelf i en framtid åzom konung använda. Naturligtvis kommer fven det högsta militärbefälet att läggas i ans händer, en ytterligare vigtig omsorg, som nan dock bör hoppas ej kommer att behandAs med uteslutande förkärlek och så ait den pptager brorslotten af hans tid.:;-Med ett rd, embetet är ingen lekplats, hvars repreentativa sida är ett nöje att sköta och hvars lvarliga göromål. kunna uppdragas. åt en ekreterare, utan en plats som tager en mans d, krafter och eftertanka i fullt anspråk. ör en ung furste, som hitintills i väsentlig mån aft att förfoga öfver sin tid och kunnat följa na böjelser, och hvars embetsgöromål, om 9 så kunna kallas, hufvudsakligen inskränkt g till det militära. facket, blir ombytet anska tvärt och kommer kanske: icke att ikna sina skuggsidor. Men å andra sidan opnar det äfven för H, K. H. ett, såsom vi rista atthoppas, icke ovälkommet; utrymme t manlig verksamhet och ett kanske: aldrig erkommande tillfälle a t bereda sig för det öga och vigtiga värf hvartill skickelsen kallat mom och att under denna beredelse eröfra ty hy je