enskilda personer som komma i hans väg,
hans större eller mindre intresse för de all-
männa angelägenheterna och större eller min-
dre benägenhet att på dem utöfva inflytelse,
valet af hans omgifning samt den inom den-
samma rådande tonen eller sedliga atmosfe-
ren — allt detta är naturligtvis i högsta grad
föremål för det allmänna bedömandet, men
det är icke föremål för det offentliga ordet:
Afven i afseende på de officiella kapaciteter
hvari H. K. H., hittills uppträdt, särdeles hvad
som vidkommer den civila såsom akademier
nas kansler, kan man, med kännedom om
sättet för denfia embetsutöfning, icke tala om
ansvarighet, knappast nog om tillräknielighet.
Från det åkönblick H, K: H. af sin
fader möttager det lysande kallet att Hös det
norska brödrafolket företräda konungens per-
son, är allt detta förändtadt. Ett helt folk
riktar då sina blickar på H. K. H;, ringa till
antal men aktningsbjudande genom Handlin-
gens mannakraft och omdömets genömträn-
gande skärpa, och dertill ett folk som tänker
högt om sig sjelft. Man har velat finna att
det norska folket, i den hänförande känslan
af sin unga frihet, i allmänhet betraktar sam-
hällslifvet i det svenska brödrariket, så vidt
det rörer de högre klasserna, såsom genom-
syradt af gammal-sristokratiska traditioner,
bördsfördomar och slapphet i seder. Är det
så, och vi betvifla det ej, så måste man obk-
så antaga, att det i samma mån med större
samvetsgrannhet hos sig sjelfva bevarar den
äkta republikanska enkelheten i lefnadsvanor,
den sanna fria jemlikheten i sammanlefnaden
den oblidkeliga renheten i seder och den lika
okufliga antipatien mot det slags hofton som
från de franska Ludvigarnes glänsande cen-
trum utstrålade till nästan alla Europas regent-
hus, och hvaraf norrmännen sjelfva, unde:
Norges förening med Danmark, haft tillfälle
att på nära håll skåda sådana talande exem
pel. Med en sådan riktning af nationallyn-
net, med det norska folkets kända fallenhet
för skarp granskning, ja äfven för grahn-
tyckthet;; är det ej underligt om de ställa
höga anspråk på kin blifvande vicekonung.
På denna plats, mer än på nästan hvarje an-
nar; fordras noga aktgifvande på sig sjelf,
sträng sjelfbeherskning, mannaålderns allvar
och jemnhet parade med ungdomens lif-
lighet; öppenhet utah glam, förtrolighet
utan glömska af sin egen ställning; kottli-
gen, denna plats är en förträfflig förskola
för utbildningen af regentegenskaper. Mot-
tages det höga kallet af H.K.H., såsom mar
bör önska och hoppas, med föresats att upp
fylla dess pligter i hela deras omfattning ; si
kommer det att fullt upptaga hans uppmärk-
samhet, rikta hans sinne på allvarsamma före-
mål, påkalla hans eftertanka för statsangelä-
enheter af största omfattning och vigt, icke
lott Norges enskilda utan rikenas gemen-
samma, hvilka under den nu herrskande sön-
dringen kräfva ett djupt och sorgfälligt be-
grundande, — med ett ord kommer att vähds
hans uppmärksamhet på omsorger, som, i hans
hittills varande ställning och med den om-
gifning H:s K. H. dels fått sig tilldelad dels
sjelf sökt sig, varit, som det velat synas, mer
än vederbort främmande.
Vicekonungen icke blott föreställer konin-
gens person; hans höga kall är långt ifrån
endast en representationsplats. Detta får vä
ocksåej lemnas ur sigte, men det är döck
ingalunda det vigtigaste. Vicekonungens be-
stämmelse är något oändligt mer än att låta
norrmännen smaka sötman af att ha sitt eget
hof och få deltaga i dess fåter och förlu-
stelser,
Vioskonungen är nemligen president i nor-
ska regeringen och chef för hela embetsmanha-
hierarkien, med en moralisk ansvarighet så
nycket större som han delar majestitets oan-
astlighet och är fri från allt juridiskt till-
äknande.. Alla ärenden af den natur att: de
nåste afgöras af konungen, skola först bere-
las af norska regeringen; hvilken eger attut-
åtande deröfver afgifva. Vicekonungen till-
ör således att taga noga kännedom derom,
ör att kunna med insigt deri yttra sigy att
illse det cheferna för de särskilda departe-
nenterna som sig bör med nit och drift upp-
ylla gina åligganden, förvärfva en klar öfver-
a
L
lick öfver hela.förvaltningen och följa den
aed sin kontrollerande upprärksämhet, och
lessutom förskaffa sig intim kännedom om
andets beskaffenhet, näringar och tillgångar, )
olkets lynne och seder och de personers ka-
akter och duglighet som han skall föreslå till
ediga embeten och möjligen sjelf i en framtid
åzom konung använda. Naturligtvis kommer
fven det högsta militärbefälet att läggas i
ans händer, en ytterligare vigtig omsorg, som
nan dock bör hoppas ej kommer att behand-
As med uteslutande förkärlek och så ait den
pptager brorslotten af hans tid.:;-Med ett
rd, embetet är ingen lekplats, hvars repre-
entativa sida är ett nöje att sköta och hvars
lvarliga göromål. kunna uppdragas. åt en
ekreterare, utan en plats som tager en mans
d, krafter och eftertanka i fullt anspråk.
ör en ung furste, som hitintills i väsentlig mån
aft att förfoga öfver sin tid och kunnat följa
na böjelser, och hvars embetsgöromål, om
9 så kunna kallas, hufvudsakligen inskränkt
g till det militära. facket, blir ombytet
anska tvärt och kommer kanske: icke att
ikna sina skuggsidor. Men å andra sidan
opnar det äfven för H, K. H. ett, såsom vi
rista atthoppas, icke ovälkommet; utrymme
t manlig verksamhet och ett kanske: aldrig -
erkommande tillfälle a t bereda sig för det
öga och vigtiga värf hvartill skickelsen kallat
mom och att under denna beredelse eröfra
ty hy je