söder? I alla händelser torde man få anse Krims öde afgjordt, äfven om de nordliga fästena ännu någon tid skulle kunna hålla sig. EäFörsta akten af krigsdramat har således slutat med ett fullständigt materielt och moraliskt nederlag i en af hjertpunkterna för Rysslands makt och sjelfva focus för dess eröfringspolitik. Det är alltför troligt att det öfvermodiga czarväldet numerwvicke -skulle hafva något emot att sluta fred på de fyra garantierna, sedan skickelsen så behändigt löst den gordiska knuten af tredje punkten angående inskränkningen af ryska öfvera akten i Svarta hafvet, genom att helt simpelt utplåna hela dess sjömakt i dessa farvatten. Det har icke fattats indicier till att Ryssland, efter det misslyckade anfallet vid Traktirbron, på hvars framgång det såsom på det sista kortet synes hafva satt alla sina förhoppningar, förutse: utgången, och redan har man i en tysk stormakts-åtgöranden sett försök att stämma Tyskland -till, förmån för en sådan fred. Men det är ingen sannolikhet för att de allierade nu skulle antsga den; och tvertom anse vi troligt att de vilkor som af dem föreskrifvas omsider tvinga Ryssland till en kamp på lif och död. Då är krigslågan med detsamma tänd öfver hela Europa. Snart nog komma vestmakternas regeringar och tacka Österrike för den tvetydiga bjelpea i Donaufurstendömena, med förklaring att den österrikiska ockupationen af dessa länder nu är slutad, och att Österrike har ait obetingadt taga sitt parti — för eller emot. Vi kuana knappast tveka huru detta val skall utfalla, sedan Sebastopol är taget, ryska Svartahafsflottan i grund ödelagd och sardinarne kämpa vid de allierades sida. Då kommer äfven ordningen till oss, ty nu gäller det ej längre foten och hälen på kolossen; utan hans polska sida och hans baltiska hufvud. Få se då huru familjefördraget med den skandinaviska neutraliteten begår sig. Kanske snarare än vi tro ljuder uppropet till vårt folk att intaga sin plats i ledet; kanske ännu innan årets slut kallar riksdagstrumpeten våra ständer att gifva sin sanktioa och öppna sina penningpungar; Det svenska folkets representanter skola då ej hafva glömt hvad de lärt sedan sist de samlades, och kunde de sjelfva än förgäta det, skulle nationen sjelf med enhällig och omisskänlig röst erinra dem, att när man drager svärdet för Europas frihet, dess utveckling och dess framtid, så måste man bryta ej blott. med det synliga czarväldet, utan ock med det osynliga Ryssland, hvars ande röjes i så många riktningar af statsskicket, tänkesätten och den offentliga moralen.