söder? I alla händelser torde man få anse
Krims öde afgjordt, äfven om de nordliga fä-
stena ännu någon tid skulle kunna hålla sig.
EäFörsta akten af krigsdramat har således
slutat med ett fullständigt materielt och mo-
raliskt nederlag i en af hjertpunkterna för Ryss-
lands makt och sjelfva focus för dess eröfrings-
politik. Det är alltför troligt att det öfver-
modiga czarväldet numerwvicke -skulle hafva
något emot att sluta fred på de fyra garan-
tierna, sedan skickelsen så behändigt löst den
gordiska knuten af tredje punkten angående
inskränkningen af ryska öfvera akten i Svarta
hafvet, genom att helt simpelt utplåna hela
dess sjömakt i dessa farvatten.
Det har icke fattats indicier till att Ryss-
land, efter det misslyckade anfallet vid Trak-
tirbron, på hvars framgång det såsom på det
sista kortet synes hafva satt alla sina för-
hoppningar, förutse: utgången, och redan har
man i en tysk stormakts-åtgöranden sett för-
sök att stämma Tyskland -till, förmån för en
sådan fred. Men det är ingen sannolikhet
för att de allierade nu skulle antsga den; och
tvertom anse vi troligt att de vilkor som af
dem föreskrifvas omsider tvinga Ryssland till
en kamp på lif och död. Då är krigslågan
med detsamma tänd öfver hela Europa. Snart
nog komma vestmakternas regeringar och
tacka Österrike för den tvetydiga bjelpea i
Donaufurstendömena, med förklaring att den
österrikiska ockupationen af dessa länder nu
är slutad, och att Österrike har ait obetingadt
taga sitt parti — för eller emot. Vi kuana
knappast tveka huru detta val skall utfalla,
sedan Sebastopol är taget, ryska Svartahafs-
flottan i grund ödelagd och sardinarne kämpa
vid de allierades sida. Då kommer äfven
ordningen till oss, ty nu gäller det ej längre
foten och hälen på kolossen; utan hans pol-
ska sida och hans baltiska hufvud. Få se
då huru familjefördraget med den skandina-
viska neutraliteten begår sig. Kanske sna-
rare än vi tro ljuder uppropet till vårt folk att
intaga sin plats i ledet; kanske ännu innan
årets slut kallar riksdagstrumpeten våra stän-
der att gifva sin sanktioa och öppna sina
penningpungar; Det svenska folkets repre-
sentanter skola då ej hafva glömt hvad de
lärt sedan sist de samlades, och kunde de
sjelfva än förgäta det, skulle nationen sjelf
med enhällig och omisskänlig röst erinra dem,
att när man drager svärdet för Europas fri-
het, dess utveckling och dess framtid, så
måste man bryta ej blott. med det synliga
czarväldet, utan ock med det osynliga Ryss-
land, hvars ande röjes i så många riktningar
af statsskicket, tänkesätten och den offentliga
moralen.