UTRIKES. Vi ha i dag erhållit danska blad af den 7 dennes. j DANMARE; Viceamiralen Mourier återkom den 5 dennes från sin beskickning till Paris. För sitt besvär att föra elefanterordens insignier till franska kejsaren hade han sjelf af denne erhållit hederlegionens storkors. I folkethingets möte den 6 dennes interpellerade Fischer ministeren rörande hvad som blifvit gjordt för den påtänkta jernvägen genom Jutland samt fullständiggörandet af den danska statstelegrafen, äfvsnsom rörande den projekterade underhafstelegrafen mellan England och Danmark. Justitieministern upplyste på den sjuke inrikesministerns vägnar, att denne med kraft hade verkat för jernvägssaken och specielt derom underhandlat med etatsrådet Westenholz. . Han. hoppades att kunna förelägga nästa riksdag något definitift dom denna sak. Finansministern anmärkte, att telegrafväsendet förut på ett-föga ändamålsenligt sätt varit deladt mellan olika ministerer; nu hade finansministern ensam öfvertagit denna sak, som också i hög grad hade blifvit befrämjad, oaktadt ett dröjsmål visserligen inträdt, men utan att han hade någor skuld deri. Underhandlingarne om underhafstelegrafen hoppades han skulle vara slutade om åtta eller fjorton dagar. Dagbladetv vill veta, att den af landsthinget nedsatta komitån enhälligt beslutat tillstyrka landsthinget att besluta grundlagsförändringarnes trädande i kraft. Rörande graföppningarne i Ringsteds kyrka meddelar Berlingske Tidende för d. 7 dennes följande: t Grafvarnes öppning leddes af H. M. Konungen sjelf. Under honom fungerade inspektören öfver de antiqvariska minnesmärkena professor Worsaae, arkivarien Herbst och sekreteraren Struock. Den anatomiska uodersökningen verkställdes af professor Ipsen och ieckningarne utfördes af mälaren H. Hansen. Professorerae i historien Velschow och Schiera samt registratorn vid geheimearkivet Kall-Rasmussen voro äfsen: närvarande vid undersökningen. Grafvarne, som möjligen först är 1571, då Freårik il lade S:t Hans kyrka under S:t Bents klosterkyrka, hafva blifeit öfsertäckta med golfvet, tillhöra alla den Waldemarska tidsåldern. Det almäsnaste intresset hade öppnandet af Waldemar den stores, hans gemäls och drotining Bsngerds grafvar. I den förstoämnda, som ej syntes förut ha varit öppnad; stod bakom hufvudet en blyg lit, som blifvit nedlagd asmtidigt med det kungliga liket; den hade på bäda sidor latinska öfverensståmmande inskrifter, at hvilka den största i öfversättning lyder: Här hvilar Waldemar den förste, danskarnes konung, den helige Knuts son, slavernas mäktige besegrare, det förtryckta fälerneslandets mäktige befriare, fredens återstäl och be. pvarare. Han öfvervann lyckligt räg.raa och avar den förste som, sedan han tillintetgjort deras afgudabilder, omvände dem till kristna tron. Han uppbygde till hela rikets försvar af bränd sten den mur, som allmänneligen kallas Dannevirke, och anlade fästningen på Sprogö. Han adog i Herrans år 1182, i sin regerings 26:te, sden 12 Maj., Hans gemål drottning Sofias hufvudskål visade på ett påfallande sätt den för slaviska stammen egendomliga form, såsom man kunde vänta hos denna furstinna, hvars fader var en rysk furste Wladimir och moder en polsk furstinna. — Drottning Bengerds hufvudskål blef icke blott beundrad för den vackra formen och den ovavligt vackra tandraden, utan vid sidan af hufvudet fanns äfven i grafven en ännu stor bårfläta af denna för sin skönhet på sin tid ryktbara drottning. — Att Knut den sjette har varit en kuog af ovanlig längd syntes deraf att hans skelett var 77!I, tum långt. i Onsdagen den 5:te dennes började undersökningen af drottning Dagmars graf, i hvilken dock, i motsats till Waldemar Seiers och drottning Bengerds grafvar, änga ben funnos, hvarigenom således en äldre sägen,