Då jag efteråtanställde betraktelser öfver den underbara, af försynen tillskyndade räddnifg som jag erfarit inom de sista få timmärne, tyckte jag mig tydligt märka närvaron af def Allsmägtiges hand uti dessa mina märkvärdiga befrielser. Andra dagen efter den här beskrifna sgcenen började mina skador att visa sig, och på den tredje dagen voro: de fullt utvecklade och gåfvo min person ett förfärligt, i alla färger skifrande utseende. Så vidt jag kunde märka hade inga ben blifvit afbrutna, men de mest smärtsamma plågor i bröstet gåfvo klart tillkänna att desinre delarne blifvit svårt skadade. En tid bortåt fruktade man till och med allvarsamit för.. mitt. lif. Efter långvarigt lidande började jag dock småningom att hemta mig, och som min jagtifver vid denna tid blifvit något afkyld, upptogos mina tankar helt och hållet af åstundan att få se Ngamisjön; och ehuru min kropp var alldeles oförmögen att uthärda strapatser, kunde mitt lynne dock ej förlika sig med ett längre uppskof. Med biträde af mina män besteg jag derföre den 23 Juli min gångare eller rättare sagdt, min oxe (substitutet för en häst i dessa trakter) och begaf mig på väg till sjön, sedan jag lemnat mina jagttrofer ochandra effekter under vård af höfdingen för Kobistammen.