I sill rätt skäpnad:ur j) Oaktadt min ifriga längtan att hinna Ngami ; — målet för mina önskningar — beslöt jag dock, förr ön jag med: allo lemnade :Kobis, att egna ännu en dag, eller rättare sagdt natt, åt jagt på skogens invånare. Men äfventyret var nära : att; sluta på ett sorgligt sätt, och jag skall alltid ihågkomma natten till den 19 Juli som en af de händelserikaste epoker i mitt. lif, ty under loppet af denna natt var jag tre särskilda gånger i dödens käftar och räddades endast genom ett underverk. Genom den beständiga förföljelse, hvarför det större vildbrådet på sednare tider varit utsatt vid Kobis;--hade det ej blott blifvit sällsynt, utan äfven ytterst försigtigt; och då jag hörde: att elefanter -och.-norhörningar sännu till. något antal fortforö att besöka Abeghan, söm låg på ungefär två timmars afstånd, begafjag mig den ifrågavarande natten genast dit. Något oförsigtigt intog jag min ställning — ensam som vanligt — i .midten af ett trång! pass emellan två små vattengölar, med jemt så stort utrymme på hvardera sidan, som lemnade--tillräckligt. rum för ett stort djur att ställa sig emellan mig och vattnet. Här uppförde jag åt mig, efter de afrikanske jägarnes maner af-lösa stenar en så kallad skärniv; det vill söga en liten kretsformig inhägnad, hvars väggar äro omkringtvåvrfot i höjd och som har en diameter af 6 å 8 fot. Här gömde jag mig med en filt och två eller tre reservbössor. EEDet var en af dessa herrliga, tropiska månskensnätter, som sprida ett obeskrifligt ljuft och förtrollande--sken: öfver det slumrande landskapet; natten var så ljus och klar att jag Kunde urskilja äfven ett litet djur på ett betydligt-afstånd.: Knappt voro mina anordningar slätade, förrän ett buller, som jag endast kan likna vid dånet af en artilleriträng, brötvstillhetemi liften ; det kom tydligen från en afde talrika steniga vägarne, eller rättare sagdt. stigarne, som ledde till vattnet, och jag trodde: först att det härrörde från-mågra vagnar som kunde ha öfvergått Kalahariöknen. ReBande migstillsen del från min-liggande ställning, fästade jag mina ögon stadigt på den : delen af snåret hvarifrån de sällsamma ljuden utgingo..De kommo allt närmare och närmare; ;likväl var jag ännu ur sfånd att förklara anledningen. Med ens blef mig likväl saken klar genom framträdandet saf en jättelik ele;fant, så en och så ännu en och så vidare, tillssjag dbhaderröknat ända: till :aderton stycken. Deras resliga skepnader sade mig vid första ögonblicket att de alla voro hanar. Det var fen praktfull anblicksatt.se så många väldiga djur nalkas med en fri, majestätisk och--obekymrad gång; den något upphöjda grunden -hvarifrån: dexkommmo, och som småningom .sluttade ned mot vattenkanten, tillika med den Mystiska nattluften, gåfvören ökad storhet såt deras af naturen jättelika skepnader, ): je Hukande mig. så djupt som möjligt ned i skärmen, väntade jag med klappande-hjerta och -med..spänd .hane ankomsten zaf den förste, : som, omedveten om faran, styrde sina steg rakt mot mitt-gömställe. Men -lägetaf hans. kropp. var. ogunstigt för mig, och af erfarenhetsinseende att det: ej..war: möjligt attl: fafskjuta mer än ett enda säkert: skott på ho-l nom, väntade jag. på ett tillfälle att sikta på yttersidan af hans bog, hvilken, åtminstone hvad ett skott meden-enda kula angår, är nästan den enda sårbara del af elefanten. Men denna möjlighet var olyckligtvis endast för . händer när han var ,ända inpå mig — med ett ord, hans ståtliga gestalt stod rakt öfver. mitt hufvud. Följden var att han; just som jag: höjde mynningen af min bösspipa öfver skärmen,, blef mig varse och, förr än jag kunde -sätta geväret till-ögat; med upp: lytt snabel och vidt utbredda öron, hvarun. der han var sjelfva den förkroppsligade bilden af majestät och :raseri, gjorde. :ett: ur. sinnigt anfall emot mig: ,. Det var Ou, för sent att tänka på flykt, och LL RR LÄR ännu; mindre att tänka. på.satt döda vilddjuret. Mitt eget lif var isstörsta fara, och seende, att om jag qvarstannade i den till en: del upprätta ställning jag intagit, han oundvikligen skulle fattacuti -mig med.sin snabel, kastade jag mig. ögonblickhgen på TYggens i bvilken ställning, och utan att ge mig tidatt sätta, geväret: tillögat, jag afsköt, det på vinst och förlust i hans ofantliga bröst eller hufvud, uppgifvanderpå samma gång de mest genomträngande rop och skri. Detta ombyte af ställning räddade efter all sannolikhet mitt lif, ty just i-sammiä ögonblick nedslog.snabeln af et retade djuret på samma fläck, der jag nyss förut legat.nedhukad, bortsopande med ett enda tag (liksom hade -det blott. varit grus) de stenar... som utgjorde framsidan; af. min skärm) och af hvilka flera voro ganska stora. Ett: ögonbliek. derefter .passerade hans ofantga framfötter direkte öfver mitt hufvud.-Jszg väatade nu ingenting mindre än att bli ibjelkrössad, men må man föreställa sig min glädje, då han i stället för attsåtervända-och törnya anfallet Juffade bort till venster med betydlig hastighet, och utan att jag. erhållit. någon anhan? skada än några skråmor af de fallande stenarne. Näst Försynens bistånd tillskrifver jag. .min .utomordentliga räddning den förvirring hvari djuret-råkade af de sår jag tillfögat det, och-de skri jag uppgaf.i min yttersta:; nöd.s Nästan inom .ett.ögonblick sedan elefanten slemnat-mig, var jag på benen igen. och fattande min reservbössa, som låg till hands, sigtade jag på honom, som han drog sig tillbaka, aftryckte: hanen, men till min stora förtrytelse . gaf geväret ej eld! Det var dock en anledning till synnerlig tacksamhet mot Försynen, att ett dylikt missöde-ej hade träffat mig då djuret. gjorde sitt anfall; ty hade min bössa då ej gifvit eld och förvirs rat honom, skulle ingenting, efter hvad menskliga ögon kan se, kunna rädda mig från oundviklig undergång. : säMedan den nyss beskrifna scenen tilldrog Tr an ER SS RK RR dn I RV — Ae HL MR PR RS OA AR AA I ACT AA B OR DD AK CS FF NN MB UI LL tU MR pr por . Ww