I sill rätt skäpnad:- ur
j) - Oaktadt min ifriga längtan att hinna Ngami
; — målet för mina önskningar — beslöt jag dock,
förr ön jag med: allo lemnade :Kobis, att egna
ännu en dag, eller rättare sagdt natt, åt jagt
på skogens invånare. Men äfventyret var nära
: att; sluta på ett sorgligt sätt, och jag skall
alltid ihågkomma natten till den 19 Juli
som en af de händelserikaste epoker i
mitt. lif, ty under loppet af denna natt var
jag tre särskilda gånger i dödens käftar och
räddades endast genom ett underverk.
Genom den beständiga förföljelse, hvarför
det större vildbrådet på sednare tider varit
utsatt vid Kobis;--hade det ej blott blifvit säll-
synt, utan äfven ytterst försigtigt; och då jag
hörde: att elefanter -och.-norhörningar sännu
till. något antal fortforö att besöka Abeghan,
söm låg på ungefär två timmars afstånd, begafjag
mig den ifrågavarande natten genast dit. Nå-
got oförsigtigt intog jag min ställning — en-
sam som vanligt — i .midten af ett trång!
pass emellan två små vattengölar, med jemt
så stort utrymme på hvardera sidan, som lem-
nade--tillräckligt. rum för ett stort djur att
ställa sig emellan mig och vattnet. Här upp-
förde jag åt mig, efter de afrikanske jägarnes
maner af-lösa stenar en så - kallad skärniv;
det vill söga en liten kretsformig inhägnad,
hvars väggar äro omkringtvåvrfot i höjd och
som har en diameter af 6 å 8 fot. Här göm-
de jag mig med en filt och två eller tre re-
servbössor.
EEDet var en af dessa herrliga, tropiska mån-
skensnätter, som sprida ett obeskrifligt ljuft
och förtrollande--sken: öfver det slumrande
landskapet; natten var så ljus och klar att
jag Kunde urskilja äfven ett litet djur på ett
betydligt-afstånd.: Knappt voro mina anord-
ningar slätade, förrän ett buller, som jag en-
dast kan likna vid dånet af en artilleriträng,
brötvstillhetemi liften ; det kom tydligen från
en afde talrika steniga vägarne, eller rättare
sagdt. stigarne, som ledde till vattnet, och jag
trodde: först att det härrörde från-mågra vag-
nar som kunde ha öfvergått Kalahariöknen. Re-
Bande migstillsen del från min-liggande ställ-
ning, fästade jag mina ögon stadigt på den
: delen af snåret hvarifrån de sällsamma ljuden
utgingo..De kommo allt närmare och närmare;
;likväl var jag ännu ur sfånd att förklara an-
ledningen. Med ens blef mig likväl saken
klar genom framträdandet saf en jättelik ele-
;fant, så en och så ännu en och så vidare,
tillssjag dbhaderröknat ända: till :aderton styc-
ken. Deras resliga skepnader sade mig vid
första ögonblicket att de alla voro hanar.
Det var fen praktfull anblicksatt.se så många
väldiga djur nalkas med en fri, majestätisk
och--obekymrad gång; den något upphöjda
grunden -hvarifrån: dexkommmo, och som små-
ningom .sluttade ned mot vattenkanten, tillika
med den Mystiska nattluften, gåfvören ökad
storhet såt deras af naturen jättelika skepnader, ):
je Hukande mig. så djupt som möjligt ned i
skärmen, väntade jag med klappande-hjerta
och -med..spänd .hane ankomsten zaf den för-
ste, : som, omedveten om faran, styrde sina
steg rakt mot mitt-gömställe. Men -lägetaf
hans. kropp. var. ogunstigt för mig, och af
erfarenhetsinseende att det: ej..war: möjligt attl:
fafskjuta mer än ett enda säkert: skott på ho-l
nom, väntade jag. på ett tillfälle att sikta på
yttersidan af hans bog, hvilken, åtminstone
hvad ett skott meden-enda kula angår, är
nästan den enda sårbara del af elefanten.
Men denna möjlighet var olyckligtvis endast
för . händer när han var ,ända inpå mig —
med ett ord, hans ståtliga gestalt stod rakt
öfver. mitt hufvud. Följden var att han; just
som jag: höjde mynningen af min bösspipa
öfver skärmen,, blef mig varse och, förr än
jag kunde -sätta geväret till-ögat; med upp:
lytt snabel och vidt utbredda öron, hvarun.
der han var sjelfva den förkroppsligade bil-
den af majestät och :raseri, gjorde. :ett: ur.
sinnigt anfall emot mig:
,. Det var Ou, för sent att tänka på flykt, och
LL RR LÄR
ännu; mindre att tänka. på.satt döda vild-
djuret. Mitt eget lif var isstörsta fara, och
seende, att om jag qvarstannade i den till
en: del upprätta ställning jag intagit, han ound-
vikligen skulle fattacuti -mig med.sin snabel,
kastade jag mig. ögonblickhgen på TYggens i
bvilken ställning, och utan att ge mig tidatt
sätta, geväret: till- ögat, jag afsköt, det på vinst
och förlust i hans ofantliga bröst eller huf-
vud, uppgifvanderpå samma gång de mest ge-
nomträngande rop och skri. Detta ombyte af
ställning räddade efter all sannolikhet mitt lif,
ty just i-sammiä ögonblick nedslog.snabeln af
et retade djuret på samma fläck, der jag nyss
förut legat.nedhukad, bortsopande med ett enda
tag (liksom hade -det blott. varit grus) de
stenar... som utgjorde framsidan; af. min
skärm) och af hvilka flera voro ganska stora.
Ett: ögonbliek. derefter .passerade hans ofant-
ga framfötter direkte öfver mitt hufvud.-Jszg
väatade nu ingenting mindre än att bli ibjelkrös-
sad, men må man föreställa sig min glädje, då
han i stället för attsåtervända-och törnya an-
fallet Juffade bort till venster med betydlig
hastighet, och utan att jag. erhållit. någon an-
han? skada än några skråmor af de fallande
stenarne. Näst Försynens bistånd tillskrifver
jag. .min .utomordentliga räddning den för-
virring hvari djuret-råkade af de sår jag till-
fögat det, och-de skri jag uppgaf.i min yt-
tersta:; nöd.s Nästan inom .ett.ögonblick sedan
elefanten slemnat-mig, var jag på benen igen.
och fattande min reservbössa, som låg till
hands, sigtade jag på honom, som han drog
sig tillbaka, aftryckte: hanen, men till min
stora förtrytelse . gaf geväret ej eld! Det var
dock en anledning till synnerlig tacksamhet
mot Försynen, att ett dylikt missöde-ej hade
träffat mig då djuret. gjorde sitt anfall; ty
hade min bössa då ej gifvit eld och förvirs
rat honom, skulle ingenting, efter hvad mensk-
liga ögon kan se, kunna rädda mig från
oundviklig undergång. :
säMedan den nyss beskrifna scenen tilldrog
Tr an ER SS RK RR
dn I RV —
- - Ae HL MR PR RS OA AR AA I
ACT AA B OR DD AK CS FF NN MB UI LL tU MR pr por
. Ww