företeelserna kan sluta på afstånd och utar
att ha närmare reda på de innersta trådarne
och driffjedrarne till den nuvarande ministe-
rens politik, så synas utsigterna till att hel-
statsförfattningen verkligen skall komma fill
stånd, icke vara mycket lofvande. Hvad som
är fullkomligt säkert är det, att helstatsför-
slaget, långt ifrån att, såsom vi sett den
ryska tidningen påstå, helsas med jubel af så
väl den danska som den tyska befolkningen,
på båda Kållen endast framkallar en hög grad
af misstroende och misströstan.
Om stämningen i hertigdömena har man
svårt att bilda sig ett omdöme, då presseas
yttrandefrihet der är i så hög grad kringsku-
ren; men det sätt hvarpå de tyska tidningar,
som ännu med förkärlek omfatta den schles-
wigholsteinska saken, yttra sig om helstats-
förslaget visar, att det tysknationella partiet,
långt ifrån att genom denna: författning bli
försonadt och lugnadt, ser deri ett föremål
för sin bittraste ovilja.
Inom den danska pressen har ingen organ
med öfvertygelsens värma uppträdt till för-
svar för detta helstatsförslag. Vi lemna här-
vid alldeles ur sigte den Berlingske Tidea-
de, som för hvarje ministerielt förslag, om
det också innebure en konstitution å 1a Dalai
Lama, skulle kasta sig ned sju resor och
åter uppstå, strålande af fröjd och belåtenhet.
Fedrelandet, har på ett grundligt och öf-
vertygande sätt ådagalaggt förslagets brister
och de vådor det innebär. Fedrelandet har
härvid visat sig såsom en sann organ för den
moderata och nationella demokratien, och dess
beteende, som af några bland ministerens
varmaste anhängare blifvit bittert klandradt,
har endast vittnat om den skarpa konseqvens
och det oberoende af personliga konsideratio-
ner som alltid utmärkt detta blad (om man
måhända undantager några månader af som-
maren och hösten 1848, då Faxdrelandets be-
fann sig i en falsk och generad ställning).
Dagbladet har visserligen ordat för det mini-
steriella förslaget, men såsom det synes mindre
till följd af någon öfvertygelse om förslagets
duglighet än af hat till bondevännerna, som
genom - valrättens inskränkning skulle förlora
allt inflytande. Man finner nemligen hos detta
blad, ehuru det till följd af sin ungdomliga
djerfhet, förenad med ett betydligt mått af
talent, i visst hänseende kan sägas vara af
mera demokratiskt lynne än Fsedrelandets,
vissa drag af bornerad student-aristokratism,
som isynnerhet yttrat sig i kittsliga angrepp
mot bondevännerna,, hvilka dock på sed-
hdaste tiden gjort gemensam sak med det
nationelt-liberala partiet, för att störta den
örstedska ministåren och omintetgöra dess
mot den konstitutionella friheten riktade planer,
bvadan: det äfven-nu borde kunna påräkna
att icke af de nationella lemnas ensamt i
striden för de demokratiska elementerna i
Janmarks bestående författning. Att de tid-
dingar, som mer eller mindre egentligt kunna
kallas, sbondevännernas, orgaher, såsom Al-
muevennen och Morgenposten, skarpt och
bestämdt uttala sig emot det ministeriella hel-
stateförslaget är; efter hvad vi nyss anfört,
ätt begripligt. De medlemmar af det. natio-
aella partiet, åf hvad man skulle kunna kalla
Monradsfraktionen, hvilka hittills omfattat det
ministeriella helstatsförslaget, ha gjort det,
dels af en viss trötthet vid det nuvarande
sväfvande tillståndet, dels till följd af det för-
troende de hysa till de nuvarande ministrar-
aes uppriktiga och konstitutionelt-liberaia tän-
kesätt, men de. skola utan tvifvel i det verk-
liga afgörandets stund känna en tvekan, huru-
vida icke ställningen genom denna? helstats-
författning skulle bli långt mera: asväfvande
och osäker än förut och tillika taga i betrak-
ande att det är ett föga lämpligt förtroende-
votumn åt ministeren om man antager en för-
fattning som i morgon i en annan ministers
hand kan såsom ett dödligt sårande vapen rik-
tag mot folkfriheten.
Vi återkomma i en följande artikel till de
utsigter som den närvarande ställningen öppnar
ör realiserandet af den stora fråga som på
ednaste tiden åter i de trenne nordiska ri-
ena blifvit bragt å bane, frågan om en nor-
disk union.
