samma grund som förordningen af d. 26 Juli. Jet är visserligen sannt, att då absolutismen i nämnda förordning nästan framstod i all sin nakenhet, har den här blifvit öfverskyld genom en viss konstitutionel anstrykning; men denna fernissa Kar icke i väsentlig mån förä1drat det helas kärakter,. Den konstitutionalitet som det innebär; är af fullkomligt napoleonisk art. Redan det för helstatsförsamlingen bibehållna namnet riksråd och det ringa antalet af dess ledamöter häntyder derå att den icke kan betraktas såsom en verkIz nationalrepfesentation. Helstatsförsamlin gen skulle nemligen utgöras af 80, eller, om man frånräknar de 20 ledamöter som konungen skulle utnämna, af 60 personer. För ds direkta valen har, utom ett krångligt och besynnerligt valsätt, på hvars mening man har svårt att-bli rätt klok, blifvit uppställd en så hög census, att valmännens: antal i konungariket skulle -nedgå från 211,000 till 5000. Förhändlingarnes offentlighet är endast vilkorlig och beroende af majoritetens beslut; arbetsordningen. är underkastad regeringens pröfning. Församlingen saknar allt initiativ i lagstifthingsfrågor, och detta kan visst icke ersättas genom. den medgifna petitionsrätten; i Danmark, der minnena från ständerförsamlingarnes tid ännu äro helt friska, borde man väl känna skilnaden i kraft och betydelse mellan underdåniga andraganden, och af en ; se ak beslut mm ramläggas till regeringens sanktion. Riktrådet. skulle i sjelfva verket endast bli en penningbeviljände senat, och för: att göra det napoleoniska i saken fullständigt skulle de för 8 år i sender valda ledamöterna; ehuru -församlingen endast skulle sammankomma hvart annat är och sessionen endast vara 2 månader, erhålla årliga löner liksem andra kronans embetsoch tjenstemän. Äfven den tryckfrihet, som konungäriket åtnjutit genom 18 års lag om pressen, skulle genöm derma -helstatsförfattnitg löpa fara att bli förintad; ty ehuru justitigärendena skulle höra till -de särskilda angelägenheter, med hvilka konungarikets särskilda riksdag finge befatta sig, så är. det dock mer än troligt, när man ser de trakasserier som de danska bladen äfven under def nuvarande ministeren äro underkåstade uti Slesvig, att regeringen och sriksrådety Snart skulle förklara tryckfriheten vara en alltför vigtig politisk rättighet, att icke en viss Gran ensa ret härutinnan måste egarum mellan monarkiens särskilda delar; samt dekretera en tryckfrihetslag för helstaten, genom hvilken konungariket utan tvifvel skulle förlora långt mera än hertigdömena kunde ha utsigt att vinna, och hvarigenom äfven tyska förbundet för framtiden skulle få I ett ord med i laget i afseende på Danmarks presslagstiftning. töFlera både svenska och utländska blad ha missförstått de nu pågående riksdagsförhandlingarne: sår sonvskulle detta helstatsförslag varit framlagdt för riksdagen och som folkethinget redan skulle ha antagit detsamma. Denna föreställning har bland andra äfven det beryktade ryska bladet Le Nord; som med anledning af det s. k. grundlagsändringsförslagets tredje behåndling, i. folkethinget yttrar följande, som är ganska betecknande för hel-l. statsförslagets karakter och de sympatier man I å nämnde hål hyser för detsanmat Såunda haraodå: denna vigtiga fråga blifvit löst, af hvilken i så hög grad Danmarks lycka och bestånd bero: Det är en lycklig händelse midt uti de förvecklingar, i hvilka detta land befinner sig, och hvilken skall helsas med glädje af hela befolkningen; både den danska och den tyska. Stark i detinre,skall danska regeringen bli bättre i stånd attmotstå hvarje påtryckning utifrån som kunde hota dess öberdende och dess neutralitet. Helstatsförslagetchar emellertid icke blifvit ramlagdt för riksdagea och är, såsom vi redan förut antydt; icke ämnadt att i egentlig mening framläggas för densamma. Det grundlagsändringsförslag, som definitift: blifvit antaget af fölkethinget och i detta ögonblick förmodligen äfven af landsthinget, är endast vilkorligt och innehåller desförändringar och inskränkningar som Danmarks rikes grundlag af den 5 fni 1849 skulle underkastas, om ochk-när em helstatsförfattning träder i gällande kraft. Nämnde grundlag skulle derigenom inskränkas till att gälla för Konungariket särskilda ångelägenheter, och såsom sådana räknas hufvudsakligen: justitieoch polisväsendet, kyrkooch . undervisningsväsendet, kommunaloch fattigväsendet, näringslagstiftningen, alla de inkomster och utgifter som stå i sammanhang -med-de särskilda angelägenheterna samt-hvarje ny skatt för konungariket ensamt, sundhetsväsendet, kanalhamn och vägväsendet, assuransväsendet, frågor som röra allmännå stiftelser och fideikommisser, kongl. teatern 0; s. v. Men samma lagförslag bestämmer, att dessainskränkningar först skola träda i kraft Hom den danska riksdagen, sedan han fått kännedom om den helstatsförfattning som konungen enligt: sin förklaring ikungörelsen af den 28 Januari 1852 ärnar Jåta utfärda, be sluter att dessa grundlagsbestämmelser sköla träda i kraft samtidigt med helstatsförfattningen; Ven eller om en församling, bestående af deputerade från monarkiens Olika delar, sammansatt efter en proportion .som motsvarar. den som är bestämd för storleken af: de särskilda statsdetarnes bidrag till statsbehofvens fyllande och vald för konungarikets andel, antingen efter den för detsamma bestående vallagen eller af. den danskarriksdageny åtminstone: 60, 14 af landsthinget och 247 af folkethinget, bland thingens egna ledamöter — har förenat sig. med regeringen om en med afseende på kungörelsen. af. den 28 Januari 1852 affattad helstatsförfattning och denna sedermera af konungen blifvit upphöjd till lag. Sedan ministåren hade förklarat, att den vid behandlingen af detta försläg iekevärnade inlåta sig på någon diskussion törånde helstatsförfattningen, bestämde sig riksdagens majoritet att låta det vilkorligargrumdiagsändringe. RA ÖR