: DET:VENDEESKA GIFTERMALET: Af JULES JANIN. (Slut från torsdagsbladet.) Om ni skulle önska sätta upp några dispositioner, göra ert testamente till ezxempel, sade kapten Hamelin, så skall iag skicka upp hvad ni behöfver för att skrifva. Då Hamelin sade detta, såg han helt rörd ut och var det äfven, ty man är ej bretagnare för intet. fBourdelot märkte det och fattade hans hand. Ser niv, sade han, med ett utseende af djup öfvertygelse, det enkla ordet testamente gör mig mera ondt än det ordet döden i Nantes; de orden gör ert testamente hat erinrat mig om alla de minas bortgång. Jag har ingen åt hvilken jag kan lemna mitt namn, min värja, min kärlek och mitt hat; ty det är nu mera allt hvad jag eger. Det bör likväl vara roligt och ljuft att disponera sin förmögenhet, att vara frikostig, till och med bortom grafven; att föreställa sig, då man nedskrifver sina sista välgerningar, de tårar af glädje och smärta som skola egnas en efter döden. Det är ä-ofullt och ljuft, är det icke så, kapten? Men det är icke värdt att tänka mera derpå.n Jag skall skicka upp middag åt ero, sade Hamelin; det är i dag min förlofningsdag, och mitt bord är, i följd deraf, bättre försedt än vanligt. Min fästmö skall sjelf bestyra om er måltid.n Bourdelot bade märkt, i en af de högsta gluggarne på hans bur, en liten tusensköna, som blifvit sådd der af dufslagets förra invånare, och nu växte, gladt gungande för vinden. Bourdelot plockade den vackra blomman och öfverlemnade den åt kaptenen, i det han sade: Det är i bruk hos oss att gifva fästmör en skänk; haf den godheten att åt er trolofvade lemna denna lilla blomma som slagit ut: i mitt herrådöme, och nu, god natt-kapten; jag har alltför länge hållit er aflägsnag)