: DET:VENDEESKA GIFTERMALET:
Af JULES JANIN.
(Slut från torsdagsbladet.)
Om ni skulle önska sätta upp några dis-
positioner, göra ert testamente till ezxempel,
sade kapten Hamelin, så skall iag skicka
upp hvad ni behöfver för att skrifva.
Då Hamelin sade detta, såg han helt rörd
ut och var det äfven, ty man är ej bretagnare
för intet.
fBourdelot märkte det och fattade hans hand.
Ser niv, sade han, med ett utseende af djup
öfvertygelse, det enkla ordet testamente gör
mig mera ondt än det ordet döden i Nantes;
de orden gör ert testamente hat erinrat mig
om alla de minas bortgång. Jag har ingen
åt hvilken jag kan lemna mitt namn, min
värja, min kärlek och mitt hat; ty det är nu
mera allt hvad jag eger. Det bör likväl vara
roligt och ljuft att disponera sin förmögen-
het, att vara frikostig, till och med bortom
grafven; att föreställa sig, då man nedskrif-
ver sina sista välgerningar, de tårar af glädje
och smärta som skola egnas en efter döden.
Det är ä-ofullt och ljuft, är det icke så, kap-
ten? Men det är icke värdt att tänka mera
derpå.n
Jag skall skicka upp middag åt ero, sade
Hamelin; det är i dag min förlofningsdag,
och mitt bord är, i följd deraf, bättre försedt
än vanligt. Min fästmö skall sjelf bestyra om
er måltid.n
Bourdelot bade märkt, i en af de högsta
gluggarne på hans bur, en liten tusensköna,
som blifvit sådd der af dufslagets förra in-
vånare, och nu växte, gladt gungande för
vinden. Bourdelot plockade den vackra blom-
man och öfverlemnade den åt kaptenen, i det
han sade:
Det är i bruk hos oss att gifva fästmör
en skänk; haf den godheten att åt er trolof-
vade lemna denna lilla blomma som slagit
ut: i mitt herrådöme, och nu, god natt-kap-
ten; jag har alltför länge hållit er aflägsnag)