FRV TR BEN UR. Sen I Dept
Verldsexpositionen.
Korrespondens till Aftonbladet.
Paris, slutet af Augusti.
Tredje brefvet.
Indien och Kina
Den icke minst lärorika företeelsen vid pa-
riserexpositionen är det tillfälle till jemförelse
som der erbjuder sig mellan den österländska
och den vesterländska kulturens olika karak-
ter. Det är en hvar väl bekant att den förra
är förlamning, dvala, stillastående, död, me-
dan den sgednare, hvilken bär inom sig sjelf-
utvecklingens frö, ständigt, oafbrutet, befin-
aer sig i rörelse, går framåt, bryter nya vä-
gar, Öppnar nya banor för vetande och för
verksamhet samt synes ha erhållit till sin
uppgift att steg för steg höja slägtet till
den grad af förädling, gifva det dot mått af
kunskap, som i den eviga vishetens rådslag
blifvit bestämdt att menniskan här på jorden
skall! ernå.
fåbända uppenbarar sig detta den öster-
ländska och den vesterländska kulturens olika
skaplynne aldrig på ett mer i ögonen fallande
sätt än vid en allmän utställning af alla länders
industria!ster sådan som den här förevarande,
Midt ibland den moderna industriens un-
ler, midt ibland frukterna af allt hvad den
nyare tden med ledning af vetenskapen och
med hjelp af maschinen frambragt mest skönt,
mest ändamålsenligt, mest allmännyttigt, mö-
ter oss i expositionspalatset en afdelning,
hvilke man snarare skulle tro utgöra ett an-
tiqvitetsmuseum än en samling alster af sam:
tida slöjdflit.
De rika samlingar, som blifvit exponerade
af det engelskt-ostindiska kompaniet, innehålla
visserligen många saker som vittna om en
hög grad af färdighet och skicklighet i hand-
arbetet, jemförlig med hvad man finner i
ganska goda europeiska verkstäder. Men ser
nan närmare på arbetets beskaffenhet och
gör man sig underrättad om sättst hvarpå och
de verktyg hvarmed det utföres, skall man
finna att dessa varor, dessa arbetsmetoder och
dessa verktyg äro oförändradt desamma som
an sedan :rtusenden tillbaka funnit dem på
Ganges sträncer och bland det himmelska
rikets bebyggare. Dessa lackerade arbeten,
dessa leksaker, dessa mattor af flätverk, dessa
broderade tyger, dessa rikt sirade vapen, de
äro desamma som de äldsta minnesmärken
och fornlemningar visa oss hafva från urmin
nes tider varit i bruk uti samma trakter från
hvilka de här exponerade artiklarne utgått.
Det är ett intressant föremål för den mensk-
liga forskningen att utröna huru det varit möj:
ligt att en odling, som varit mäktig att upp!
nå den höga grad af utveckling hvarom de
indiska och kinesiska slöjdalstren bära vittne,
— huru det varit möjligt, säger jag, att den
kunnat genom zå många generationer befinna
sig uti ett så ful!komligt stillastående, att den
kunnat trotsa på samma gång framåtskridan-
dets och förgängelsens lagar. Historien vi-
sar oss mänga folk och länder der en
långt framskriden civilisation fullkomligt
utslocknat, men hon visar oss äfven de
ganska neturliga och i öppen dag lig-
gande orsakerna till dessa företeeleer. Det
bar i de flesta sådana uti barbari återfallna
länder varit eröfrarens svärd och barbariska
folkslags öfvervälde som dödat och qväft den
bestående civilisationen. Har vetandet då,
såzom i det gamla Egypten, varit inskränkt
inom en fåtalig, mel ett bemlighetsfullt mör-
ker sig omgifvsnde kast, så har, genom bar-
bariska horders öfversvämning, ett helt folks,
ett helt lands, ett helt tidehvarfs kultur kun-
nat rent af försjunka uti en glömskans natt,
hvarutur våra dagars forskning endast med
den yttersta möda lyckats framdraga några
spillror. Har deremot, såsom i Grekland och
Rom, odlingen varit allmännare spridd bland
folket, så har eröfrarens svärd förmått endast
skingra, ej förqväfva den hos de underkuft
vade folken rädande civilisationen, hvars
spridning till skilda länder blifvit på detta
sätt i icke ringa mån befordrad. I alla dessa
fall bafva således orsakerna till timade för-
ändringar varit y!tre och omisskänliga.
41 Kina och Indien måste väl äfven en för-
ändring erkännas ha inträdt, men lika litet
sjelfva förändringen som de orsaker hvilka fram-
kallat den få der sökas uti de yttre företeel-
serna. Så väl förändringen som dessa orsa-
ker synas hör vara af en inre, rent andlig
natur och sluta sig på det närmaste till de
religiösa företeelserna uti dessa länder. Det
är icke här meningen att söka lemna något
bidrag till besvarandet af de måhända icke
ännu fullt utredda frågorna rörande de kul-
turhistoriska förhållandena uti den ansenliga
del af den gamla verlden om hvilken vi här
tala; men det torde emellertid ej ligga utom
här förevarande ämne att påminna om huru-
ledes flertalet af de allmännast omfattade re-
ligionssekterna uti det östra och sydöstra
Asien, hvilka nu finnas försjunkna uti den
krassaste vantro och afgudadyrkan, visa sig,
om man spårar dem till deras första upprin-
nelse, hafva hvilat på en sannt sedlig grund
och i de allra flesta fall erkännt ett enda
högre, osynligt väsen såsom verldsaltets be- i
herrskare. Det synes vara under de tidsål-
drar, då en sådan tro och en sådan lära stått
klarast för de österländska folkens medve-
tande som hos dem lefvat denna anda, hvil- I
ken fört dem framåt och lyftat dem till den .