gjort honom till kapten, blifvit underrättad att
chouaner hade slagit sig ned ihans bomdgård.
Vid denna nyhet hade satt sig i spetsen
för. ett detaschement och Ke sin för-
lofningsfest tills vidare. Ni vet huru han be-
mäktigade sig Bourdelot. Sedan ckhouanen
Bourdelot väl blifvit satt i godt förvar, hade
kapten Hamelin återvändt till sin förlofnings-
fest; och detta var orsaken hvarföre han icke
fusiljerade honom genast.
Kapten Hamelin var inte så blårockskapten
att han förglömt de gästvänliga sederna inom
Bretagnes landamären. Han ansåg sig såle-
des böra göra sin fångne gäst ett besök, mes
dan de öfrige gästerna satte sig till bords.!
Hvarmed kan. jag vara er till tjenst, min
herre?s sade Hamelin till. Bourdelot.
Värdaste slottsherrex, svarade Bourdelot, i
det han bugade sig, jag anhåller på det hög-
sta att åtminstone återfå bruket, af den ena af
mina händer, om er så täckes.
Båda edra händer skola lösas, min herre,
sade Hamelin, om ni vill lofva mig att ej
göra något försök att undkomma. Men-innan
ni lofvar något, så betänk att i morgon kl. 6
blir ni ofelbart förd till Nantes.
sOch fusiljerad kl. 8, lika ofelbart;, tillade
Bourdelot.
Kapten Hamelin teg.
Nå väl, min herrep, - sade Bourdelot,. låt
lösa mina händer, och såvida jag ej blir be-
friad, lofvar jag er på mitt hedersord att stan-
na här som en vingklipt dufva.s
Kapten Hamelin- måste le åt sin fånges hän-
syftning och löste hans händer.
Nu, sade Bourdelot, i det han sträckte sig
som om han nyss vaknat; nu,.min herre,
taekar jag er och är er sannerligen högst för-
bunden tills i morgon; oeh det är icke mitt
fel, om min erkänsla ej räcker längre.s.,.
Siatet följer.)