mer. Han talade aldrig till dem annorlunda
än för att bannas. -Han drack mera än förr
och kom sednare hem, och då han var hem-
ma var han dyster och trumpeh. Då mo-
dren, som led djupt, men dock sträfvade att
uppfylla sina pligter, sade: ,David, de äro
också dima barn,, svarade han med vild häf-
tighet: Håll din tunga. fvad äro de der
usla ungarne emot min gosae?s
Hvad som bidrog att göra grufarbetaren
mera hård emot de båda döttrarna, var ett
förhållande som skulle hafva uppväckt en
bättre känsla i en ömmare faders bjerte.
Nancy, den yngsta flickan, hade, alltsedan den
ohyggliga händelsen, småningom blifvit allt-
mera slö och svag till förståndet; hennes ut-
seende och s tt buro stämpeln af svaghet och
till en viss grad af sinnesslöhet. Hennes mor
märkte det och blef slagen af förskräckelse.
Hon sökte att lifva henne, men förgäfves;
hon kunde icke mera läsa och lära sina lexor.
Hon tycktes hafva glömt hvad hon redan lärt.
Hon syntes hafva svårt att gå och förde sina
händer som om hon led af en partieblamhet.
Henes syster Jane var på det högsta sbedröf-
vad; och såväl hon som modren greto många
bittra tå ar förshennes skull. När våren kom
togo de- henne med sig en dag till Ashford
och -rådfrågade läkaren derstädes. Efter att
hafva utforskat hennes sjukdoms förhållande
och erhållit. en fullständig berättelse om till-
dragelsen vid: brodrens död, hvilken händelse
var honom väl: bekant, då den naturligtvis
var känd i hela orten, skakade han på huf-
vudet och sade sig frukta att de måste vara
beredda på en sorglig utgång; att denna
natts förskräckelse bade skakat hennes hjerna,
att hela hennes nervsystem hade lidit deraf
och fortfarande deraf erfor de sorgligaste verk-
ningar. Det enda han ansåg vara att hoppas
något utaf, var hennes ungdom, och tillade han,
att det måhända skulle göra henne godt om
de lemnade den ort der hon hade träffats af
ett sådant förskräckligt slag. Men i alla hän-
delser skulle ömhet och mild omvårdnad göra
henne mera godt än något annat;