öfverensstämmelse med de på kongressen
Wien antagna grundsatser.- Om Tysklanc
i sistnämda hänseende ännu väntar på mo
dessa bestämmelser svarande beslut och om
allt som blifvit gjordt till förmån för de in.
bördes förbindelserna, t. ex. tällföreningen,
uppstod utan något slags medverkan från för-
Fbundsdagens sida, så är det deremoti afseende
RR den första punkten klart och bekant nog,
mura förbundet, i stället för att -beför-
dra det konstitutionella systemet, upphäft
Hannovers i erkänd verksamhet stående
författning. Det var derföre en nödvändig
följd, att en längtan efter en förbättring i
Tysklands offentliga rättsförhållanden skulle
uttala sg först inom pressen och sedermera
iständerförsamlingarne. Huru olika åsigterna
i detta hänseende än voro, framträdde dock
tanken om nödvändigheten af en national-
representation öfverallt såsom den egentliga
kärnan af hvarje förslag. Så framkom Welc-
ker 1831 och derefter Basserman den 12
Februari 1848 under allmänt bifall i Badens
deputeradekammare med det andragandet, att
kammaren i en adreså till storhertigen måtte
anhålla, att han ville på behörigt sätt med-
verta dertill, att genom de tyska ständerför-
samlingarnes representerande vid förbundsda-
gen ett säkert medel skapades till uppnående
af gemensam lagstiftning och likartade natio-
nal-institutioners. Efter den franska Februari-
revolutionen framträdde plötsligen från alla
håll tyska folkets fordringar om en national-
representation. Men icke blott folket, äfven
de tyska furstarne erkände då nödvändigheten
af en nationalrepresentation för förbundet.
Konung Ludvig af Bayern har förtjensten
att i detta hänseende ha gått i spetsen för
de tyska farstarne (proklamationen af den
6 Mars 1848). Af? de många sammanstäm-
mande förklaringarne från de tyska rege-
ringarne vilja vi blott anföra den som biif-
vit afgifven af Wirtembergs. I programmet
af den 11 Mars 1848 uttalade wirtembergska
ministåren, till följd af specislt kungligt -be-
myndigande: Men framför allt är H. M. Ko-
nungens beslut att sluta sig till sträfvandena
för den tyska nationensrepresentation vid för-
bundsdagen, för att det tyska förbundets för-
fattning må kunna erhålla en utveckling som
motsvarar Tysklands rättmätiga fordringar, och
på det löftet om tysk medborgarrätt, som för
lä gesedan blifvit gifvet alla tyskar, måtte
resliseras, genom att kalla det tyska folket:
deputerade till deltagande i rådplägningen om
de gemensamma angelägenbeterna och på det
Tyskland; genom befästasde af de nationella
banden upplyftadt till -dea ståndpunkt som
tillkommer det bland nationerna; icke ånyo
skall löpa fara att bli deladt, splittradt och
beroende af utlandet. Behofvet af en na-
tionalrepregentation yttrade sig då så allmänt
och mäktigt, att dot tyska psarlåmtentet redan
sammanträdde den 18 Mej, utan att de tyska
regeringarne haft tid att vidtaga åtgärderna
för detsamma. Men förbundsförsamlingen
helsade den nya tyska nationalförsamlingen
med följande ord:
Förbundsförsamlingen till tyska nationalförsamlin-
gen. Utomordehtliga händelsörs makt; den fordran,
som nyligen blifvit uttalad inom -hela vårt fådernes-
land och regeringarnes uppmaning, som blifvit fram-
kallad af dessa omständigheter, ha i denna vigtiga
stund - hitfört en församling, till hvilken vår historia
aldrig sett make. —Det gamla politiska lifvet har
blifvit skakadt i sina grundpelare och en ny makt,
det tyska parlamentet, reser sig, helsad af hela det
tyska folkets jubel och förtroende. Då de tyskarege-
ringarne och deras gemensamma organ, förbundsför-
samlingen, äro förenade med det tyska folket i samma
kärlek till. värt stora fådernesland och uppriktigt hylla
den nya tidens anda, räcka de nationens representan-
ter. handet till välkomsthelsning och önska dem lycka
och välsignelse: Frankfurt a. M. den 8 Maj 148.
Den tyska förbundsförsamlingen och i dess namn.
Colloredo, president. - -
Hvad har det nu blifvit af denna nya makt?
Tyska parlamentets uppgift: har:ieke blifvit
löst. Det skulle vara jonyttigt att här under-
söka hvem som är skulden dertill. Men
;yska nationens behof att förbättra sitt oftent-
iga rättstillstånd har icke försvunnit med
varlamentet; de tyska regeringarne sträfväde
vertonr sjelfva att tillfredsställa det På annat
ätt, Preussen genom ;den 8. I uhioneny Ba?
rern, Sachsen och Wiitemberg genor försla-
set till det s. k. trekonungaförbundet af
len 27 Februari 1850: Betecknande är det
tt Bayern, Sachsen Och Wiärtemberg ännu i
vollektivnoten af den!13 Mars 1850 till den
reussiska och österrikiska regeringen uttala
in öfvertygelse derom att den tyska natio-
ens framtid blott kan betryggas genom en
örfattning, som upprätthåller en så nära för-
indelse som möjligt mellan Österrike och
let öfriga Tyskland, gifver de båda största
yska staterna en lika värdig som inflytelse-
ik ställning och utan att tillintetgöra de öf-1
iga staterna insätter sådaha förbundsorganer,
hvilka en kraftig verksamhet af regerings-
vakten till förmån för. det hela! kan förenas
ed folkandans fria utveckling genom en na-
önalrepresentation. i Pill och med då man,
fter att alla dessa försök hade strandat, vän-
e tillbaka till det tyska förbundet med dess
;rra författning, utfärdade regeringarne med
sterrike ivspetsen en förklaring derom att
etta blott skedde provisoriskt och attman
förtöfvadt skulle lägga hand vid cn revision
f förbundsförfattningen. Specielt shar den
sterrikiska regeringen i sin eirkulärdepesoch
f den 19 Juli 1850 upprepade- gånger för-
larat, att .det kejserliga hofvet gåfve sitt ord
meant nå att-danrt avdiagande f(nömlhlifen att