klippa, der de dock ej funno något skydd,
men voro fullkomligt utsatta för blåst och
regn.
SAck Jesus, mina barn! ropade modren
vildt, störtade fram och slöt dem i sina ar-
mar. Nancy! Jane! Men hvar är David?
David, David! Ack, hvar David? Hvar är
er- broder?
Alla :studsade tillbaka då de ej sågo gos-
sen och förenade sig i ett gemensamt utrop:
Hvar är han, hvar är er broder?a
De båda barnen endast greto och darrade
häftigare än någonsin och bröto ut i högljudda
snyftningar.
Tyst ! skrek fadren. Hvad är David, frå-
gar jag eder? Är han död? David, min
gosse, livär är du?
Alla lyssnade, men intet svar hördes; en-
-.dast de båda: flickornas högljudda snyftningar.
Hvar är gossen, hören j2 röt fadren med
en ryslig ed. - hå
De båda förskräckta barnen skreko: Ack
der nedanför! Der nedanför!
Hvar. nedanför? O, min Gud!s utropade
en af de unga männen; det är ju ett bråd-
djup der nere?
Vid denna fasansfulla underrättelse uppgaf
modåren ett vildt skri och nedföll sanslös på
marken. De unga männen buro henne un-
dan från kanten af -bråddjupet:--Ursinnig öf-
ver-hvad han hade hört, fattade fadren i sam-
ma ögonblick det yngsta barnet, som af en
händelse stod honom närmast; och i det han
våldsamt skakade det, svor han att-han skulle
kasta det efter sonen: - -
Han var uppretad emot de arma barmen,
likkom om de varit em orsak till gossens
olycka. .De-unga männen höllo honom fast
och bådo-honom besinna hvad han företog
sig, men- den tanken -att sonen hade störtat
utför bråddjäpet gjorde honom ursinnig: Han
sparkade till sin hustru der hon låg på mar-
ken, liksom hon bade varit skyldig till denna
olycka genom att lemna barnen hemma. Han
räsade edrot de arma flickorna såsom de der
Hade fört sin broder i fara, Twitt våldsamma