man kejsarrikets vapen inom ramar af trofeer jemte
medaljonger med drottningens och prins Alberts ini-
tialer.
Men allt detta var dock ett intet i jemförelse med
den anblick som bulevarderna i hela sin längd er-
bjödo, och icke blott för den festliga prakt hvari de
voro utsmyckade, utan förnämligast för den oöfver-
skädliga menniskomassa som bildade haie på gatorna
och fyllde husen nedifrån bottenvåningen ända upp
till taken, der skorstenarne voro fullsatta med äskådare,
som ofvanifrån såg tåget färdas förbi. Allt begag-
nades — kornischerna, ställningarne på de under
byggnad varande husen, hvarje fördjupning — allt
med ett ord som var i stånd att rymma en läktare.
Man såg öfverallt improviserade estrader med läktare,
som voro fyllda af högtidsklädda. åskådare, medan
aere på gatan trupperna och nationalgardet, och bak-
om dem en menniskomassa, som mäste kallas tallös,
bildade haie, och man glömme ej att detta gäller
om alla delar af bulevarden, om Rue Royale, om
Place de la Concorde och Champs Elysåes ända till
triumfbågen vid Barridre de VEtoile — och lika stor
var trängseln härifrån och till S:t Cloud, ehuru tåget
ej anlände hit förr än det redan blifvit mörkt. .
Mängden af menniskor på ett i förhållande till
Londons dimensioner så ringa utrymme mäste öfver-
raska drottningen mer än alla triumfbågar, illumina-
tioner, inskrifter, fanor, så smickrande ock dess inne-
håll mäste vara. Vare det här nog attsäga, att man
af sådana triumfbågar räknade flera, samt att fa-
norna, de vimpelprydda masterna och guirlanderna
voro tallösa. Men obeskriflig var anblicken af de
olika samhällsklasserna, de så pittoreskt omvexlande
fysionomierna af främlingar från alla länder och af
alla racer. . Vid tornbyggnaden i Babel kunde det ej
gerna gått brokigare till. Främst bland alla dessa
gjorde sig dock den egentliga pariserbefolkningen be-
märkt, — arbetarklassen, som utmärker sig lika myc-
ket genom sin nyfikenhet som genom sitt goda lynne
och sin meddelsamma natur. Under hela vägen från
jernbansgården till S:t Cloud kunde drottningen vid
hvarje steg höra hjertliga välkomstrop. Dock måste
vi sanningen till ära tillägga, att entusiasmen ej yt-
wade sig på ett allt för larmande sätt. Man tillropar
drottningen sina välkomsthelsningar, men det tycktes
som man till följd af en allmän öfverenskommelse
bemödade sig att i sin glädje ej gå det passande för
nära. Drottningen äkte 1 första vagnen, med sin
dotter, prinsessan Alice, vid sin sida. Midt emot
henne satt kejsaren och bredvid honom prins Albert.
I andra vagnen äkte prins Napoleon och prinsen af
Wales. I de följande vagnarne såg man markisinnan
af Ely, lady Churchill och miss Bulsiel, hofdamer hos
drottningen, lord Clarendon, lord Cowley, markis
Breadalbane, hennes öfverste kammarherre, markis
Abercorn, lord Paget, drottningens skattmästare, öf-
verste Phipps, generalmajor Grey, öfverste Bedulph
och sir James Clark. Täget ankom till de nedre de-
iarne af bulevarden just som mörkret inbröt; och de
här och der anbragta illuminationerna gåfvo det hela
likheten af en scen ur Tusen och en natt. Isynner-
het gåfvo marmorbyggnaderne på Place de la Con-
corde en underbart skön anblick. Drottningen och
hennes värd framforo mellan en haie af armån, na-
tionalgardet samt korporationerna och deputationerna
från de närmare och fjärmare af Paris omgif-
oingar, och vid ingången till Boulognörskogen slöto
sig ryttare med facklor till det kungliga tåget, ock
man framkom emot kl. 9 till S:t Cloud. Här mot-
togs drottningen vid foten af trappan af kejsarinnan
och prinsessan Mathilda, samt kejsarens och kejsarin-
nans hof, äfvensom af de officerare som under drott-
aingens vistande i Paris blifvit utsedde att utgöra
hennes uppvaktning. Kronans stordignitärer, stats-
ministrarne och ministern för utrikes ärendena voro
likaledes närvarande. Man begaf sig genast till stats-
rummen, der de vanliga presentationerna egde rum.
Kl. half 10 intogs middag, och efter måltiden begaf
man sig åter till statsrummen, der sällskapet förblef
samladt till kl. 11.
Drottningen kan således i det hela vara belåten
med det mottagande som skänkts henne, och hon
skall säkerligen under hela sin vistelse i Paris ännu
röna mångfaldiga bevis på pariserbefolkningens otve-
tydiga sympatier.
Ordningen var förträfflig, hvilket dock ej kunde
hindra, att några olyekshändelser, ehuru lyckligtvis
alldeles enstaka, inträffade. De pris man betalade
för fönstren på bulevarderna stego till en fabelaktig
höjd, och man kan antaga, att en million francs blif-
vit betalade för dessa och de många läktarne.
Öfver samma ämne skrifves till Kölnisohe
Zeitung:
Halfva Paris var på benen, cch man kan tillägga:
len andra hälften satt på taken och skorstenarne.
Ännu aldrig såg man en sådan skådelust; midt emot
operan var en ätminstone 120 fot hög brandmur be-
satt med menniskor. Drottningen bar en klädning af
ljusblått sider, som slöt till om halsen, och en hvit
hatt. Hennes ansigte, som af vädret fått en lätt
rodnad, bar spår af trötthet efter resan och det mydkna
helsandet. Prinsessan var mycket enkelt klädd i en
grå resrock och halmhatt med gröna band. Prinsen
af Wales bar en svart jacka med nedfälld skjortkrage
och svart mössa på hufvudet. Kejsaren säg särdeles
bra och belåten ut. Allmänt bemärktes prins Alberts
ståtliga utseende liksom de engelska hofdamernas all-
varsamma hållning och drägt. Framför tåget red
öfver bulevardens hela bredd en pluton af parisergar-
det i sina glänsande uniformer med vajande hjelm-
buskar, och bakefter det flera afdelningar guider med
sina höga björnmössör och sina med snörverk rikt
utstyrda uniformer. Marskalk Magnan, bafälhaf-
vare öfver Pariserarm6n, general Lawoestine, befal-
hafvare för nationalgardet, äfvensom öfverste Fleury
samt några adjutanter och engelska officerare beled-
sagade tåget till häst. Hundragardet i stor gala oeh
med ståtligt uppvridna mustascher slöto sig först i
Bonlognerskogen till tåget. Mottagandet i S:t Cloud,
dit drottningen anlände kl. omkring 9, var mycket
entusiastiskt. Pariserbefolkningens hållning var myc-
ket hjertlig oeh välvillig. Vaäl skreks och jublades
ej mycket, men drottningen helsades med en vörd-
nadsfull bjertlighet, sådan som bör egnas en dam.
Kejsarinnan, som till följd af sin opasslighet ej kunde
fara drottningen till mötes, väntade henne vid foten
af slottstrappan, och hennes välkomsthelsning skall
hafva varit mycket hjertlig. Isynnerhet skall prin-
sessan yttrat en liflig glädje öfver att återse kejsa-
rinnan.
Dagen efter drottningens ankomst (sönda-
gen den 19) presenterade kejsaren i Palais
S:t Cloud för drottningen och prins Albert
ministrarne och resdskternn i lagstiftande
kåren och statsrådet. Sednare kl. 54, e. ms.
gjorde de höga gästerna i sällskap med kej-
saren och kejsarinnan en spatserfärd i Bou-
lognerskogen, hvarest man tog de nya an-
läggningarne i ögonsigte.
En korrespondent skrifver från Paris d. 20
dennes:
Just nu (kl. nära 5 på aftonen) for drottningen af
England: med kejsarinnan, kejsaren och prins Albert,
båda civilt klädda, alla i en vagn och följda af 8 el-
ler 10 ekipager, under det klaraste solsken utför
Boulevarderna, som ännu äro prydda med alla tri-
umfbägar, fanor etc. Allmänheten, som redan i flera
timmar varit sammanpackad på trottoirerna, helsar
med blottade hufvuden och lefverop. De höga gå
sterna, och synnerligen prins Albert, hvilken man vid
intåget tyckte visa sig något kall, tacka mycket vän-
ligt. — Gardeskyrassierer i glänsande uniform rida
framför och bakefter. — I dag på förmiddagen kl.
11 var drottningen i de sköna konsternas expositions-
lokal, der prins Napoleon gjorde les honneurs. Drott-
ningen bar hvit hatt, klädning af rosenrödt siden och
spetsmantilj ; hon stödde sig pä kejsarens arm; han
var civilt klädd. Prins Albert, äfven: civilt klädd,
förde sin dotter; vid hennes sida gick prinsen af Wa-
laa — V:A Arattningane inträda aneladag at(lad cava