framtid (se Aftonbl. för den 20 Febr. 1854)
Sedermera hafva de Bergman-Schinkelsk
minnena uppenbarat för oss sfamiljefördragets
mysterier, och vi hafva äfven sett huru de
svenska landsortspressen nästan enhälligt ve
lat i tillvaron af detta fördrag, som förbinde
konungen af Sverge att med 12 till 15,00
bispringa ryska kejsaren då så erfordras, finn
förklaringen hvarföre Ryssland ej med likgil
tighet :kunde i konungen af Sverge se en neu
tral, i stället för en bundsförvandt:
Huru betraktar emellertid Ryssland sjel
detta förhållarde, eller huru vill dess regerin;
att det skall betraktas af Europa?
I den ryska styrelsens nya organ, den
Briissel utkommande tidningen Le Nord för d
18 denzs2, läses en ledande artikel, som
detta fall är synnerligen upplysande. Del
har till titel: Var de små staternas ebero
ende hotadt af Ryssland? och utgör en po
lemik mot de franska och engelska bladen
åsigter i detta afseende. Den söker ådaga
lägga, att ehuru Ryssland zedan långliga ti
der genom sligtskaps- och andra band ä
förenadt med de mindre europeiska staterna
särdeles Tyskland, har det dock aldrig sök
att utöfva något annat inflytande på dessa sta
ter än det moraliska, ett ädelmodets och väl:
viljans inflytande (!). Vilåna här hufvudsum:
man af dess argumentation :
Rysslands herraväldes, säger det officiöss
bladet, det vill säga det moraliska herravälde
det utöfvar, kan hafva någonting grundad
och verkligt; roen detta herravälde är ej et
foster af beräkningen; det kommer af en dub.
abel känsla: fruktan för revolutionerna och tack-
samheten, De små staterna hafva icke glömt
och skola aldrig glömma, att i de särskilda
kriser Europa hade att genomgå var det på
Ryssland och på den höga skepnadea af kej-
sar Nikolaus som en hvar i farans ögon.
blick och i förutseendet af förförl:ga olyc-
kor kastade ögonen för att trygga sig. Den
monarkiske styrmanaen stod vid rodret,lugn
i sin kraft, orubblig i sin tro. Han böll
sbakom sig armåer, hvilkas antal man icke
kunde beräkna, men hans ord hade någon-
ting så imposant, men hang ändliga makt
var så djupt verklig, att han ingaf andra
samma tillit som han bade till sig sjelf.
Hans fasta kallblod frälste Europa fråa i -
stellektuel undergång och materiel förstöring.
.De mindre staterna — de åtminstone — voro
tacksamma; men när farans timma slog för
Ryssland, ville Ryssland icke skattlägga de-
ras tacksamhet.,
På troner, hvarest otacksamheten, om Gud
svill, nu mera icke lång fid skall vara et!
axiom i allmän rätt och politisk jurisprudens,
skulle Ryssland ofelbart hafva funnit vänner
i alla skiften; det har icke försökt detta lätta
prof, betraktande kanhända, såsom onyttig
peller öfverflödig, en hjelp, hvilken hade kunnat
nblottställa dem som gåfvo henne. Det har af
det monarkiska Europa och de republikan-
ska Förenta Staterna ingenting annat fordrat
än att de skulle bibehålla sin neutralitet, det
vill säga hvars och ens oberoende och vär-
dighet.
Sådant kriget tecknade sig, hotade det inga
pandra intressen än Ryssland; Tyskland hade
pderi ingenting att ae. Kejsar Nikolaus
ooch hans son kejsar Alexander II hafva hål-
lit Tyskland ointresseradt. Danmark stod till
oRyssland i någon tacksamhetsskuld ); familjen
pBernadotte, som för närvarande regerar i Sverge,
phar väl kanhända icke ännu förgätit konferen-
pserna i Åbo och Alexanders vänskapsfulla med-
wverkan till kejsar Napoleons falls Danmark
poch Sverge kunde, under närvarande om-
;ständigheter, vara Ryssland till en lika stor
som skynmdsam hjelp. Ryssland har åtnöjt sig
pomed att anbefalla dem en sträng neutralitet (leur
orecommender une stricte neutralit), ock det
har icke förändrat denna attitud på någon
opunkt af jorden. Överallt har det bekänt
samma grundsatser; öfverallt har det af dem
skördat samma frukter.n
Sådana äro ryska regeringens åsigter om
len skandinaviska heutraliteten, hvilken hon
gör anspråk på att hafva anbefallt. Visäga
vyska regeringens, ty det torde ej låta sig
örnekas att Le Nord är ryska czarens eget
språkrör, som han enkom inrättat åt sig för
att tala till Europa, och att bladet redigeras
lirekte från sjelfva det ryska statskansliet.
Såsom läsaren finner, råder det en väsentlig
skiljaktighet mellan den svenska och den ry-
ska uppfattningen af den skandinaviska neu-
raliteten. Dylika skiljaktigheter hafva förut
gt rum mellan Rysslands och vestmakternas
ätt att bedömma politiska förhållanden, och de
itbrutna fientligheterna hafva ej ens hindrat
len officiella pressen i de respektive länderna
tt diskutera dem. Vi känna det ryska öf-
rermodet, och en vacker dag kunde Le Nord
ler Journal de S:t Petersburg helt simpelt
våstå, att de ryska betänkligheterna mot den
venska neutraliteten endast voro några små
ormaliteter, beräkrade att för svenska regerin-
en lätta genomdrifvandet hos riksdagen af
n tvifvelaktig anslagsproposition, hvilka upp-
örde att finnas till i samma ögonblick an-
laget var beviljadt, och att det Bernadotteska
usets taocksamhetsskuld till det Romanoffska
åledes genom det något fördröjda erkännan-
et af Sverges neutralitet endast blifvit förö-
ad. Att se tvistefrågan mellan de båda sty-
lserna ställd i sin rätta dager, intresserar
å det allra högetarbåde Sverge och Europa,
ch vi föreställa oss att något sådant äfven
de i viss mån kunna intressera svenska re-
ringen,
Sedan 1848, då äfven Sverge på denna maktstill
skyndelse uppträdde med en mot Tyskland riktad
demonstration. Red:s. Anm.
— X XXxvZ—.;?
— Posttidningen meddelar följande rege-
ngsbeslut:
Uppå gjord ansökning af disponenten af det i Gräs-
arks socken, Fryksdahls härad och Carlstads län
lägna Jansbrohults kopparverk, har K. M:t, efter
t kammar- och bergskollegierne upplyst, att ifråga-
rande kopparverk är af ganska ringa betydenhet,