framtid (se Aftonbl. för den 20 Febr. 1854) Sedermera hafva de Bergman-Schinkelsk minnena uppenbarat för oss sfamiljefördragets mysterier, och vi hafva äfven sett huru de svenska landsortspressen nästan enhälligt ve lat i tillvaron af detta fördrag, som förbinde konungen af Sverge att med 12 till 15,00 bispringa ryska kejsaren då så erfordras, finn förklaringen hvarföre Ryssland ej med likgil tighet :kunde i konungen af Sverge se en neu tral, i stället för en bundsförvandt: Huru betraktar emellertid Ryssland sjel detta förhållarde, eller huru vill dess regerin; att det skall betraktas af Europa? I den ryska styrelsens nya organ, den Briissel utkommande tidningen Le Nord för d 18 denzs2, läses en ledande artikel, som detta fall är synnerligen upplysande. Del har till titel: Var de små staternas ebero ende hotadt af Ryssland? och utgör en po lemik mot de franska och engelska bladen åsigter i detta afseende. Den söker ådaga lägga, att ehuru Ryssland zedan långliga ti der genom sligtskapsoch andra band ä förenadt med de mindre europeiska staterna särdeles Tyskland, har det dock aldrig sök att utöfva något annat inflytande på dessa sta ter än det moraliska, ett ädelmodets och väl: viljans inflytande (!). Vilåna här hufvudsum: man af dess argumentation : Rysslands herraväldes, säger det officiöss bladet, det vill säga det moraliska herravälde det utöfvar, kan hafva någonting grundad och verkligt; roen detta herravälde är ej et foster af beräkningen; det kommer af en dub. abel känsla: fruktan för revolutionerna och tacksamheten, De små staterna hafva icke glömt och skola aldrig glömma, att i de särskilda kriser Europa hade att genomgå var det på Ryssland och på den höga skepnadea af kejsar Nikolaus som en hvar i farans ögon. blick och i förutseendet af förförl:ga olyckor kastade ögonen för att trygga sig. Den monarkiske styrmanaen stod vid rodret,lugn i sin kraft, orubblig i sin tro. Han böll sbakom sig armåer, hvilkas antal man icke kunde beräkna, men hans ord hade någonting så imposant, men hang ändliga makt var så djupt verklig, att han ingaf andra samma tillit som han bade till sig sjelf. Hans fasta kallblod frälste Europa fråa i stellektuel undergång och materiel förstöring. .De mindre staterna — de åtminstone — voro tacksamma; men när farans timma slog för Ryssland, ville Ryssland icke skattlägga deras tacksamhet., På troner, hvarest otacksamheten, om Gud svill, nu mera icke lång fid skall vara et! axiom i allmän rätt och politisk jurisprudens, skulle Ryssland ofelbart hafva funnit vänner i alla skiften; det har icke försökt detta lätta prof, betraktande kanhända, såsom onyttig peller öfverflödig, en hjelp, hvilken hade kunnat nblottställa dem som gåfvo henne. Det har af det monarkiska Europa och de republikanska Förenta Staterna ingenting annat fordrat än att de skulle bibehålla sin neutralitet, det vill säga hvars och ens oberoende och värdighet. Sådant kriget tecknade sig, hotade det inga pandra intressen än Ryssland; Tyskland hade pderi ingenting att ae. Kejsar Nikolaus ooch hans son kejsar Alexander II hafva hållit Tyskland ointresseradt. Danmark stod till oRyssland i någon tacksamhetsskuld ); familjen pBernadotte, som för närvarande regerar i Sverge, phar väl kanhända icke ännu förgätit konferenpserna i Åbo och Alexanders vänskapsfulla medwverkan till kejsar Napoleons falls Danmark poch Sverge kunde, under närvarande om;ständigheter, vara Ryssland till en lika stor som skynmdsam hjelp. Ryssland har åtnöjt sig pomed att anbefalla dem en sträng neutralitet (leur orecommender une stricte neutralit), ock det har icke förändrat denna attitud på någon opunkt af jorden. Överallt har det bekänt samma grundsatser; öfverallt har det af dem skördat samma frukter.n Sådana äro ryska regeringens åsigter om len skandinaviska heutraliteten, hvilken hon gör anspråk på att hafva anbefallt. Visäga vyska regeringens, ty det torde ej låta sig örnekas att Le Nord är ryska czarens eget språkrör, som han enkom inrättat åt sig för att tala till Europa, och att bladet redigeras lirekte från sjelfva det ryska statskansliet. Såsom läsaren finner, råder det en väsentlig skiljaktighet mellan den svenska och den ryska uppfattningen af den skandinaviska neuraliteten. Dylika skiljaktigheter hafva förut gt rum mellan Rysslands och vestmakternas ätt att bedömma politiska förhållanden, och de itbrutna fientligheterna hafva ej ens hindrat len officiella pressen i de respektive länderna tt diskutera dem. Vi känna det ryska öfrermodet, och en vacker dag kunde Le Nord ler Journal de S:t Petersburg helt simpelt våstå, att de ryska betänkligheterna mot den venska neutraliteten endast voro några små ormaliteter, beräkrade att för svenska regerinen lätta genomdrifvandet hos riksdagen af n tvifvelaktig anslagsproposition, hvilka uppörde att finnas till i samma ögonblick anlaget var beviljadt, och att det Bernadotteska usets taocksamhetsskuld till det Romanoffska åledes genom det något fördröjda erkännanet af Sverges neutralitet endast blifvit föröad. Att se tvistefrågan mellan de båda stylserna ställd i sin rätta dager, intresserar å det allra högetarbåde Sverge och Europa, ch vi föreställa oss att något sådant äfven de i viss mån kunna intressera svenska reringen, Sedan 1848, då äfven Sverge på denna maktstill skyndelse uppträdde med en mot Tyskland riktad demonstration. Red:s. Anm. — X XXxvZ—.;? — Posttidningen meddelar följande regengsbeslut: Uppå gjord ansökning af disponenten af det i Gräsarks socken, Fryksdahls härad och Carlstads län lägna Jansbrohults kopparverk, har K. M:t, efter t kammaroch bergskollegierne upplyst, att ifrågarande kopparverk är af ganska ringa betydenhet,