men på längt jur icke så skådligt som stillastående
ölar, träsk eller kärr.
P Atmosferen i närheten af rinnande bäckar är väl
fuktig, men ännu ett annat ondt åtföljer de fäller
stående vattnen: legioner af djur och växter, hvilka
fylla träsken, äro ständigt inbegripna i förruttnelse
och förpestå luften, som ytterst ofördelaktigt inver-
kar på de närstående byggnaderna.
Jorden är uppfylid af orena dunster, och stenmas-
san i en för åylika utdunstningar utsatt byggnad in-
suger dem likt en svamp, meddelar dem åt det nära
liggande trävirket, och fröet till den förderfliga mur-
rötan eller förvittringen samt till fortplantning af den:
skadliga svampen är utsådt. Fuktigheten meddelar
sig derefter. äfven till möblerna och utbreder genom:
hela byggnaden en unken och förskämd lukt. Men
huru skadligt dessa miasmer verka på deras belsa
som -bebo ett sädant hus, behöfver visserligen icke
något bevis. En mängd sjukdomar öfverraska de el-
jest friska inbyggarne, som vanligen icke kunna lä-
kas annorlunda än genom ändring af bostad.
Derför uppmanar jag alla, som vilja bygga: byg-
gen efter solen, på det den mä uttorka edra hus!
Unnen er dock sol och ren luft i edra boningar!
Man måste visserligen icke försvåra saken, utan
söka att underlätta dea; dock är redan mycket vun-
net, om man vid byggande utgår frå den pride pen:
att anlägga boningarne torrt och så mycket som möj-
ligt otsätta dem för sol och fri luft. Och detta mål:
kan öfverallt uppnås. Belyser icke solen byggnaden!
framifrån, så belyses den deraf från avnat håll, och
dessa ställen fattar man i ögat. Man förlägge der
sin boning, och om detta icke skulle gå an, öppne
man dock derifrån en luftvexling medelst en gång;
som genomskär hela byggnaden. Man välje vid bygg-
nader, som äro liksom inskjutna mellan andra, aldrig
den plana jorden till sin boning, emedan denna all-
tid måste vara fuktig, utan den andra eller tredje
våningen-
Man akte sig isynnerhet att, vid byggande på låg-
ländta trakter, till byggnadsmaterial välja sådana äm-
nen, hvilsa lätt draga fuktighet till sig, såsom kalk:
sten och gips. En korsverksbyggnad med väl uttor-
kade tegelstenar är på sådana orter alldeles på sitt
ställe.
Men äfven i konstruktionen af byggnaden ligger
ibland grunden till våra boningars fuktighet. Kaäl-
lsre, hvalf och öfverhufvud sådana förvaringsrum,
som äro beröfvade tillgång på frisk luft och icke
blifvit täckta med torr sand, äfvensom grundens fyll-
nad med fin kärr- eller trädgärdsjord, hvilken isyn-
nerhet befordrar svampens bildning: allt detta gifver
Sämnen till fuktighet.
Det är anmärkningsvärdt, hvilket skadligt infly-
tande fyllningsjorden yttrar på en byggnad. Den
väta jorden uttorkar aldrig, foktigheten meddelar sig
åt grundmurarne, och processen till bildandet af mur-
rötan är inledd. Äfven bruket, hvarmed grunden
och källarmurarne äro uppförda, blir aldrig fast, om
man deribland tillsatt gips.
Man bör derföre endast begagna den torraste års-
tiden till sädana arbeten, använda torr sand eller
grus till fyllnadsjord och låta platsen väl uttorka.
Afven materialet är ganska ofta orsaken, att många
hus aldrig uttorka. Det ges stenarter; hvilkas stora
frändskap till vatten förorsakar nästan en oupphörlig
fuktighet, emot hvilken hvarje medel är fruktlöst.
Dit höra en art grå lerskitfer, gips, många kalkstens-
arter, isynnerhet den bituminösa kalk- elter orstenen,
hvilken låter bryta sig i skifvor och derföre någon
gång brukas till stenläggning af golf. Murarbete,
uppfördt utaf sädan material, tillkännagifver hvarje
förestående förändring i väderleken, och innan baro-
metern angifver den inträffade förändringen har hon
redan uppenbarat sig på sådana murar. Hus, som
äro uppförda af sådan material stå icke att förbättra,
ty här kan, utaf lätt begripliga skäl, icke ens det
starkaste luftdrag åstadkomma nägon fullkomlig ut-
torkning. :
Närmast stenarne blir äfven byggnadsvirket ett
medel till framalstrande af fuktighet i byggnader ;
detsamma förberedes till tidig förstörelse, och fröet
till dess upplösning och förruttnelse lägges, om det
falles i sin fulla saft och genast användes till bygg-
nad; på fuktiga och instängda ställen öfvergår det
snart i förruttnelse eller blir ett rof för maskar.
Men att åmnen, som äro apgripna af röta, yttra ett
förderfligt inflytatde äfven på andra nära liggande
föremål, lärer den dagliga erfarenheten.
Med dessa allmänna orsaker till fuktighet i bygg-
nader förbinder sig ännu en ganska vanlig, det jör-
kastade inredandet. Ingentiog kan förderfligare in-
verka på en byggnad, än försummelsen af det aldrig
nog mycket rekommenderade försigtighetsmåttet att
färdigbygga långsamt, för att kunna en längre tid ut-
sätta en byggnad för den genomströmmande luften
och ästadkomma den högsta möjliga uttorkning. Om
man också förbiser det skadliga inflytande af en icke
behörigen uttorkad ny byggnad på invånarnes helsa,
är det ock icke möjligt, att de af murbruket ännu
fuktiga murarne innom få månader fullkomligt ut-
torka, om man tillika, säsom ganska ofta sker, rätt
nitiskt bemödar sig at: skyndsamt afrappa dem, för
att hastigt framställa byggnaden i möjligaste full-
komlighet. Hvilka följder mäste uppstå af ett så-
dant förfarande! Safterna i det ännu icke fullkom-
ligt uttorkade byggnadsvirket råka i stockning. Om
vu dessutom grundbjelkarne läggas på en våt grund,
innanför kanske fylld med fet svartmylla och utvän-
digt beslagen med kalk, så är det visserligen icke
att undra, om en sådan byggnad frambringar fuk-
tighet, och inom få år spår till börjande röta visa
sig.
Att bygga långsamt och först då öfseriäcka det
använda materialet när det är möjligen torrast, är
derföre oundgängligen nödigt för att bygga val.
I sjelfva verket skulle det vara af stor nytta, om
det öfverlemnades åt byggnadspolisen att tillse, det
man byggde i rätter tid och först efter murarnes fuil-
komliga uttorkande verkställde inredningen. Den-
samma åligger ju att förhindra, det inga misshagliga
former förekomma vid nya byggnader och inga eld-
farliga anläggningar företagas; hvarföre kan den icke
äfven rikta sitt ögonmärke på denna vigtiga del af
det allmänna byggnadsväsendet.
— Städernas folkmängd i staden NewYork
har, enligt en öfversigt deraf i NewYork Conrier
ond Enquirers, tillväxt med 44 procent sedan är 1850,
bvaremot folkmängden pä landet under samma tid
eadast växt med 19 procent.
1850. 1855.
NewYork . . 515,547. — 780;000.
Brooklyn . . . 96838.
Williamsburgh . 30 780. 3 200,000.
Albany. . . . -50,763. 60.000.
Troy . s a ve 0 -28,785. 740,000.
Utiea . so sc oc. so - os -17,565. 22,500.
Syracure . - s s 22,271. 25,000.
Rochester, - . ss so om 36,403. 50,000.
Buffalo. . so s 42,261- 75,000.
Ö8WegO. lecce - ss arv av 12,205. 18,000.
Hela folkmängden i dessa 10
städer. . 853,418. 1,230 500.
Staten NewYorks samtliga folkmängd, som år 1850
utgjorde endast 3,097,394 själar, uppgår nu till minst
3,700,000 själar.
SS ee
Dras