ISTOCKHOLM, den 23 Aug. Sverges yngsta historiska minnen. (Minnen ur Sverges nyara historia, samlade af B. v. Schinkel, öfverste, f. d. adjut:nt hos konung Carl XIV Johan, författade och notgifns af C. W. Bergman. Sjette delen. Carl Johan och hans tid (1S10—1812.) (Slat från gårdagsbl) Förr än vi sluta denna inledning till en närmare granskning utaf Minnenap, vilja vi likväl ännu tillägga några ord, för att, likasom vi i det föregående ådagalagt hvilket stort intresse, utom det alldeles speciela för 0338 svenskar, ifrågavarande arbete i allmänhet eger för hvarje bildad europå, äfven få fästa våra bröder norrmännens uppmärksamhet derpå, att det äfven för dem, både utur enskildt nationell och allmän synpunkt eger det mest vitala intresse och för dem utgör en ytterst vigtig historisk källa för det mest betydande tidskiftet i deras historia, skiljsmessan från Danmark och föreningen med Sverge. I allmänhet kan man säga att svenskar och norrmän uppskattat Carl Johans egenskaper och regentvärde mycket olika, och denna meni-gsolikhet utgör, mera än mången föreställer sig, en af de på djupet liggande orsakerna till den disharmoni i tänkesätt, hvilken rörande åtskilliga frågor ej så sällan röjer sig emellan begge nationerna. Skulle norrmännen allmännare, om ock blott af inresse för sitt eget lands historia, taga kännedom utaf dessa Mianen, som på sitt och vis kunna anses som Carl Johans egna memoirer, och i hvilka de visst icke kunna befara någon partiskhet emot honom, så blefve de i tillfälle att ganska tillförlitligt inhemta skälen hvarföre Carl Johan allmänneligen af 088 svenskar bedömmes på sätt som sker. Måhända skulle också meningsskiljaktigheten både deri och i flera andra stycken derigenom försvinna, Vi bekänna att en recension från en norrmans penna öfver ifrågavarande afdelning af Mianena, hvilken ej inskränkte sig blott till en innehållsanmälan utan äfven ingick i granskning och bedömmande, förefaller oss böra blifva en särdeies pikant läsning, och det är ursäktligt om vi derpå äro nyfikna, Vi känna ej om den nästförlidet år utkomna femte delen rönt i Norge den uppmärksamhet som den der i så hög grad förtjenar i och för redogörelsen om de hemliga underhandlingarne mellan 1809 års revolutionsmän och Carl XIII å ena sidan samt grefve Wedel och prins Carl August på andra sidan rörande den 2dnares val till svensk tronföljare, hvilket var det sätt hvarpå frågan om föreningen mellan rikena allraförst inleddes. Från hvilken upphöjd, ädel och oegennyttig, båda folkens gemensamma intressen omfattande ståndpunkt unionen då betraktades, kan man ej 82 bättre och klarare uttryckt än i det samtal Platen hade med prinsen i April 1809 på Bogsted i Norge hos Peder Anker (grefse Wedels svärfar), och uti Carl XIII:s bref af den 21 Maj s. å. till öfversten baron Posse, af hvilket denne skulle gifva prinsen kännedom. Jag besvär eders kongl. höghet,, yttrar Platen, vatt höra ett folks röst, hvars öden nära röra E. K. H.... Sverge kallar Er uppraärksambet på sjelfva detland, der E. K. H. nu förer befälet. Jag ber E. K. H. betänka, vatt om Sverge dukar under för den ryska koplossen, så har ordningen kommit till eder. Ni skulle krossas och tillintetgöras likasom vi. Men Bzell ni väl tillåta vår undergåag, för att sedermera sjelf falla offer för barbarerna?v Carl XIII äter, sedaa han i brefvet yttrat, att båda folken, som nu af ganska onödiga orsaker befianas väpnade mot hvarandra, genom naturen, genom seder, egenskaper och karakterer äro förenade till ett folkn, tilägger dere ter: Deras egen sjeifständighet förenar Cem äfven till ett och samma folk; och det är hårdt ait se dem strida för att bereda eget jall, då de borde förena sig emot en gemensam fende, som har för afsigt att kufva aden ena först, för att sedan kufva den andra, noch derigenom påtvinga begge ett slafviskt ok, plet deras dygder ej förtjena, och icke heller 3kulle kunna vinnas om de som naturliga änner understödde hvarandra såsom rättaskaffens vapenbröder., Dessa tänkesätt om föreningen, som uttalades fem och ett halft år förr än denna kom till stånd, voro då hela svenska folkets, och vi löpa icke fara att irra oss då vi tryggt förklara, att denna synpunkt af gemensamt väl och gemensamt sjelfbestånd är den, hvarifrån föreniogen allt sedan och ännu? dag allmänneligen i Sverge betraktas, Himmelsvidt skiljdt detta upphöjda, oegennyttiga föreställningstt från den låga, sjelfviska synpunkt, hvarifrån föreningen betraktades af Carl Johans politik, och som af denne gjordes gällande inom diplomatien cch af hans kamarillapress, enligt hvilken föreningen med Norge skulle för Sverge utgöra en ersättning för Finlands förlusta. Men första uppfinningen af denna synpunkt är icke heller Carl Johans, Den är en ikta rysk produkt och tillhör helt och hållet Ryssands statsmän, Att tillegna sig denna ryska ippfinning kunde emellertid ej innebära nåsot motbjudande för Carl Johans känslor, då lenne, knappast hitkommen, för Czernicheff ade förklarat sig vilja blifva czarens vän If själ och hjertas, och i Åbo yttrade satt han ultid skulle blifva czarens uppriktigaste stöds, rör öfrigt, när han på grund utaf denna inneriga vänskap för czaren icke ens ville tillåta tt man i Sverge tänkte på Finland, så måta han sjelf med nödvändighet förag nå den