ISTOCKHOLM, den 23 Aug.
Sverges yngsta historiska minnen.
(Minnen ur Sverges nyara historia, samlade af B. v.
Schinkel, öfverste, f. d. adjut:nt hos konung Carl
XIV Johan, författade och notgifns af C. W. Berg-
man. Sjette delen. Carl Johan och hans tid
(1S10—1812.)
(Slat från gårdagsbl)
Förr än vi sluta denna inledning till en
närmare granskning utaf Minnenap, vilja vi
likväl ännu tillägga några ord, för att, lika-
som vi i det föregående ådagalagt hvilket
stort intresse, utom det alldeles speciela för
0338 svenskar, ifrågavarande arbete i allmän-
het eger för hvarje bildad europå, äfven få
fästa våra bröder norrmännens uppmärksam-
het derpå, att det äfven för dem, både utur
enskildt nationell och allmän synpunkt eger
det mest vitala intresse och för dem utgör en
ytterst vigtig historisk källa för det mest be-
tydande tidskiftet i deras historia, skiljsmes-
san från Danmark och föreningen med Sverge.
I allmänhet kan man säga att svenskar och
norrmän uppskattat Carl Johans egenskaper
och regentvärde mycket olika, och denna
meni-gsolikhet utgör, mera än mången före-
ställer sig, en af de på djupet liggande or-
sakerna till den disharmoni i tänkesätt, hvil-
ken rörande åtskilliga frågor ej så sällan rö-
jer sig emellan begge nationerna. Skulle
norrmännen allmännare, om ock blott af in-
resse för sitt eget lands historia, taga kän-
nedom utaf dessa Mianen, som på sitt och
vis kunna anses som Carl Johans egna me-
moirer, och i hvilka de visst icke kunna be-
fara någon partiskhet emot honom, så blefve
de i tillfälle att ganska tillförlitligt inhemta
skälen hvarföre Carl Johan allmänneligen af
088 svenskar bedömmes på sätt som sker.
Måhända skulle också meningsskiljaktigheten
både deri och i flera andra stycken derige-
nom försvinna, Vi bekänna att en recension
från en norrmans penna öfver ifrågavaran-
de afdelning af Mianena, hvilken ej in-
skränkte sig blott till en innehållsanmälan
utan äfven ingick i granskning och bedöm-
mande, förefaller oss böra blifva en särdeies
pikant läsning, och det är ursäktligt om vi
derpå äro nyfikna,
Vi känna ej om den nästförlidet år utkomna
femte delen rönt i Norge den uppmärksamhet
som den der i så hög grad förtjenar i och
för redogörelsen om de hemliga underhand-
lingarne mellan 1809 års revolutionsmän och
Carl XIII å ena sidan samt grefve Wedel och
prins Carl August på andra sidan rörande den
2dnares val till svensk tronföljare, hvilket
var det sätt hvarpå frågan om föreningen
mellan rikena allraförst inleddes. Från hvil-
ken upphöjd, ädel och oegennyttig, båda fol-
kens gemensamma intressen omfattande stånd-
punkt unionen då betraktades, kan man ej
82 bättre och klarare uttryckt än i det samtal
Platen hade med prinsen i April 1809 på
Bogsted i Norge hos Peder Anker (grefse
Wedels svärfar), och uti Carl XIII:s bref af
den 21 Maj s. å. till öfversten baron Posse,
af hvilket denne skulle gifva prinsen känne-
dom.
Jag besvär eders kongl. höghet,, yttrar
Platen, vatt höra ett folks röst, hvars öden
nära röra E. K. H.... Sverge kallar Er upp-
raärksambet på sjelfva detland, der E. K. H.
nu förer befälet. Jag ber E. K. H. betänka,
vatt om Sverge dukar under för den ryska ko-
plossen, så har ordningen kommit till eder. Ni
skulle krossas och tillintetgöras likasom vi. Men
Bzell ni väl tillåta vår undergåag, för att
sedermera sjelf falla offer för barbarerna?v
Carl XIII äter, sedaa han i brefvet yttrat,
att båda folken, som nu af ganska onödiga
orsaker befianas väpnade mot hvarandra,
genom naturen, genom seder, egenskaper
och karakterer äro förenade till ett folkn,
tilägger dere ter: Deras egen sjeifständighet
förenar Cem äfven till ett och samma folk;
och det är hårdt ait se dem strida för att
bereda eget jall, då de borde förena sig emot
en gemensam fende, som har för afsigt att kufva
aden ena först, för att sedan kufva den andra,
noch derigenom påtvinga begge ett slafviskt ok,
plet deras dygder ej förtjena, och icke heller
3kulle kunna vinnas om de som naturliga
änner understödde hvarandra såsom rätt-
askaffens vapenbröder.,
Dessa tänkesätt om föreningen, som utta-
lades fem och ett halft år förr än denna kom
till stånd, voro då hela svenska folkets, och
vi löpa icke fara att irra oss då vi tryggt
förklara, att denna synpunkt af gemensamt väl
och gemensamt sjelfbestånd är den, hvarifrån
föreniogen allt sedan och ännu? dag allmänne-
ligen i Sverge betraktas, Himmelsvidt skiljdt
detta upphöjda, oegennyttiga föreställnings-
tt från den låga, sjelfviska synpunkt, hvar-
ifrån föreningen betraktades af Carl Johans
politik, och som af denne gjordes gällande
inom diplomatien cch af hans kamarilla-
press, enligt hvilken föreningen med Norge
skulle för Sverge utgöra en ersättning för
Finlands förlusta.
Men första uppfinningen af denna syn-
punkt är icke heller Carl Johans, Den är en
ikta rysk produkt och tillhör helt och hållet Ryss-
ands statsmän, Att tillegna sig denna ryska
ippfinning kunde emellertid ej innebära nå-
sot motbjudande för Carl Johans känslor, då
lenne, knappast hitkommen, för Czernicheff
ade förklarat sig vilja blifva czarens vän
If själ och hjertas, och i Åbo yttrade satt han
ultid skulle blifva czarens uppriktigaste stöds,
rör öfrigt, när han på grund utaf denna inner-
iga vänskap för czaren icke ens ville tillåta
tt man i Sverge tänkte på Finland, så må-
ta han sjelf med nödvändighet förag nå den