. mr SRA Tudors röst, som bän förklarade vara lik fogelskrik ochtränga ända in i hans hjerna. Detta,sade han -tilb-sin. mor med: en matt stämma och frågade med det samma om Violet ej skulle. resa sin väg snart. pHar. pi inga ridhästar, kusin Launcs?frågade Violet tredje morgonen: vid : frukosten, i det hon upplyftade sina ögon och såg på honom ett ögonblick. SöInga för damer, miss Tador,, sade Launeelot. pHvarför kallar ni mig miss. Tudor? frågade hon åter, jag är er rätta kusin. Det är rätt ovänligt af er. 7pJag skulle anse det vara ganska opassande af mig att begagna en annan benämning, svarade Lsauncelotmed ännu mera köld; Så löjligt! Tant, hvarför är kusin Launce så besynnerlig?o Jag förstår.ej hvad du menar, sade mrs Chumley litet strängt; jag tycker att du är besynnerlig, men icke min son! 7 Ett svar som för. en stund försatte de svarta ögonen i stillhet, ty Violet kände sig tillrättavisad, slog ner sia ögon och undrade hvarigenom hon gjort sig förtjent af bannor.Ett ögonblick derefter tilltalade Ella Launcelot med sin milda, lugna, entoniga röst; som om: de hade varit främlingar och denna dag sett hvarann första gången. Det var en märklig kontrast, ej oanmärkt af Chumley, sominom sig var glad att en så lugn hustru blifvit bestämd åt homom och tacksam att hafva undsluppit Violet Tudor. Efter frukosten vandrade han som vanligt ut iträdgården, och mrs. Chumley gick att sköta sina husmoderliga pligter; Violet gick till: dörren, seende sig om efter Ella. föKom metl mig, söta. Ellys,: sade hoa; slåt: oss gå och plåga Launce litet. Härär verk ligen riktigt doft! — mycket:länge står jag ej ut härmed. Jag längtar just att taga litet: reda på den der lättingen. Jag är ej förlofväd med. honom och således: alls rädd för houwoms Komi, Och:i ett hopp var hon nedför trappan och som en blixt ut på gräsJanen: gick som ex väluppfestrad dam,