. mr SRA
Tudors röst, som bän förklarade vara lik fo-
gelskrik ochtränga ända in i hans hjerna.
Detta,sade han -tilb-sin. mor med: en matt
stämma och frågade med det samma om Vio-
let ej skulle. resa sin väg snart.
pHar. pi inga ridhästar, kusin Launcs?frå-
gade Violet tredje morgonen: vid : frukosten,
i det hon upplyftade sina ögon och såg på
honom ett ögonblick.
SöInga för damer, miss Tador,, sade Launeelot.
pHvarför kallar ni mig miss. Tudor? frå-
gade hon åter, jag är er rätta kusin. Det
är rätt ovänligt af er.
7pJag skulle anse det vara ganska opassan-
de af mig att begagna en annan benämning,
svarade Lsauncelot- med ännu mera köld;
Så löjligt! Tant, hvarför är kusin Launce
så besynnerlig?o
Jag förstår.ej hvad du menar, sade mrs
Chumley litet strängt; jag tycker att du är
besynnerlig, men icke min son!
7 Ett svar som för. en stund försatte de svarta
ögonen i stillhet, ty Violet kände sig tillrät-
tavisad, slog ner sia ögon och undrade hvar-
igenom hon gjort sig förtjent af bannor.- Ett
ögonblick derefter tilltalade Ella Launcelot med
sin milda, lugna, entoniga röst; som om: de
hade varit främlingar och denna dag sett
hvarann första gången. Det var en märklig
kontrast, ej oanmärkt af Chumley, sominom
sig var glad att en så lugn hustru blifvit be-
stämd åt homom och tacksam att hafva und-
sluppit Violet Tudor. Efter frukosten van-
drade han som vanligt ut i- trädgården, och
mrs. Chumley gick att sköta sina husmoder-
liga pligter; Violet gick till: dörren, seende
sig om efter Ella.
föKom metl mig, söta. Ellys,: sade hoa; slåt:
oss gå och plåga Launce litet. Härär verk
ligen riktigt doft! — mycket:länge står jag
ej ut härmed. Jag längtar just att taga litet:
reda på den der lättingen. Jag är ej förlof-
väd med. honom och således: alls rädd
för houwoms Komi, Och:i ett hopp var hon
nedför trappan och som en blixt ut på gräs-
Janen: gick som ex väluppfestrad dam,