EA ERT UU en ARTE VARESE
S:t Just? Skänka oss Spartas och Athens
lycka.s Han ville dessutom, att alla med-
borgare bure Bruti dolk under drägtens. Hvad
ville den blodtörstige Carrier? Att alla yng-
lingar hädanefter beredde sig för Scevolas fyr-
fat,. Sokrates giftbägare, Ciceros död och Catos
svärd.s Hvad ville Rabaut S:t Etienne? Att
enligt spartanarnes och kretensernas exempel sta-
ten bemäktigar sig menniskan ända ifrån vaggan,
ja till och med före födelsen., Hvad ville de
trehundrades . sektion? ,Att män inviger en
kyrka åt friheten och der låter uppresa ett altare,
på hvilket skall brinna en beständig eld, under-
hållen af unga vestaler. Hvad ville konventet
i massa? Ått våra kommuner hädanefter endast
innehålla Bruti och Publicolas likar.n
Alla dessa revolutionsmän voro likväl fullt
uppriktiga, och voro derföre endast så myc-
ket farligare; ty uppriktigheten, förenad med
oförnuft, det är fanatismen, och fanatismen
är en kraft, isynnerhet när den verkar på mas-
sor som äro förberedda att mottaga inflytelse
deraf. Den allmänna entusiasmen till fördel
för ett sambällsideal kan ej alltid vara ofrukt-
bar, och den allmänna opinionen, upplyst el:
ler missledd, är ej derföre mindre verldens
drottning. När en af dessa grundfalska ider,
sådana som den om forntidens förträfflighet,
medelst undervisningen intränger i alla hjer-
nor. med intelligensens första gryning och der
antar gestalt af konventionalism, har den benä-
genhet att från tankens utgå i handlingens
verld. Låter då en revolution erfarenheternas
timma slå, hvem kan väl säga, under hvilket
förfärligt namn den skall uppträda som hun
dra år förut skulle hetat Fenålon? Han skulle
nedlagt sin idd i en roman, — han dör för
den på en schavott; -han skulle varit skald,
— han blir martyr; han skulle roat samhäl-
let, — han omstörtar det.
Det ges dock i verkligheten en makt, som :
är starkare än till och med den mest utbredda l i
konventionalism. När uppfostran i samhälls-
kroppen nedlagt ett skadefrö, nns det dock i
dess inre en uppehållande kraft, en vis me-
dicatrixz, som till sluts, efter tårar och lidan-
den, befriar den från det giftiga fröet. När
sålunda kommunismen tillräckligt uppskrämt
och bragt samhället i fara, blef en reaktion
oundviklig: Frankrike gick tillbaka mot de-
spotismen. I sin ifver skulle det till och med
lemnat ifrån sig revolutionens 1ättmätiga er-
öfringar. Det fick konsulatet och kejsardö-
met. Men behöfver jag väl säga, att den ro-
merska villfarelsen följde det äfven i denna
nya fas af sin tillvaro? Forntiden är åter till-
hands, städse till hands för att rättfärdiga :
alla former af våldet. Från Lykurgus till
Cesar, hvilka mönster att välja emellan I —
bVin, och jag lånar här hr Thiers ord, ,vi,
som, efter att ha varit atheniensare med Vol-
taire, för ett ögonblickavelat vara spartanare
under konventet, blefvo tu Caesars soldater
under Napoleon. Kan man misskänna de
spår som vår entusiasm för Rom intryckt på
hela denna del af vår- historia? Dessa spår
ser man ju öfverallt. Man ser dem i bygg-
naderna, monumenterna, litteraturen, ja il
sjelfva moderna från det kejserliga Frankrike; :
man ser dem i de bizarra namn, som gåfvos l:
alla våra samhällsinrättningar. Det var ej afl:
en slump som man såg uppstå omkring sig:!
konsuler, en kejsare, genatorer, tribuner, pre-:
fekter, senatsbeslut, örnar, trajanska kolon-
ner, legioner, marsfält, prytaneer och lyceer.
Striden emellan: de revolutionära och del
kontrarevolutionära grundsatserna tycktes nål:
sitt slut i Julidagarne 1830. Från denna tidl
ha landets intellektuella krafter vändt sig åt
studiet af de sociala frågorna, som i sig sjelft
är högst naturligt och gagneligt. Men olyck-
ligtvis ger universitetet första anstöten åt men-
niskoandens rörelse och riktar den ännu motl
forntidens förgiftade källor och med den ver-
kan, att vårt olyckliga fädernesland nödgas :
lefva om sitt förflutna och genomgå samma :
pröfningar på nytt. Det ser ut som det skulle :
vara dömdt att evigt gå omkring i denna cir- :
kel: Utopi, experimenterande, reaktion, —J:
litterär platonism, revolutionär kommunism, !
militärdespotism, — -Fendglon, Robespierre,
Napoleon! — Kan det väl Vara annorlunda,
då ungdomen, bland hvilken litteraturen och
tidningspressen rekrytera sina kämpar, i stäl-
let för att söka upptäcka och framställa sam-
hällets naturlagar, nöjer sig med att ideligen
omtugga detta grekisk-romerska axiom: Sam-
hällstillståndet är en skapelse af lagstyftaren.
Bedröfliga utgångspunkt, som öppnar en gräns-
lös bana för fantasien och är det foster hvar-
med socialismen ständigt går hafvande. Ty
om samhället är en uppfinning, hvem vill ej
vara uppfinnare? Hvem vill ej vara Minos
eller Lykurgus, Plato eller Numa, Fenelon
eller Robespierre, Saint Simon eller Fourier,
Louis Blanc eller Pioudhon? Hvem finner
det ej ärofullt att ge sambhällsinrättningar åt
ett folk? Hvem tycker ej om att bli helsad
med namnet nationernas. fader? Hvem söker
ej att som kemiska elementer förena familjen
och eganderätten? Men för att på annat sätt
än i en tidnings spalter ge luft åt sin fantasi,
måste man ha makten i sina händer, måste
man befinna sig i den medelpunkt dit alla
statsmaktens trådar sammanlöpa. Det är
hvarje experiments nödtvungna förutsättning.
Hvarje sekt, hvarje skola skall då anstränga
alla sina bemödanden för att från styret bort-
jaga den herrskande sekten eller skolan, så
att under den klassiska undervisningens in-
flytande samhällslifvet måste bli en oändlig
serie af strider och revolutioner, som endast
ha till syfte att utröna hvilken utopist skall
få sig förbebållen rättighet att på folket; lik-
som på ett liflöst ting, anställa sina experi-
menter.
Ja, jag anklagar de akademiska graderna
för att förbereda hela den franska ungdomen
till de socialistiska utopierna, till experimen-
terandet med samhället. - Och häri ligger utan
tvifvel orsaken till ett högst sällsamt feno-
men, jag menar den fullkomliga oförmåga att
vederlägga socialismen som visar sig till och
med hos dem som tro sig hotade deraf. Män-
ner af bourgeoisien, godsegare, kapitalister!
S:t Simons, Fouriers, Louis Blancs, Leroux,
Proudhons systemer äro, när allt kommer