ska regeringens planer till ioörhindrande af
det borgerliga kriget.
ENGLAND.
Times gisslar skarpt lord John Russells tal
rörande italienska förhållandena. Owp, säger
den, en besättning ej längre kan försvara en
fästning, och är i stånd att aftåga, så gör den
vanligen sitt bästa att platsen ej rcå kunna
bibehällas, eller att förpesta densamma. Den
fyller staden med minor, spränger fästnings-
verken, uppbränner förråden, kastar liken i
brunnarne, eliter låter dem ligga på gatorna
obegrafna. Det är begripligt att soldaten icke
har något medlidande med tienden, som för-
drifver honom ur hans trefliga bostad och
tvingar honom att söka sin lycka på fria fäl-
tet. Ett annat bruk borde likväl enligt vår
oförgripliga mening råda der, hvarest fråga
ir om en statsmans beteende emot sina fordna
kolleger, från hvilka han måst skilja sig,
cke i följd af deras fientlighet emot honom,
ej heller till följd af en allvarsam tvist eller
öfverhufvud taget någon slags tvist utan helt
enkelt till följd af en bock som han sjelf
gjort. Det synes oss verkligen ganska ohöf-
ligt, för att ej begagna något hårdare uttryck,
af lord Russell, att han för de ministrar, hvars
kollega han för en knapp månad sedan var,
söker göra lifvet så oangenämt som möjligts.
— Om lord John Russells infall i afseende
på Itslien yttrar Times: Hans anmärkningar
öfver Italien äro i och för sig så triviala som
möjliast. Men de beröra en fråga, som icke
år Jikgiltig för hans rykte som statsman,
nemligen huruvida den närvarande tidpunk-
ten fordrar att parlamentet och regeringen
sysselsätta sig med en förändring af den inre
ställningen i detta olyckliga land, hvilket vi
allt sedan skakningen år 1848 öfver:emnat åt
sig sjelft. Tvenne makter gjorde anspråk på
nfytande ilItalien: Frankrike, vår goda bunds-
förvandt, och Österrike, som åtminstone icke
är vår förklarade fiende. Om det var oss
möjligt att under de sista fem åren lemna
Italien i händerna på dem som innehafva det,
så är ögonblicket icke synnerligt väl valdt att
nu på en gång uppgifva noninterventionsprin-
cipen, då Englands likasom Frankrikes krafs:
ter äro tagna i anspråk af ett i fjerran fördt,
ansträngande krig, och då hvarje försök att
tillvägabringa en förändring måste ingripa ien
med oss så nära förbunden makts rättigheter.
Lord John Russell synes glömma, att då en
mskt är inbegripen i krig, hela dess utrikes
politik måste underordnas krigets resultat-
dringande ledning, och att det icke beror på
denna politiks abstrakta förtjenster, wan på
dess inäytande, på kampens resultater, huru-
vida den bör betecknas som god eller som
dålig.
Svarts Hafvet.
Från Odessa skrifves till Milit. Zeitungs
den 30 Juli: Alla de olika uppgifter, som
uppdyka i de vesterländska tidningarne om
ett afbrott i kommunikationen eme!lan norra
och södra delarne af Sebastopol, om brist på
proviant och ammunition, äro intet annat än
tomma påfund af dagdrifvare. Icke ett ord
deraf är sannt. I detta ögonblick har jag
framför mig bref från fästningen af den 22
dennes, enligt hvilka förbindelsen emellan
Sebastopols båda delar är ostörd som hittills
och intet spår finnes till brist på ammunition
eller proviant, så mycket mindre som i ma-
gasinerna på norra sidan proviant för ett helt
år finnes för 300,00 man, i den skala att
mjöl säljes till de 8000 qvarblifna invånarne
till ett pris af 11, kop. silfver pr . Sjuk-
nummern steg aldrig i Sebastopols hospitaler
icke ens under de mest mördande dagarna
till 9000; men för närvarande skola af me-
dicinska skäl, enligt furst Gortschakoffs be-
fallning, hospitalerna i de norra fästena ut-
rymmas och de sjuka förflyttas till det inre
af Krim. Det qvarblifver blott 1200 man,
som ej kunna flyttas till följd af sitt svaga
tillstånd. Koleran, som, enligt de fångnas
och desertörernas utsago, anställer stora för-
härjningar i fientliga lägret, har aldrig visat
sig epidemisk bland garnisonen, Likväl blir
garnisonens position på venstra försvarslinien,
bastionerna 1—5, med tiden ohållbar. Men
blodiga strider måste utkämpas, mer än en
storm företagas, för att bryta försvararnes
heroiska hängifvenhet och förtviflade mod.
Dessa hafva redan på förhand invigt sig åt
döden, och vänta med lugn förtröstan till Gud
att ordningen skall komma till dem. Der-
ifrån kommer det jernmod, man kunde säga,
den glädtighet, hvarmed de under det förfär-
ligaste kulregn spela kort och tärning i ba-
stionerna, och så snart någon af de spelande
träffas, lugnt bortbära honom samt derpå åter-
vända till sin förra sysselsättning. Då furst
Gortschakoff efter den afslagna stormningen
besökte bastionerna frågade han trupperna:
Nå, hur går det gossar! — Som Gud vill,
svarade soldaterna. — Ers höghet! det gör
mig ondt om dessa lefvande lik,, anmärkte
general Kotzebue. — Öfverbefälhafvaren ryckte
på axlarne och red vidare. Det är svårt att
afgöra om det skall lyckas de allierade att
bryta sig en väg genom denna lefvande mur,
om de ej skola sky tillbaka för de ofantliga
offer som erfordras. Alla magasiner och bo-
dar äro, som bekant är, förlagda till fort
Nikolajew. De upptaga denna vidsträckta
byggnads nedre våning. Från facaden af denna
byggnad ser man hela Katerinagatan, och
från den motsatta emot norr ser man tydligt
vid horisonten de jättelika konturerna af tur-
kisk-engelsk-fransk-sardinska flottan, hvars
hvita segel synas som punkter på den rörliga
sjön. Långa sträckor af mörk rök beteckna
ingfartygens gång. Tid efter annan skickar
det fientliga batteriet på Cap Chersones en
svärm bomber in i vår hamn, men merändels
träffa de ej målet utan slå ner i sjön långt
från fartygen. I andra våningen af fort Ni-
kolajew är förbindningslokalen, -Sebastopols
hamnkommendants stab, militärguvernörens
kansli, hamnbyrån, kassan, stadens förvalt
ning, polisen, magistraten och regementskan-
slierna. Vidare finnas här apotek, högvakt,
boställen för grefve Osten-Sacken och Seba-
stopols kommendant, generallöjtnant Kismer;
3:dje våningen garnisonerar militären. Med
4 AVE SA KRT lr RR