JLYCKNHUSLVIS 10Of DaUe passagerare och Desatning fanns emellertid då vid Dalarön en af de små ångbåtarne som göra turer mellan denna ort och hufvudstaden, hvarigenom befälhafvaren blef istånd att från Stockholm utreqvirera de erforderliga förnödenheterna. Under tiden kommunicerades med härvarande kongl. karantänskommission, med anhållan att få vid Dalarön utgöra den återstående karantänen. Denna ansökan stödde sig på de väsentliga olikheter som ega rum mellan Dalarö och Djurhamn såsom karantänsorter. På det förra stället är god tillgång på dricksvatten, hvilket vid Djurhamn måste hemtas på två mils afstånd; orten har beqväm landvägskommunikation med Stockholm och nästan daglig kommunikation medelst ångbåtar, — då Djurhamn deremot ej anlöpes af andra ångfartyg än sådana som äro olyckliga mog att derstädes behöfva undergå karantän, — har en talrik befolkning, ett apotek och vanligen god tillgång på lifsmedel, hvilket icke är fallet vid Djurhamn; och slutligen är telegrafen så nära till hands, att kommunikatiomen med hufvudstaden är nästan ögonblicklig, då deremot från Djurbamn till närmaste stationen på Rummarön är först en half mil sjöväg och sedan en fjerdingsväg till lands, och då svaret skall aflemnas begagnas dertill en s. k. telegrafist som går på träben och som medkommen till sjön icke har någon båt till sin disposition, såvida han ej händelsevis kan få låna eller hyra en sådan, hvarigenom dem vanliga tidsutdrägten för befordrandet fram och åter af en depesch mellan Djurhamn och Stockholm vanligen uppgår till omkring 12 timmar, förutsatt att storm och svårt väder ej inträffar, i hvilket fall kommunikationen är så godt som alldeles omöjlig. . Såsom en särskildt bevekande omstäadighet lärer i denna inlaga äfven varit framsatäldt att preussiska postångfartyget Nagler. fått sig medgifvet den förmånen att få utgöra sin karantän vid Dalaröm. Kongl. karantänskommissionen ansåg sig emellertid icke kunna medgifva samma förmån för Bore och lärer dervid åberopat att Nagler är ett utländskt örlogsfartyg (?), dermed, såsom det synes, antydande att detta vore berättigadt till en uppmärksamhet hvarpå landets egna sjöfartsididkare icke kunde göra anspråk. al följd häraf fick Bore med sina hundra passagerare afgå till Djurhamn, der ingen menniska kunde fatta att det hade någonting att göra, enär det icke förde någon sjuk ombord. Man kan lätt fatta huru de återstående dagarne skulle tillbringas inom det trånga utrymmet af skeppsväggarne, med det ovanligt stora passagerareantalet och utan all beredelse för en så långvarig vistelse om bord. De oundgängligaste lifsmedlen hade lyckligtvis erhållits från Stockholm, ty vid Djurharin kunde ingenting annat erhållas än några få kannor mjölk och två lispund fisk. Man tänke sig eländet och förskräckelsen ombord i händelse någon enda af de tätt sammanpackade passagerarne hade funnit sig illa, hvilket dock ej inträffade. Oasdags morgonen slog ändtligen befrielsens timma, och en del af passaerarne jemte befälhafvaren gjorde ett besök i land för att se hvad de haft att vänta sig, om en ogynnsam skickelse hemsökt dem med nigra kolerasymptomer. Resultatet af detta besök blef, efter flera passagerares sammanstämmande berättelse, att denna det nordliga Sverges förnämsta karantänsplats har en karantänsbyggnad, som i förstugan presenterar de nakna med mossa diktade timmersteckarne, och som inmnehåller in summa ett enda rum, hvari fixnas fyra sängar med filtar och tagelmadrasser för patiester af de bättre klasserna, sart ett anspråkslösare rum innehållande 8 sängar med halmmadrasser. Det erfordrades således endast att tvi ståzdspersoner af olika kön och en eller ett par matroser insjuknade för att göra utrymmet alldeles otillräckligt. Betjeningen utgöres af en 70-årig utlefvad sjukvaktare och hans lika åldriga äkta hälft. Lifsmedel finnas inga, icke heller dricksvatten, och minst åtta timmar åtgår för att båtledes färdas till hufvudstaden, så vida vädret är godt. I storm och häårdt väder är sådant absolut omöjligt. Det hör till saken att när fartyget ändtligen onsdags förmiddagen uppkom till Skeppsbron, mottogs det af passagerare som landstigit i Kalmar och derifrån obehindradt fortsatt resan till hufvudstaden, under det de i Kalmar ombordstigaa fått undergå sin karantän liksom de öfriga, och att Svenska läkaresällskapet aftonen förut förklarade att fall af kolerasjukdomen redan förekommit i hufvudstaden. Reflexionerna göra sig sjelfva. Ett fartyg afgår från en frisk ort, men några mil derifrån har man på enskild väg förnummit att några kolerafall förekommit. Det landsätter under loppet af sin resa obehindradt passaerare, gom lika obehindradt sprida sig öfver ola landet. Det afvisas från en plats der det kunde skaffa sig oundgängliga Lfsförnödenheter och hänvisas till en annan, der inga sådana kunde erhållas, och der, i fall olyckan fogat att sjukdomsfall förekommit, de beklagansvärda patienterna lupit fara att sakna lit, ända intill tak öfver hufvudet, om deras antal stigit aldrig så litet öfver enheterna. Och det underkastas alia dessa omenskliga trakasserier, som kunde hafva medfört de olycksdigraste och mest upprörande följder, I för att inkomma till en ort, der farsoten redan fanns och der sällskapet sammanträffade med lyckligare, under vägen landstigna reskamrater. Sådan är frukten af den närvarande karan-! änslagstiftningen. Att ett framsteg blifvit sjordt genom de iarikes spärrningarres försvinnande och gexom förkortningen af tiden för karantänerna för från utrikes ort ankommande fsrtyg, vilja vi icke neka, Men attl icke derför allt är såsom det bör, torde äfren för dem mest förstockade vara tillräckligt klart af den enkla berättelse vi här framlagt ill våra läsares bogrundande, — Konol. Maist har. i likhet med föreok